Släppa sin jourhemskatt
Hur känner ni som är jourhem åt katter inför faktumet att katterna kommer flytta en dag? Jag har varit stödhem åt två katter i ungefär 7 månader nu och ju längre tiden går desto mer känns det ju som att det är "mina" katter. Första gången jag tänkte på att de kommer flytta så blev jag så ledsen att jag grät, det kändes så tungt.
Ena var ca. 1,5 år gammal när hon kom hit och väldigt skygg. Efter att jag lagt en himla massa tid och kärlek på att få henne att känna sig trygg kan hon nu gilla att bli klappad och gosad med, hon leker och busar, hon kan lägga sig nära och jag kan till och med lyfta henne korta tunder. Hon verkar trivas och är numera inte rädd för allt, även om hon verkar rädd för alla förutom mig (sambon är dock ganska acceptabel han också, men inte lika mycket).
Den lilla var bara ca. 8 veckor när han kom hit, och även om han också var lite försiktig i början så har han nu utvecklats till att vara riktigt nyfiken på allt och orädd inför det mesta. Han älskar att busa, sitta i fönstret och kolla på fåglarna utanför och bli buren (dock endast av mig). Om han ligger i sängen och man går och sätter sig på den så sträcker han ut hela sig och blottar magen och börjar spinna. Igår när jag satt i soffan kröp han upp i famnen och la sig med sitt huvud på bröstet och somnade kurrandes. När han var nykastrerad och alldeles yr efter sövningen så var det enda stället han ville till hela tiden mitt knä, där han somnade direkt han la sig. Jag smälter varje gång jag märker att han kan finna trygghet hos just mig!
När jag tänker på att de ska få ett för-alltid-hem tillslut så är det jag tänker på inte att jag kommer sakna dom och att det är synd om mig, utan jag är orolig för var de kommer hamna och om de kommer ha det bra (iaf minst lika bra) i det hemmet. Kommer de känna samma trygghet med nästa familj? Kommer lillen kunna trivas lika bra i nästa famn?
Jag vet rent logiskt att de såklart kommer kunna få det lika bra hos en annan, och att det går att skapa ett tryggt band med flera människor. Men hur tänker/känner ni andra som har hand om katter på detta viset? Kommer man någonsin vänja sig vid att lämna bort det som varit en familjemedlem under så långt tid och som blivit fäst vid en? Även om det är en löjlig tanke så vill man på något sätt ha en försäkran om att de kommer må lika bra hos nästa..
Jag kan förstå din känsla, men också att man måste lämna dem vidare till egna hem. Det är svårt att mentalt inte binda sig helt vid katter man får hem, men för den egna mentala hälsans skull måste man trots allt varje dag intala sig själv att det är 'idag men inte imorgon' som gäller.
Betr hur katterna kommer få det i sitt nya hem så får du lita på att den som sköter adoptionen har tillräcklig kontroll på det blivande hemmet. Eller så får du själv adoptera dem och sedan låta bli att ta fler jourkatter. Som jourhem har man inte någon rätt att välja vem som får köpa katten/katterna.
Medarbetare Hittekatter iFokus
Visst är det jobbigt att låta katterna flytta. Men jag brukar se det som man gör med tvåbensbarn.Man har den hos sig en tid sen växer de upp och flyttar hemifrån.Sen är det alltid lika trevligt när man får mail och bilder hur katterna trivs i sina nya hem.
Stolt ägare till tre La permer
Jag hade aldrig klarat det.
Har haft en mamma med 3 egna bebisar och 4 adopterade bebisar.. Två bor kvar hos mig och mina birmor så förstår verkligen. Om du mår så dåligt över tanken att släppa dem, varför inte adopterat dem själv??
Jag och sambon hade redan innan vi tog in dessa katter diskuterat husdjur och kommit fram till att vi inte har ett optimalt hem för katter just nu. Vi bor ensamma nere i Skåne med våra familjer många mil bort som vi åker iväg och hälsar på ofta, speciellt på somrarna då vi är borta länge. Dessutom är vissa i familjen ordentligt allergiska mot katter vilket är ett hyfsat litet men ändå inte obetydligt problem. Vi tog emot dessa eftersom vi hade möjligheten och det kändes som ett bättre alternativ än att låta de vara kvar ute, men vi (iaf sambon är säker) har hela tiden sagt att vi inte ska behålla och ju längre vi har dem desto mer påverkar det övriga planer osv. Egentligen vet jag att det finns bättre lämpade hem som har livet lite mer bestämt och passar katter som behöver lugn och slippa stress, men det gör fortfarande ont i hjärtat när man ser hur bra de trivs nu och litar på en. Förstår inte hur vissa orkar göra såhär med flera katter gång på gång.
Jag har varit jourhem i 3 mån och för mig var det hanterligt, dels för att det inte var jättelång tid, för att jag redan har två underbara egna katter som är gladast om de slipper konkurrera med ytterligare en…och för att jag har en del livserfarenhet bakom mig. Man vänjer sig vid uppbrott av olika slag och jag har arbetat i omvårdande yrken i alla år där man har hand om personer som man kommer nära, och sedan skickar vidare. Några tankar och tips: försök vara delaktig i att välja hem åt katterna, det är ju du som känner till vad de behöver för slags hem. När du väl vet vart de kommer att flytta och att det är ett bra ställe, så kommer det att kännas bättre. Försök se till vad erfarenheten har gett dig, istället för till förlusten. Du har lärt dig en massa om att hjälpa skygga och hemlösa katter, som kommer till nytta längre fram. Jourhem kommer alltid behövas! Jag kommer säkert att ställa upp igen, typ en gång om året kan jag tänka mig, jag vill bara inte ha tre katter på heltid och vill låta mina egna ha stabilitet och lugn ett tag nu (även om de faktiskt gillar när det händer saker) Jag tycker katter är så fantastiska djur så jag tar gärna chansen att lära känna fler på nära håll, studera deras beteende mm. Och de är värda all hjälp de kan få!
Är det svårt att hitta hem till katterna då du haft dem så länge eller har de inte varit utannonserade? Ibland är det stora brister från vissa katthem som har jourhem, ibland känns det som att de hoppas att anstränger de sig inte så får katterna stanna för evigt hos jourhemmet.
#6 Åh, ja det var bra tankar! Jag skulle också vilja ställa upp som jourhem åt katter i framtiden. Det känns lite löjligt att ens tänka på hur man själv känner när man tänker på vilken skillnad det gör för katterna som får komma in och må bra. Hade dock varit lättare om man redan från början visste när de skulle vidare, men så går det ju tyvärr inte att ha det 😐
#7 De har annonserat, men jag tror att dessa katter föll lite i skymundan eftersom katthemmet haft problem med flera andra jourhem som tröttnat och bara dumpat sina katter. De har dock börjat annonsera lite mer frekvent nu senaste veckorna.
Starta ny diskussion