Hur gammal är katten?

Är han kollad hos veterinär?

Hör han?

Vissa katter pratar mer än andra och vissa katter lär sig snabbt att jamar jag så får jag uppmärksamhet.

Att spruta vatten på katten är bara elakt.

Ignorera honom när han gör något som han inte får.

Du får nog lov att bestämma dig för om du vill eller inte vill ja katten i sovrummet.

Mina katter sover aldrig i vårt sovrum utan de har ett eget rum där de sover.De vet när det är kväll och dags att gå och lägga sig då går de in i sitt rum och får lite exta mat och sen släcker jag lampan och stänger dörren.

De har självklart mat vatten och toalådor på sitt rum.

#1

Hej, och tack för svar.

Ja, det är ingen tvivel om att han hör. Ropar man/talar till honom när han är i annat rum, samma rum eller på undervåningen alt. övervåningen (om jag är någon annanstans)

Precis. Misstänker att det är så - att han söker uppmärksamhet för att han är så van att få det, konstant. Men det är svårt att INTE ge honom det när han håller sig inne/är innekatt och en annan i princip är hemma hela dagarna med vissa undantag.

Är inne på ditt spår, att inte bekräfta. Dvs, ignorera. Dock har man detta verkligen gjort konstant sedan september och det känns som att han borde ha lärt sig vid det här laget? Är väldigt van vid katter, haft som liten och som vuxen - MEN aldrig varit med om en sådan liten parvel som hela tiden skall synas och höras, hehe.

Han är nästan ganska så exakt ett år.

Ja, det är lite den taktiken man kört också. Att utesluta honom från mitt sovrum. Men eftersom han totalt rivit sönder dörren sedan september och man ligger vaken och lyssnar börjar även det bli frustrerande. Dessutom blir de andra katterna lite "besvikna" (kanske fel ordval) för de har alltid sovit med mig i samma rum, i sängen eller i någon soffa, utan problem och härjande i överflöd. Så då är det ju det där med att kanske inte låta dem vara inne hos mig heller vilket känns tråkigt då en av de äldre katterna (de andra är sex år och fyra år) och den som är fyra år ÄLSKAR att sova vid mig och med mig.

Känns elakt att bryta det mönstret på något vis. Men har börjat låta dessa två även vara utanför. Vilket de i sin tur lärt sig och ibland smyger sig in under sängen utan att man märker tills man släkt och lagt sig, och kommer fram när man somnat. Vilket i sin tur resulterar i att "lillen" ibland blir själv utanför och ylar ännu mer. Så måste ha bättre koll på om katterna är här inne i mitt sovrum. MEN det är lite svårt för har sådan tung säng och kommer inte under den, haha. Så skulle aldrig få ut dem och när man försöker locka så vet de precis vad man vill - ha ut dem, inte leka.

Så det slutar oftast med att man får lämna dörren på glänt så "lillen" inte är ensam utanför.

Hade inte haft något emot om han sov med mig här inne, den yngre. Men han sover inte direkt, han vill bara vara med och klättrar och river ner saker. Vilket man upplevt förr med kattungar men de har slutat rätt snabbt efter tillrättavisning med blomspruta. Vilket inte alls fungerat på denne.

Så det man säger är att OM man låter lillen vara med i sovrummet med de två äldre sovande så sover inte lillen. Utan han vill bara vara med och klättrar runt överallt.

Som man nämnde, har börjat även lämna de äldre katterna utanför sovrummet vilket gör lite ont i hjärtat. Är så skönt att sova med dem. Men alla måste få känna att de är "med" kan jag tycka.

Tack så hemskt för svar.

#1

Och ja, de har förstås också kattlåda och mat i andra rum. Hade helst inte velat haft det i sovrummet med mig. :D

Katter vill gärna sova i samma rum som matte eller husse.   Om mina två ragdolls inte skulle få sova inne hos mig så skulle dom bli mycket olyckliga. Det är ju väldigt synd att inte den lilla kissen kan hålla sig lugn så den också kan få vara därinne. Ibland får man ta beslutet att låta en katt få ett annat hem, om det inte fungerar bra mellan alla katter.

Vi har en fullvuxen katt (10 år) som också lever rövare på nätterna. Det går bra till 3-4 tiden, men då kommer den till sovrummet och börjar riva i gardinerna eller riva ner böcker från nattygsbordet. Ibland funkar det att maka på sig och locka upp honom i sängen, då han är väldigt kelsjuk.

I vårt fall tror jag katten sover så mycket på dagarna då den är ensam hemma, och ut (i sele) går han inte så ofta nu när det är kallt och vått, så i vårt fall är han antagligen bara pigg och vill ha sällskap.

Hur är det med din lillis då, sover han mycket på dagarna, annars kan man ju tycka att också han skulle vara trött på natten?

Jag hade samma problem som du beskriver, eftersom jag är sjukskriven sen länge nu är jag alltid hemma och när min katt var runt 1 år. Då började han jama heeela tiden mot kväll / natt, Han jamade så fort jag inte klappade honom, tog upp mobilen eller bara gjorde annat.. följde med in på toaletten och sträckte upp sig å jamade och han är pratig annars men detta var liksom nått helt utöver de vanliga pratet. Han jamade hela natten och bankade på alla dörrar han hittade, jag har inga dörrar i min lgh förutom till toan men han slog på garderober, köksluckor kylen ALLT. Han välte saker och jamade som en galning. Jag blev helt galen själv såklart av detta, Han var inte sjuk ( de var de första jag kollade) Vi provade felliway, zylkene.. inget hjälpte och han har mer leksaker än vad jag har inredning och var absolut inte understimulerad. Tillslut så sa vi bara att, Nu ignorera vi totalt detta beteende och ger honom ingen respons alls, varken negativ eller positiv. I början var jag dum nog att gå upp och kolla hela tiden vad det är som händer och sen sa jag Nej och lyfte honom till en annan plats, fyllde på med lite mat. De blev inte bättre och jag visste att jag gjorde fel men jag blev så trött och själv desperat och ville ju bara att han ska lugna sig. Trots att jag eg bara gjorde det värre :( Men efter jag började ignorera det helt så ökade det upp och inte bara lite jamande, allt blev värre och han blev desperat, veterinären sa att detta är vanligt att de försöker ännu mer när de märker att de inte får någon respons alls och eftersom jag haft katt hela livet så visste jag detta också men fy va jobbigt det var! Sen en dag var det som puts väck, men det var inget som gick över på en vecka. Snarare månader…Ett tag tänkte jag att ja får förevigt sova med öronproppar haha Han slutade helt på nätterna och sov samma tider som jag och gick upp samma tid. Han hängde fortfarande efter mig men var tillbaka på den vanliga vardagliga pratnivån igen. Det var hans försök att helt enkelt påkalla min konstanta uppmärksamhet som han var van vid att få på dagen och han tänkte väl att det var jobbigt när jag skulle sova " varför ska hon sova när jag vill leka??" Han mår jättebra nu och är mycket lugnare nu och fyller 3 år i maj. Och vi sover gott om nätterna :)