Aktiverar ni henne inomhus? Leker med henne med leksaker och dylikt? Skulle rekommendera det. Att spruta vatten på katten kommer inte att lösa något, de förstår inte varför de blir straffade för att de är energiska.

Passivitetsövningar. Har aldrig behövt göra det med mina katter, men det gör underverk på hundar. :)

#1 Varje kväll leker jag med henne, minst 1 timme. Hon aktiverar sig "själv" drygt 30 minuter varje kväll genom att spana på marsvinen och smyga samt tassa till dem utan klor givetvis.

#2 Hur lyckas man med det, katter har ju inte så stort tålamod :/

#4 Katter tenderar att ha kortare koncentrationsförmåga än hundar, men det betyder bara att du gör kortare övningar. Tränar du en hund i fem minuter kör du en minut med misse. 10 för en hund blir kanske fyra med en katt. :) Beröm och belöna rikligt för avslappning och ignorera dåligt beteende. Du kan säkert hitta massor av info om passivitetsövningar för hundar på Google; samma princip gäller katter. I början kan övningen vara slut så fort hon inte spänner sig. I senare stadier ska hon kanske ligga helt avslappnad i någon minut innan övningen är slut.

En annan grundregel är så klart att inget roligt händer när hon försöker tvinga fram reaktioner. Om hon däremot ligger snällt i soffan/sängen/korgen/wherever kan det bjudas in till lek med roligaste favoritleksaken. Roliga saker händer när du bestämmer att de ska hända. Inte för att hon försöker framtvinga uppmärksamhet.

Det tar tid, men så småningom lär hon sig att det lönar sig att inte göra så mycket väsen av sig, och att roliga saker händer absolut inte när hon bråkar om nätterna. Jag kan tänka mig att det generellt tar ungefär lika länge med katt som med hund, och vissa hundar är knepiga och tar lååång tid på sig att lära sig slappna av, så förvänta dig inte en mirakelkur bara.

Klickerträning är också en rolig grej att göra med sina katter, och brukar uppskattas av lurvtussarna! Värsta partytricket är när din katt kan rulla runt, sitta vackert och spela död på kommando. Folk förväntar sig inte det av en katt. ;D Eller varför inte lära henne plocka undan sina leksaker och lägga dem i en låda ni stoppar undan varje kväll innan ni går och lägger er? :) Bor ni i lägenhet och får posten genom dörren kan ni lära henne markera när den kommer. Lite hjärngympa och ett jobb har aldrig skadat någon. ;)

Håller helt med #5, klickertränar mina katter och de tycker det är jätteroligt! Saga tycker faktiskt det är så roligt att hon får svårt att fokusera på vad jag säger, så jag har börjat passivitetsträna lite och det verkar fungera. Uppfattade att TS aktiverar sin katt en hel del med koppelpromenader och lek, och att problemet egentligen är att hon stör på nätterna samt attackerar den andra katten? Min erfarenhet är att klickerträning har hjälpt mina katter att vänta på sin tur, samtidigt som det är jättebra hjärngympa. Kanske positivt om TS katter börjar förknippa varandra med en rolig aktivitet och godis?

Feliway kan ha en lugnande effekt på katternas relation. Och så tror jag hon kommer bli lugnare när hon blir mentalt vuxen/mogen, vid ungefär 2-3 års ålder.

Feliway är bra

Bara en tanke; Kanske du borde låta henne gå ut? Det finns stimulans som vi människor inte kan ge en katt hur mycket vi än leker med den. Hon kanske har ett större behov av att få utlopp för sina instinkter än din andra katt.  Om du bor så till att det inte går; Kanske du ska fundera på att försöka hitta ett hem åt henne där hon kan få möjlighet att gå ut?

Om du bara är osäker inför att släppa ut dina katter; Var inte det, de kommer tillbaka och går inte särskilt långt. Titta gärna på dokumentären om katter i svt (endast kvar i någon dag nu) i genomsnitt går de ca 300 m. Följ med din katt ut i början. Ha henne kanske i koppel så hon får nosa runt och se ifall det finns andra katter i närheten. Skräm henne för eventuella bilar. ( Jag har en 30 väg utanför, i början gick jag fram till vägen med min katt i koppel och ryckte bakåt varje gång det kom en bil, ungefär som om jag blev rädd. Hon går inte ut på vägen numera utan håller sig på trottoaren eller går åt andra hållet.

Ska kanske tillägga att om du är en "curlingmamma" åt dina katter precis som jag kan det vara en ide att, precis som jag, ta in katten över natten för din egen sinnesro;-). Första gångerna du går ut och ropar på henne så kanske hon inte kommer. Jag har löst det genom att jag i början inte bara ropade på mina katter för att ta in dem utan även för att ge dem mat och att de sedan fick gå ut igen. Jag har också för vana att ropa in dem samma tid varje kväll. Då katter gillar rutiner kommer de numera självmant, vid den tiden, till dörren, ofta utan att jag behöver ropa på dem alls.  De kommer dock alltid när jag ropar oavsett tid på dygnet.

Att på en regelbunden basis ge katten feliway är inget jag rekommenderar. Att medicinera bort katten i henne får mig att undra om man inte borde skaffat en hund istället?

Förlåt, men jag måste fråga; Klickträning, passivitetsträning och regelbundna koppelpromenader? Varför i hela världen skaffade ni er inte en hund när det verkar som om det var vad ni ville ha? Det finns små hundar ifall man tycker att storleken är avskräckande. Hundar är aldrig så söta och har dessutom ett sinneslag som verkar överensstämma med era preferenser för vad ni vill få ut av husdjur.

En liten hund skulle vara aldrig så lycklig med er som hussar/mattar, en katt, nja jag vet inte, visserligen är katter duktiga på att ”gilla läget” men det är en väldig skillnad på att gilla läget och att vara lycklig. Jag tycker ni utnyttjar det flexibla i en katts sinneslag för att begränsa just den flexibiliteten.

Jag brukade klickerträna min katt varje dag och även ta ut honom på en timmes promenad varje dag samt leka apport med honom. Inget fungerade. Han var fortfarande otroligt aktiv och fortsatte att hoppa i gardinerna och dra ner dem samt mjauade på som en liten tokstolle. Jag fick bara leva med det helt enkelt, i ca 4 år fick jag ingen ordentlig nattsömn men jag stod ut för jag älskade honom väldigt mycket. Jag hittade aldrig någon vettig lösning och jag tror att jag faktiskt testade nästan allt.

#12 stor skillnad på hund och katt! Att promenera med en katt innebär att följa kattens tempo och låta den utforska omgivningen för att den mår bra av det, utan att ta risken att släppa den lös med de faror som ofta finns i samhället - andra katter, hundar, människor som inte alltid är så snälla, trafiken, m.m. Klickerträning är också lite annorlunda med katt, kortare sessioner, inte alls säkert att den vill göra de tricks du har tänkt ut så då får du anpassa efter det, m.m. 

Men både hundar och katter är intelligenta djur som mår bra av mental aktivering! Skulle aldrig hålla på med en aktivitet som inte katterna själva uppskattar!

Men en katt som inte blir nöjd ens med mycket aktivering, där undrar jag om den inte helt enkelt är nervös? Vissa katter (och hundar) kan ju vara nervöst lagda och ha svårt att komma till ro. Då kanske mer aktivering inte är lösningen utan man får testa annat, t ex Feliway, passivitetsträning m.m.

#14 Varför tror du katter tycker om att vara ute? För att gå omkring och nosa? För att ta långa promenader? Vad tror du är mental utmaning för en katt? Igen, katt är katt, hund är hund… Man ska fundera över det innan man bestämmer sig för vilket husdjur man ska skaffa, inte anpassa husdjuret efter sina egna behov och önskemål i efterhand. Gäller även hundägare som behandlar hunden som en katt(Vi går aldrig ut med hunden, den får gå ut i trädgården, det räcker.Känns det igen?).

Feliway ska INTE användas för regelbundet bruk utan för enstaka tillfällen som t ex när katten ska ut och åka bil. Det är aldrig bra att medicinera bort ett beteende istället för att försöka hitta den bakomliggande orsaken och ta itu med den, gäller såväl djur som människor.

Björne33, jag hänger inte med på vad du menar. Vad är det för fel med att gå koppelpromenader med sin katt? Jag fattar ingenting. Jag har två katter i lägenhet, den ena är nöjd med att vara inne och hatar sele. Den andra accepterar selen utan vidare och älskar att gå ut och kräver att få gå ut. Jag kan inte släppa honom fri ute pga trafik och att han säkerligen skulle gå in i trapphus osv så nyfiken som han är. Varför skulle man inte ta ut sin katt i koppel??

#15 Naturligtvis anpassar man sig efter husdjurets behov, inte tvärtom! 

Säger som Bästakompis, vad är det för fel med att gå ut med sin katt i koppel?

Gällande Feliway så är det rekommenderat att använda Feliway som du pluggar in  i vägguttaget under en period på upp till fyra veckor, för att t ex hjälpa två katter att acceptera varandra, reducera stress m.m. 

http://www.feliway.com/se/Feliway/Feliway-Doftavgivare

Läs gärna här lite mer info jag sammanfattat om att aktivera katter:

http://burma.ifokus.se/articles/56769812ce12c431f40013f3-del-4-kattens-intelligens-och-inlarning?discussions-1

Fler artiklar om katters evolution, naturliga beteende och sociala behov finns på Burma iFokus. Källor finns till varje artikel.

Hmm, Det är ju bra att man ger katten lite motion så att den inte blir tjock eller orörlig, men utmaningen för en katt är inte att gå runt kvarteret och nosa efter lukt från andra katter eller sprida sin avföring/lukt över områden som  de senare inte kan patrullera. En katt skaffar sig ett revir och utmaningen är sedan att hålla reviret fritt från andra katter och deras lukter, en katt tycker om att smyga på allt som rör sig från bytesdjur som de försöker fånga till andra katter, människor och eventuella fiender s s hundar. De älskar att se men inte synas (gäller även av matte) och att klättra upp i saker för att få en överblick över "sitt" territorium. Något de inte kan göra på en promenad.  Det finns en orsak till att en katt som släpps ut för första gången för det mesta sitter på trappan och bara tittar de första veckorna. Den vill kolla in omgivningen innan den ger sig ut i den, veta vilka katter/bytesdjur/gömställen som finns till hands innan den skapar sitt eget revir.

När innekattsägare pratat om att de aktiverar sina katter trodde jag faktiskt inte att man försökte göra katterna till hundar utan att man just tog vara på kattens egen säregenhet och kanske lekte med olika "bytesdjur" hängde upp saker som den kunde hoppa efter, lekte kurragömma och jagade/jagades av katten, såg till att det fanns små platser på höga höjder i lägenheten som den kunde hoppa mellan och gott om gömställen, kanske att man gömde maten osv. Jag är faktiskt helt stum av häpnad. "klickträning", herregud.

Vi gör ju allt det andra också, leker med vippa, låter dem leta godisar på höga platser hemma, fodergömmor m.m. Läs gärna artikeln! 

Och när man går ut i koppel med sin katt så får katten bestämma. De står alltid och spanar först, för att få överblick på vad som finns (synligt och dofter), och då väntar jag. Sedan går vi när katten är redo.😉

Majoriteten av alla katter jag haft har varit helt galna under perioden sex månaders ålder till ett och ett halvt år ungefär, med en topp när de varit runt året. Vid två års ålder har alla varit "normala" katter. Naturligtvis med olika energinivå och personligheter, men utan den där totalt galna sidan. Att ungkatter springer på väggarna, svingar sig i gardinerna och välter alla blomkrukor känns rätt normalt tycker jag. (Och ja, detta skedde även när vi hade utekatter.)

För att inte tala om "passivitetsträning". Ett annat ord för passivitet är faktiskt apati. Inte en särskilt lycklig katt med andra ord, men den skapar ju åtminstone inga problem för sin ägare eller, vad är meningen?

#21 ja kan hålla med om att ordet är lite missvisande, det handlar ju bara om att hjälpa hunden eller katten att vara lugn i vissa situationer. Alltså att inte belöna upphetsning utan istället belöna när den är lugn.

#12 Alla katter är olika så generalisering fungerar inte alla gånger.

Min katt älskade att vara utomhus. Ibland så var vi endast på gräsmattan och han låg och tittade på fåglar. Ibland klättrade han upp i träd och sen åkte han ner igen. Ibland sprang vi tillsammans ute på "åkrar" och det var hans favorit aktivitet - att springa. Han älskade att springa som vinden - har aldrig tidigare haft en sådan katt. Helt fantastiskt.

Min katt älskade klickerträning och han lärde sig 5 nya tricks på mindre än 10min. Han kunde hålla på i en timme och man såg helt klart tydligt på att han älskade det. Han brukade spinna nöjt efteråt och gosa med mig. Sen gillade han att rota genom roskisen, hoppa upp på dörrarna och balansera, han var dessutom jätteförtjust i att leka apport. 

Min katt var ingen vanlig katt utan faktiskt mer som en hund. Jag försökte göra allt som han ville göra. Vi lekte ofta och länge om dagarna, men jag vet att det enda som skulle fungerat för honom för att bli riktigt nöjd var att låta honom härja fritt utomhus men det gick ju inte då jag bodde mitt i stan. Till slut fick jag hitta ett nytt hem åt honom på landet där han trivs bättre.

Jag hade en otroligt intelligent katt som behövde mycket stimulans. Min andra katt som jag hade var lite smådum och tyckte om att bara vara inne och ville helst absolut inte ut. Han var väldigt lat och bekväm av sig, samt älskade att gosa och leka kurragömma om kvällarna.

En katt är en katt MEN ALLA KATTER ÄR OLIKA.  Alla mina katter har varit så olika och på basen av hur de har fungerat så har jag försökt anpassa mig enligt dem.

Björne33 jag tror du drar ganska förhastade slutsatser om vad vi menar med "koppelpromenader". Ingen här har sagt att vi tar katten runt kvarteret och låter den nosa som en hund. Jag har min katt i ett 5 m  flexikoppel och följer efter den i ett litet skogsområde, ibland låter jag honom jaga kvistar och grässtrån som jag drar på marken och uppför träd, om han stannar och hukar och tittar på folk som går förbi så stannar jag också, om han gör rusningar och börjar skutta så skuttar jag efter. Om han inte har lust att gå när jag tycker det är dags att gå in, så bär jag honom eller lockar med lek.

Och klickerträning kan man göra med ALLA djur. Det är inget att häpna över. Man gör det med höns och delfiner, vad som helst. Det är nog du som behöver läsa på lite här.

#19,  #22 och #24: Ser ut som om ni har det under kontroll och försöker ge era katter det bästa liv ni kan, även om ni inte har möjlighet att släppa ut dem. Jag är övertygad om att era katter är lyckliga och inte apatiska alls och att de faktiskt ser på Klickträningen som en rolig sidolek.. Blev bara upprörd när tjejen som bad om råd för sin katt som ”övermannade” den andra katten fick råd på vad som stimulerar en hund samt råd på att föröka ”neutralisera katten och göra den passiv.

#23 STOR heder åt dig som klarade av att lämna bort din katt för att den skulle få ett liv som gjorde den lycklig! Inte lätt att göra och det krävs äkta och innerlig osjälvisk  kärlek  för att gör det! Jag är full av beundran och respekt!

#1 :Kanske ska tillägga att problemet kanske inte är så mycket ”överaktivitet” utan dominans? Har egentligen inga bra råd annat än ”släpp ut henne” men kanske du kan försöka en annan sak jag gjorde när en av de 2 hannarna i min 6 kattungar kull hade tendens att överfalla och leka ”hårdhänt” med de betydligt mindre honorna: Om någon av honorna sa ifrån (genom att pipa) så gick jag bort och tog honom i nackskinnet och tryckte ner honom mot golvet (inte hårt, det behövs inte) tills han blev lugn och släppte honom sedan. Det var så kattmamman gjorde när han lekte för hårdhänt med henne. Det fungerade och innan han blev bortlämnad vid 12 veckors ålder hade han lärt sig att inte leka så hårdhänt.