Jag skulle omplacera den instabila katten, för små barn är inte alltid så snälla mot djur och en katt kan skada barn allvarligt.

#1 Jag kan inte bara omplacera ena katten då de är siameser och ska inte vara ensamkatter, så då blir det båda eller ingen. Den andra katten hade troligtvis inte alls mått bra som ensamkatt då hon är extremt krävande vad gäller närhet.

#2 Fast den måste ju inte ha sällskap av en annan siames, man kan ju omplacera till där det redan finns katt samt själv ta in en omplacering.

#3 Ja det hade varit något, dock känner jag den andra snälla katten såpass väl så jag vet att hon inte hade tagit det bra. Den snälla katten är istället väldigt nervös av sig och jag tror dumkatten är en trygghetspunkt. Jag vill verkligen inte dela på dem. Det hade känts väldigt elakt, de är även halvsystrar.

Kanske ska ta katten till veterinären och kolla så den inte har ont eller något annat i kroppen som kan orsaka irritation.

#5 Hon har alltid varit sådan som hon är nu, det är inget nytt. Annars hade jag såklart börjat fundera på om hon mådde dåligt.

Sprayflaska med vatten?

Det fungerade på min råtta som verkligen högg efter en. Anar att råttor är mer lättlärda en katter.

Jag kollade runt lite och hittade en tråd från i våras där problemet var att den ena katten jamade för mycket på natten och att du redan då bl.a. tänkte att katten kunde kväva(!) det barn som ni hoppades få inom snar framtid.

När jag nu läser den här tråden och barnet är på väg känns det som att det bästa för både dig och katterna är att du omplacerar dem. Trist för din sambo, men katter måste vara önskade och mötas av förståelse och god vilja om det ska fungera, särskilt när familjen utökas med ett nyfött spädbarn (vilket kan vara nog så påfrestande för föräldrarna, men som säkert också kommer att kräva ännu lite mer förståelse inför katternas reaktioner och behov).

Två unga siameser borde inte vara så svårt att hitta nya och bra hem till.

#8 Ja det hade varit ett alternativ, men jag får så dåligt samvete av att tänka på omplacering också då jag tagit mig an dem. Det känns som jag sviker både katterna och uppfödaren om jag inte har dem kvar tills de blir gamla och grå. Dessutom är jag jätterädd för att katterna skulle påbörja en lång tid av flyttar, att nästa person ångrar sig och flyttar dem till någon som ångrar sig efter ett tag etc. Jag kan ju inte garantera dem ett bra liv om jag omplacerar dem för då förlorar jag makten och kontrollen över dem, vilket är läskigt. 

Jag är övertygad om att uppfödaren säkert tänkte att jag och sambon var bra kattköpare som skulle ha katterna i hela deras liv, men det är ju ingen garanti. Hur ska jag kunna få en garanti om att de får ett stabilt och livslångt hem?

#9 Det är bättre att du försöker hitta ett bra hem nu än att du gör det i panik när barnet är fött för att du inte orkar med dem och den oro du känner. Eftersom de lyckligtvis är raskatter och unga är det långt ifrån en omöjlighet att hitta bra (och förmodligen t.o.m, bättre) hem till dem.

Jag gissar att det här är dina första siameser och kanske t.o.m. dina första katter? Ibland blir inte kattägandet som man tänkt sig och det gäller ofta raser som är lite speciella i sättet, så som siameser faktiskt är.

Det blir såklart även en besvikelse för uppfödaren, men var ärlig och berätta hur du känner nu i god tid så att beskedet inte kommer som en chock när omplaceringen redan är gjord. Uppfödaren kan kanske även förmedla kontakter med eventuella spekulanter.

Garantier kan man som säljare aldrig få, men man kan vara noggrann när man sållar bland svaren och man kan se till att hålla kontakten (särskilt den första tiden, men även sedan med t.ex. en årlig julhälsning).

Störst chans för ett livslångt hem tror jag de får om du väljer en medelålders köpare, med stort kattintresse och stabil och "färdig" tillvaro. Tidigare erfarenhet av katter är ett måste och helst även egen erfarenhet av att leva med siameser.

Obs! Om du sätter ut en annons så skriv inget om att ni väntar barn och hitta inte på att ni är allergiska eller hur mycket ni älskar katterna (sånt gör bara folk arga). Skriv p.g.a. personliga skäl, men ge en kärleksfull,  personlig och positiv beskrivning av katterna och lägg omsorg på bilderna. Skriv även alla väsentliga fakta som att de har stamtavla, är kastrerade, id-märkta, försäkrade och vaccinerade + att de är rumsrena, så behöver man inte undra om det är därför.

#10 & 11 Okej, tack för tipsen. Jag måste sitta och fundera och prata med min sambo. Har redan pratat med uppfödaren om hennes bitande och sagt att jag ska försöka visa katten var "skåpet ska stå". Så jag ska försöka ge henne en ärlig chans, även om jag inte har mycket tid på mig då barnet kommer i början av mars. 

OM det blir omplacering, kommer jag vara väldigt kräsen på vem som får ta över katterna. Jag håller med dig om att det måste vara någon äldre, minst medelålders och inga små barn.