Om din katt hade de här symptomen?
Om din katt hade de här symptomen, vad hade du särskilt bett veterinären kolla efter? Berätta gärna varför. Vore supertacksam för tankar utifrån, så att jag inte låser mig och missar något som kanske ni ser. Katten ifråga är 9 år, kastrerad.
blod i urinen, kissar blod till och från i flera månader nu (svårt att säga hur ofta, ingen uppvisad smärta, inget urinstopp)
något förhöjda njurvärden, inte hemskt höga (och crea hade inte förändrats på fyra månader, sedan första provet), äter njurfoder nu
eventuellt viktminskning (bara misstanke än så länge, men hon känns alldeles för tunn över revben och ryggrad. Hon har dock inte tappat något mer sedan veterinären för en månad sen, vägd senast idag.)
slickar bort päls*, särskilt insida framben och mage/lår. Hon slickar inte sår, huden är hel och ren.
Vi ska på återbesök igen i januari, med bl.a. nytt ultraljud av njurarna.
(*Slickandet fanns inte i bilden när vi först började utreda blodet i urinen - som var den ursprungliga anledningen till att vi började kolla upp henne - det dök upp efter ett vet.besök och antibiotikakur. Stressrelaterat? Har hund med foderallergi, får inte den känslan här. Upplever inte att det handlar om klåda, men kan givetvis ha fel.)
Njursten/urinsten.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Jag hade redan nu tagit urinprov direkt från blåsan, blod i urinen är inte normalt och skicka de på odling. Urin i blodet kan vara allt från uvi till stress eller att värden för lever och njurar är förhöjt. Även tagit helblod för att se hur kattens andra värden är.
Att katten slickar sig kan tex bero på smärta, allergi eller stress. Började slickandet efter njurfodret hade jag testat annat märke.
Feliway kan ju ev hjälpa om de beror på stress.
Ang ev viktminskning. Kolla tänderna.
Komihåg om de bero på smärta så är metacam uteslutet då de inte får ges till djur med njurproblem.
#1 Tack för svaret! Inga stenar har hittats efter bl a röntgen, ultraljud.
#2 Stort tack, massa bra tankar, även om jag tänkt de flesta själv. De har tagit sterilt urinprov från blåsan, förutom det uppenbara (blod) så hittar de inget där. Idiopatisk cystit och just stressen var något senaste veterinären var inne på, själv är jag väl inte övertygad, men villig att testa allt. Feliway har vi i väggen, och hon får zylkenekapslar sedan ett par veckor.
Tänderna har de tittat på. Hon äter dock som vanligt, samma mängd som innan. Och slickandet började före foderbytet.
#3 har du andra djur som kan orsaka stress? De kan ju finnas stress som inte syns/märks så bra. Han katten tex ro och äta/dricka utan att bli störd? har katten ett lugnt ställe den får ligga ifred i?
#4 Inga djur som stressar (har en medelålders golden, men där vågar jag nog lova att problemet inte sitter) och hon har gott om platser där hon kan vara ifred. Fick ett frågeformulär av veterinären med precis sådana saker (placering av vattenskålar, sovplatser osv) och vi har i princip "alla rätt", om man kan säga så. Om det skulle vara stress vet jag ärligt talat inte vad jag skulle kunna göra annorlunda eller förbättra här hemma. (Så jag hoppas ju på att det ligger något konkret medicinskt bakom som vi, förhoppningsvis, kan göra något åt.)
Vet att de kan känna stress utan att det behöver synas så mycket också, men i mina ögon har hon alltid varit definitionen av motsatsen till stressad. Men kan ju ha fel, påstår inget annat, därför vi testar med Zylkene och Feliway nu.
Har inte märkt någon skillnad, men vi kör på ett par månader i alla fall.
Å tack ska du ha igen!
Då jag själv har en katt som slickar sig på magen så har jag gjort ett ultraljud på blåsan och konstaterat kristaller i urinen så han får speciellt foder för att lösa upp detta. Att de ser blod i urinen kan bero på att det togs sterilt då får man med blod när man punkterar genom huden. Min hade också problem ed sina analsäckar som han opererade bort och som gjorde att han slickade sig. Allergi tror jag inte ett dugg på.
#6 Tack för svaret, och jag tror inte heller på allergi i det här fallet. Hon är röntgad och ultraljudad senast i november, och det hittades inget då, inte i mikroskop heller när de kollat urinen. Men vi kommer att göra ett nytt ultraljud på njurarna i januari, då kommer de att kolla blåsan igen också, kanske de missade nåt förra gången?
Däremot blodet i urinen går inte att missa. Har lämnat ett gäng vanliga urinprover före det prov som togs från blåsan, och det har varit tydligt rött.
# 7 OK Men då förefaller det som om hon har stenar ifall det syns med blotta ögat. Förmodligen i njurarna såvida det inte är något allvarligare.
#8 Trodde jag med. Men borde inte det ha synts på t.ex. röntgen eller ultraljud då? Vi får se om de ser nåt på ultraljud nr 2 av njurarna sedan. Hoppas såklart det är något hyfsat o-allvarligt… Eller att vi i alla fall hittar orsaken…
Just nu är hennes aptit största problemet, så skulle nästan lägga till nedsatt aptit på listan över symptom. Hon har ätit dåligt av nya fodret ett par dagar. Vet inte om det är ett sjukdomstecken, en tillfällighet, eller om hon inte gillar maten (min misstanke) Oavsett vilket är det inte bra. Fyllde ut med bl.a. kokt kyckling nu på kvällen - det åts med god aptit -, så i slutändan fick hon ändå i sig helt okej. För nu.
Ska ringa distr.vet. i veckan om hon inte strax börjar äta som vanligt, och se om de kan "klämma igenom" katten igen, även kolla tänderna, och kanske vätska upp om det skulle behövas.
Kan det kanske finnas som hos människor stenar som inte syns? Detta hade jag hela njuren full med. Det är inte kalciumstenar utan urinsyrastenar och dessa syns i varje fall inte på vanlig röntgen utan man får göra en datortomografi. Fråga vetten det. Det går att kolla urinsyrahalten genom ett blodprov på människor. Om hon äter kyckling så tror jag inte det är aptiten det är fel på. Min katt med njursvikt vill inte ha sitt njurfoder och den med kristaller i urinen vill heller inte ha sitt.
#10 Bra förslag, det ska jag definitivt ta upp med veterinären.
Nä tror precis som du, att det inte är aptiten i sig det är fel på. Har beställt hem RC Renal Special, vi får se om hon tycker det är godare.
Kolla om de har undersökt urinsediment. Det kan ge en indikation på hur det står till med njurarna. Då kan man se små kristaller i urinen eftersom det undersöks i mikroskop. Blod i urinen och förhöjt krea tyder alltid på njurproblem.
Om de har tagit en urinodling så borde de har sedimenterat urinen också.
Inte nödvändigtvis. Vet inte hur de gör på djursjukhus, men urinodling och urinsediment utförs på helt olika ställen på sjukhus. Läkarna måste specifikt beställa urinsediment för att det ska utföras, annars undersöks det aldrig.
Själv använder jag en lite lokal klinik där det finns två vettar men mycket utrustning.
#12 Jag tror att de gjort det. Båda gångerna. Jag har faktiskt inte hört begreppet sedimentering förut, så vågar inte säga säkert om det är det det var(?). Men jag vet att de kollat på urinen i mikroskop när de skulle utesluta bakteriell uvi, och jag vill minnas att de heller inte sett några tecken på kristaller.
Den veterinär vi var hos senast trodde att det var två olika problem. Dvs att blodet i urinen och förhöjt krea inte nödvändigtvis har något samband. Vad han baserade det på vet jag egentligen inte.
# 16 Det har du säkert hört innan i andra sammanhang
"Sediment kan avse:
- Sediment (geologi) – kallas material som sjunker ner genom vattnet och samlas på havs- och sjöbottnar
- Sediment (medicin) – det som efter centrifugering av ett urinprov inspekteras i mikroskop
- Sedimentering (avloppsrening) – en metod att rena avloppsvatten"
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Sediment
En UVI får du svar genom en odling inom ett dygn. Men om de får positivt svar se till att få en resistensbestämning på bakterien. Om de tagit ett steril urinprov så såg de säkerligen inte några kristaller heller då man kan se dessa på ultraljud. Urin får en ett sådant urinprov tas med en nål så det blir inga stora partiklar som följer med.
Aha är det så, ja det är ju logiskt att inte större bitar följer med. De har dock gjort odlingar samt kollat i mikroskop på både det prov som var direkt från blåsan och de vi lämnat "på burk" tidigare. Är det bara genom att se stenar/kristaller i urinen, som man kan veta om blodkissandet har med njurarna att göra..?
Sist pratade vetten också om biopsi av urinblåsans vägg ifall det fortfarande är blod i urinen när vi ska dit i januari.
Det spelar ingen roll om urinen tas sterilt från blåsan eller samlas efter urinering, finns det kristaller syns detta i ett urinsediment. Detta eftersom det är njurarna som skapar urinen, allt måste genom njurarna innan det kommer ner till urinblåsan. Man kan även se celler i ett urinsediment. Beroende på vilka celler eller kristaller man kan hitta så kan det ge en antydan på var njurarna är skadade, om man hittar något.
Föstr skulle jag höra om katter kan ha urinsyrastenar som inte syns på röntgen och i så fall ta ett blodprov och göra en datortomografi. Det har med njurar och urinblåsa att göra då det är i urinen som katten har blod och dessutom nedsatt njurfunktion om jag förstod saken rätt. Om katten har njursvikt så ser man inte detta förrän 75-80 % av njurfunktionen är borta.
#20 Tack tack, bra information👍
#21 Yes, det ska jag absolut höra om.
Måste ha läst i timmar om njursvikt senaste tiden… Men de naturvetenskapliga ämnena är inte min starka sida, så jag kommer alltid ut ur en text med fler frågor än svar. 🤦♂️ (Tacka vet jag humaniora. 😃 Men det hjälper inga katter.)
# 22 Du ska också veta att en katt kan leva flera år med enbart 20-15 % njurkapacitet. Själv har jag en 15,5 årining som inte kan koncentrera urinen och som haft flera UVI:ier och som fick njursvikt vid 12 år ålder och som vägrar äta njurfoder.