Gå händelserna i förväg
Det käns jobbigt att läsa Era inlägg om hur ni saknar Era katter. Jag har två honor som jag hämtade när dom var ca 9 veckor gamla. Dom har blivit som en del av mig och hela familjen. Allså dom är verkligen som mina barn och ärligt talat så hade jag inge aning om att det är ens möjligt att älska djur så mycket som jag gör. Dom börja bli gamla nu och jag bruka ibland tänka på hur det blir när dom kommer gå bort. Jag vill bara inte att den dag ska komma, för att det kommer bli tomt..
Jag förstår precis hur du menar, jag har själv redan varit iväg på sista resan med 4 av mina pälsklingar. Tyvärr är det inom några år dags igen antar jag, min äldste är visserligen bara 11 år men man vet ju aldrig när det blir dags, för tiden går fort alldeles för fort! 2 av dem jag fick ta bort var inte ens 10 år fyllda, så tro att det bara är gamla katter som man måste skiljas från är inte sant.
Usch, det är hemska tankar att ha redan nu men antar att det blir naturligt när man har något annat levande runt sig som man älskar så mycket!
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Tyvärr är det ju den situationen man sätter sig i när man skaffar djur.
Sannolikt kommer man överleva de flesta av sina husdjur och det är så svårt när någon dör.
/Maria
Starta ny diskussion