Min katt baghera var likadan mot våran kattunge hon fick as mycke spö, men ungefär 2 veckor senare så hade hon adopterat henne :) 

De kommer gå bra ge dom tid stressa dom inte

läs om att introducera en ny katt för en annan på kattstatus.se! Där finns massor med bra att läsa!  Och även om den nya kissen är unge så är ju den andra vuxen. Och dessutom är instruktionerna för helvuxna som är svårare att sätta ihop. Så följer du instruktionerna kommer det med största sannolikhet gå jättebra eftersom det är lättare med ungar!

Ja nu får du ju börja därifrån att katterna är hemma redan, men i alla fall!

Lycka till ska du se att det går jättebra! Låt inte den stora spöa upp den lilla för mycket. Det räcker att hon har markerat och dängt på den lilla så han vet att respektera henne. Det är skillnad på att lappa till när den lilla kommer för nära och att ligga och lurpassa och anfalla den lilla i ren förföljelse.

"försvara sitt revir" måste hon ju få göra när han är för nära och påträngande. Men ger hon sig på honom behöver du stoppa. det handlar ju inte om att de behöver göra upp rangen. Den är redan tydlig för dem båda ändå.

Grattis till nytillskottet! 

Först vill jag börja med att säga att ta det lugnt! Det är helt normalt att den äldre katten blir arg och tjurig när det kommer in en ny katt(unge) i familjen, det tar tid för katter att acceptera nykomlingar och därför är det viktigt att man som ägare har tålamod, är lugn och utstrålar trygghet.

Själv brukar jag ge den äldre katten (eller katterna) extra mycket uppmärksamhet vid introducering av en ny katt. Jag gosar extra mycket med den äldre katten, viskar i kattens öra att hon/han är världens finaste och alltid kommer vara min favorit (låter kanske helt vansinnigt, men jag upplever att det minimerar/förebygger eventuell svartsjuka) och bjuder på extra god mat den första tiden. Min strategi är att få den befintliga katten/katterna att associera nytillskottet med positiva saker, samtidigt som jag hela tiden visar att jag är lugn och självsäker. Är man orolig. nervös och rädd för att det inte kommer funka kommer katten känna av ägarens sinnesstämning, vilket i sin tur påverkar katten och gör att han/hon också blir nervös, vilket försvårar introduceringen och i värsta fall gör att det tar längre tid för katten att acceptera den nya.

Lavetter, bett i nackskinn, fräsningar och dylikt är helt okej och inget att bry sig om. Du behöver bara sära på dem om den äldre katten är på kattungen konstant och inte vågar göra någonting tillbaka eller blir intryckt i ett hörn.

Min Doris blir jättesur varje gång det flyttar in en ny kattunge, men det är ingenting jag bryr mig om. Hon behöver lång tid på sig innan hon inser att det inte är någon katastrof och det jag tror lugnar henne mest är att jag låtsas som ingenting och som om kattungen alltid har funnits här.

Det är helt naturligt att en vuxen katt hamnar i obalans och blir upprörd när det flyttar in en "inkräktare", men eftersom det i grunden beror på att katten känner sig hotad tror jag inte att man ska "hålla på" så mycket med den upprörda katten. En katt som känner sig hotad kan avreagera sig och t.o.m. attackera den som bara råkar finnas i närheten, även sin matte eller husse (och det är ju lite onödigt).

För katter är trygghet att allt är som vanligt och de är experter på sina ägares vanor och beteenden. En känslig katt fångar upp det som bryter mot vardagen direkt och anar oråd, så var bara precis som vanligt.

När det gäller att de "fajtas" låter det inte på din beskrivning som att de gör det. Honkatten markerar bara när kattungen kommer inom hennes comfort zone och det är något som kattungen snart kommer att lära sig att respektera.

När honkatten blir modigare kanske hon börjar jaga kattungen och det är inte heller någon fara. Enda gången man behöver bryta är ifall de då hamnar i ett dödläge när kattungen är trängd någonstans. Avbryt så odramatiskt som möjligt och utan att fya eller ömka.

Kattungar är tåliga och vet oftast både instinktivt och genom erfarenhet hur man handskas med sura vuxenkatter och sociala kattregler. Så länge kattungen känns trygg och vid gott mod i övrigt är honkattens beteende inte något som skrämmer honom på allvar.

Jag vill också tillägga att om din hona är van att sova i sängen bredvid dig ska du låta henne fortsätta med det. En del människor gör misstaget att stänga in sig i sovrummet med den lilla och då bäddar man nästan för onödig svartsjuka (ursäkta ordvitsen).