😭

😭😢❤️…lider med dig…..stor styrkekram!!!

Usch, jag kanner med dig! Haft hundar, som jag fortfarande sorger efter manga ar. Sa fint du skriver, bra att du gor det. Jag tror inte pa att stanga inne sorgen. Din lille katt hade ett harligt liv. Alla dagar ni fick tillsammans, dom har du kvar.

Beklagar verkligen 🌺

Finaste ::Vera:: och Lilla Trassel! 

Mina tårar flödar när jag läser dom fina orden! Jag beklagar så mycket att Trassel var tvungen att gå över till Katthimlen nu! Jag hade hoppats så mycket, och trodde, att allt skulle bli så bra, så bra nu!

Trassel behöver inte längre kämpa mot dom fysiska plågorna, han har det bra. Han kommer att göra allt för att hans Kära Hjärtan här på jorden ska helas igen. Sakta, men ändå säkert, kommer sorgen omvandlas till dom fina minnena som finns och du kan se tillbaks med glädje igen. Även glädjen över att hans sista dar var så fyllda av gos, lek, nyfikenhet och kärlek!

Min förra katt som dog för flera år sen ropar jag på fortfarande, jag pratar med honom. Men känner idag mer glädje när jag har honom med mig i mina tankar och vet att vi ses igen! 

Kärleken och Trassel finns för evigt!

🌈🤗😕💔🐱🤗🌈

Så ledsamt att läsa, och ändå så skönt att ni fick ha fina stunder tillsammans in i det sista.  Förstår att det känns väldigt, väldigt jobbigt för dig just nu. Massor av kramar ❤️.

Låter som om Trassel hade ett fantastiskt liv med dig. Gläd dig åt de fina minnena även om er tid tillsammans blev alldeles för kort

❤️

#5 Kattöga. Du skriver så fint till mig. Vet du förstår min sorg. Tror mitt hjärta har gått sönder inuti. Han har alltid helat mitt hjärta och ja… jag tror han vill fortsätta med det. Jag kan inte riktigt fatta att Trassel aldrig mer kommer att finnas här vid mig. Min kärlek är evig och Trassel och din kisse med. Ja vi får se dom igen Kattöga. Uppkatten , tack också för din support i den andra tråden. Jag är glad att han fick några fina sista dagar…och att jag blev förlåten för tio dagars tuff behandling med sprutor och diverse jobbigheter. Vi fick njuta åtminstone lite av sommaren ihop en sista gång.

#3 #7 Tack… tårarna bara rinner och rinner. Jo han hade ett härligt liv tror jag. Men klandrar mig själv för att jag inte kollade upp hans njurar för flera år sedan. Det var inget som märktes på honom och jag har varit noga med mat och vätska. Borde ha kollat upp det ändå. Det är blytungt. Han betyder så mycket för mig. Min andra kisse saknar honom med. Han letar efter Trassel hela tiden nu. Utomhus så var de alltid tillsammans var de än gick. Kan för mitt inre se dem komma luffsande sida vid sida. Han fångade bytena och Trassel lekte med hans fångst. De kunde sitta på samma sten och spana länge. Ibland satte jag mig med dem och där satt vi och filosoferade…Vi hörde liksom ihop alla tre.

Man klandrar sig sjalv, det brukar inga i sorgeprocessen. Men det ar ganska destruktivt, att klandra sig sjalv. Man kan inte forutse vad, som ev. skulle kunna handa. Trassel hade ett jattebra kattliv.

Jag kan bara hålla med Boris Sager, att klandra sej själv för nåt som man inte gjort, kunde, visste river bara upp flera blödande sår som inte ska finnas där. Gör Trassel den äran att inte klandra. Sörj, helas och sedan gläds åt det Hjärta som givit ditt hjärta så mycket gott!

Ni har så rätt. Men så svårt. Ska försöka att inte klandra mig själv för njurarna och för att jag inte hann bryta i tid innan han blev illa biten av den aggressiva katten som stryker omkring runt huset sporadiskt. Jag hann se hur Trassel försökte gå undan, men den flög på honom bakifrån. Tredje gången på kort tid har den varit här och skadat båda mina två. Jag hade nyss upptäckt och kollat in den. Försökte vara ute samtidigt som mina var ute och höll dem inomhus om nätterna… men hann inte alltid vaka över dom. Jag borde ha gjort det. Beteendet tyder på att katten är okastrerad. Vet inte hur man kan fånga in den för att kontrollera vem som äger den. Den är skygg och det går inte att förutsäga när den kommer. Infektionen av bettet blev den utlösande faktorn tyvärr. Men det var ändå bara en fråga om månader eller något år oavsett bettet. Jag klandrar mig också för att jag flyttade hit i vintras. Hade nyligen bestämt mig för att flytta härifrån pga den katten och en annan arg hankatt som verkar vandra långt. Trassel var inte van att behöva slåss. För övrigt så trodde jag att stället var perfekt för oss speciellt med tanke på att de kan gå ut och in som de vill utan synliga faror o trafik. Nu har jag kanske fått ur mig klandret. Ska försöka att sluta för Trassels skull. Jo hans lilla hjärta var så stort och kärleksfullt. Hoppas att det om en tid kan överbrygga sorgen. Det hjälper ändå lite att skriva här. Hoppas det är ok. Tack!

Precis som flera skriver så är det en del i den normala sorgeprocessen att klandra sig själv, att tänka att "om jag gjort si eller så istället" o s v.  Det är kämpigt, men det ingår dessvärre i sorgearbetet. 

När det gäller de båda katterna som stryker omkring  så vore det nog bra för alla parter om t ex ett No Kill katthem kunde hjälpa till att ta in - se över och vid behov omplacera de katterna. Om/när du får ork så skulle du kunna sätta upp lappar i området/lägga lappar i grannarnas brevlådor och fråga om någon känner till katterna och om de har någon ägare. Om ingen känns vid dem så vore det bra att ta kontakt med ett No Kill-katthem. De får nog ta in katterna med hjälp av fälla  i så fall för att sedan kolla ev. ID-märkning o s v. Det kan ju vara bortsprungna katter som börjat förvildas eller katter som är födda ute.  Hur som helst bör man kolla upp ifall det är katter som behöver hjälp.

Sen förstår jag absolut om du inte orkar ta tag i något sådan just nu. Men kanske innan vintern kommer…?

Det är svårt det där med njurarna, för ofta är njurarna till stora delar utslagna innan katten börjar visa symptom på njursjukdom…  Man ser alltså symptom först i ett sent skede… Jag har själv haft en katt med kronisk njursvikt, och upplevde det som en mycket, mycket jobbig period där kattens tillstånd hela tiden försämrades utan återvändo… Det var oerhört tufft att försöka hantera… Och självklart fanns alla frågorna där: kunde jag ha upptäckt det tidigare, borde jag ha låtit avliva tidigare o s v… Och inga svar känns riktigt "tillräckliga"….

Du och din andra kisse får se till att ta hand om varandra lite extra nu.

Vila i frid Trassel! Det är hemskt att förlora sin bästa vän. Skickar styrkekramar och lider med dig! 🌺

#14 Jag hade någon dag innan bråket fått ett tips från vilket håll den ena katten dyker upp, och tänkte börja ge mig ut för att sätta upp lappar och lyssna med grannar åt det hållet. Klart jag vill hjälpa katterna om de behöver. Men inte just precis nu. Tyvärr så struntar många att kastrera sina hankatter pga att de inte kan få ungar. Har jag hört här. Det är lika viktigt att hanar kastreras, både för deras egen skull då de drar iväg långt och kan vara borta många dagar/veckor vilket ökar risken för att råka illa ut och inte kommer hem. Men viktigt även för andras skull eftersom de försvarar sina revir på just det här viset. De slåss ju skoningslöst för reviret. De är inga kelgrisar som hemma utan riktiga rovdjur just då. Det är naturligt. Men det orsakar skador och kattungar utan hem. Alltför många katter släpps ut vind för våg. Jag ska höra mig för hos närmsta katthem om jag kan hjälpa till med något framöver. Jag läste att ca 30% av njurfunktionen återstår när man upptäcker sjukdom dvs utan provtagning. Skönt att du säger som du gör. För visst känns det illa att jag inte kommer att få svar om något kunde/skulle ha gjorts tidigare… hur länge han har lidit utan min vetskap. Hur mycket? Gjorde jag rätt i att han direkt fick somna in-han ville kanske leva längre trots allt? Så många frågor. Ska försöka ta hand om oss. Gosar lite extra med min andra katt även om han lite hellre vill ha Trassel hos sig. Trassel var alltid hans favorit framför mig. De var så fina ihop de två.

#15 Tack det behövs.

Fick dåligt besked av min förvirrande veterinär idag :'( Och nu läser jag detta.. jag har haft katter som gått bort förr och nu fruktar jag det värsta men ber för allt i världen för det bästa så jag vet hur hemskt det här och jag tycker så synd om dig för smärtan i hjärtat är fruktansvärd och saknaden är stor medan ensamheten plågar :'( Vila i frid lilla katt och "krya" på dig <3 Jag märker att ni älskade varandra lika mycket och att ni var bästa vänner och det kommer ni alltid vara men på ett speciellt sätt nu :( <3 <3 <3

Söt kille. Beklagar sorgen ❤️

#18 Tack för din medkänsla…ja det är nästintill outhärdligt. Vi var och är bästa vänner för alltid! Försöker bara härda ut just nu. Läste ditt inlägg. Hoppas verkligen det går bra för er. Vet att det är svårt men om du är lugn så känner sig din vän också lugnare. Det finns åksjuketabletter för katt som kanske kan lindra resan till vet. Kanske något du kan prova?

#19 Ja visst är han! Sötis är ett av hans många smeknamn. Jag undrar… om han egentligen visste att han hette Trassel me trunken. Så mycket annat som jag kallade honom. Älskling var väl det vanligaste kanske ;)

Åh vad ledsen jag blev av att läsa detta :( har följt din tidigare tråd och hoppats att allt skulle bli bra… Jag förlorade min katt på samma vis, njurarna hade lagt av visade det sig. Ingen förvarning och inget bot, min älskade lilla katt fick somna. Jag förstår precis hur du menar med skuldkänslor, det känns som man mördat sin bästa vän och man går runt och tänker på alla "tänk om". Även vi har en katt hemma som går runt och letar och det är hemskt. Till på köpet är det nästan så man känner i lägenheten hur en själ har lämnat den, som om rummen blivit större och tommare… Vi har dem bara till låns en stund, sedan måste himmelen få tillbaks sina änglar. God natt Trassel.

#22 Oh-La Du vet hur jag känner mig. Vet du, när jag satt där med honom i famnen…Han suckade några gånger, försökte strecka på sina ben, men var så trött… Han körde in sin lilla nos i min hand innan han sakta gled in i medvetslösheten och tillsist då hans hjärta slutade slå… Jag trodde mitt eget hjärta skulle stanna. Jag ville följa med honom. Det är så tomt nu. Jo, jag fick låna en ängel en stund..så är det.

#23, ja, den känslan när dom försvinner bort, det är nog den värsta jag upplevt. Hon fick somna i husses famn och jag klappade henne på huvudet och pratade med henne. Det gick så fort alltihop, så var hon borta. 7 år av kärlek fanns helt plötsligt inte mer. Hera var det första vi skaffade när vi flyttade ihop. Brukar skoja om att vi inte ägde en soffa än, men vi hade en katt. Jag tror inte man kan förstå hur ont det gör förrän man varit med om det. Jag kände mig helt oförberedd på alla känslor, trodde verkligen att jag skulle kunna hantera det när det väl händer, men det gick sådär. Jag tänker på er och känner med dig… Det är verkligen som om en liten bit av en själv slits loss och försvinner…

Trassel världens finaste…. Jag vill inte fira nån förbannad midsommar och äta fisk utan dig. Snälla kom hem.

Jag tanker pa dig, Vera! Alltid jobbigast under helgtider :( Faktiskt tror jag Trassel ar med dig, fast i en annan dimension.

Boris Sager… Tack så mycket för omtanken. Det kommer väl att kännas bättre efter en tid förhoppningsvis. Tack för det du säger… jag tror som du att han är med mig. Kanske är han just nu ute och nosar i gräset eller nåt. Ute skiner ju solen och jag borde nog gå ut och andas lite nytt syre en stund. Hoppas du har en bra dag och midsommarkväll!

Saknar dig min vän.

Kram till dig och din lille katt, Vera!

🌺🌈😭❤️

Beklagar, det är så tungt när man måste gå vidare utan sin pälskling!😢

Hur har du det, Vera? Mina vovvar håller tassarna för dig:)

#33 Tack för att du frågar. Det är tomt, jag är ledsen. Han står på hyllan nu i en träurna som jag målat vit med fjärilar på ;). Bara tills jag vet var jag kommer att bo i framtiden… Ska sprida hans aska i friheten på den vackraste platsen där. Nu ska jag inte tjata mer om detta. Det är livets gång… och början på något nytt :)