Inte bästa vänner
Hej, Hämtade hem en liten kille för snart två veckor sedan (på lördag) och har sedan tidigare en rös på strax över 4 år hemma. Dem får gå lösa när jag är hemma men på nätterna och dagarna skiljer jag dem åt med kompostgaller. Ena stunden kan dem sitta och äta mitt emot varandra eller ligga i samma säng om jag är med men vanligtvis så ser min honkatt till att den lille ej får komma fram utan trycka under en möbel. Hon ska ha stenkoll på honom för det mesta och hoppar på och viftar med tassarna mot honom när hon får chansen. har förståt att jag inte ska lägga mig i så länge ingen blir skadad. Min fråga är nu, hur länge kan detta pågå? Någon som har erfarenhet? Dem har kunnat röra sig fritt med varandra (när jag är hemma) lite över en vecka. som det låter på min honkatt just nu så är han ett hot som inte är välkommen. Tack för hjälpen!
Följer.
"Be sure you put your feet in the right place, then stand firm." Abraham Lincoln
Jag är lite i samma situation för tillfället, igår åkte jag med katt och hund hem till mina föräldrar för att bo tillfälligt. Här bor det redan 3 katter och de är inte speciellt roade. Hundarna bryr dom sig inte om men Knota (katten) får minsann inte fara hur som helst. Nu är det utekatter så Knota får det lugnt när dom är ute, vilket är större delen av tiden, huset är dessutom stort så de kan hålla sig ifrån varandra. Speciellt en av katterna sätter Knota på plats och får henne att fly in under möbler osv. Dom andra katterna är lite snällare men visar ändå tydligt att hon är "lägre" genom att fräsa och ibland trycka in henne i ett hörn eller så. Nu hjälper det här dig inte ett dugg och svarar inte på nån av dina frågor men tänkte jag skulle dela med mig av en liknande situation hehe För övrigt så är de tre katterna hos mina föräldrar inge vidare kompisar, dom tolererar varandra bättre på senare år, men dom undviker helt enkelt varandra. Dom skulle aldrig ligga tätt intill varandra och liknande dock. Bor ni så att dom kan komma ifrån varandra?
Jag tror att du förlänger processen genom att separera dem på nätterna. Ta bort kompostgallret så att det blir en naturlig del av tillvaron för dem att vistas på samma ytor. Att din äldre katt markerar sin status genom att morra, jaga undan och vifta med tassarna är inte farligt utan en del i deras sätt att lära känna varandra och göra klart från början vem som har högst status.
Vill du avbryta när kattungen blivit inträngd någonstans är det helt ok, men gör det odramatiskt och utan att fya. Hur länge din honkatt kommer att hävda sig och vara sur på nykomlingen är helt individuellt och inget är onormalt. Av det du beskrivit tror jag dock inte att det kommer dröja länge innan hon accepterar kattungen fullt ut.
Sajtvärd Katter iFokus
#2 Att dina föräldrars katter inte har en nära relation till varandra beror troligen på att de är utekatter och därför aldrig behövt skapa en nära relation med varandra. Katters naturliga instinkt är oftast att hellre undvika än konfrontera främmande katter. Har de inte från början skapat en känsla av samhörighet, utan bara acceptans är det vanligt att katter väljer att leva parallella liv på det gemensamma reviret.
Om ingen av katterna (varken din eller dina föräldrars) verkar må dåligt över situationen, kan du låta det vara som det är. Att möta andra katter är bra och lärorik stimulans för din unga katt, men var uppmärksam på utekatterna så att inte någon av dem får för sig att ge sig av och "flytta hemifrån" p.g.a. inkräktaren..
Sajtvärd Katter iFokus
#4 Två av katterna är mor och dotter så de har haft en otroligt nära relation tidigare, men det kanske är "naturens gång" att de sedan tar avstånd från varandra. Den tredje katten va väldigt förtjust i kattungarna när de va små och blev liksom en extra pappa och låg tätt intill dom osv, men när dom blev äldre (vi behöll två varav en nyligen avlivades pga sjukdom) ville han inte ha så mycket att göra med dom Jag tror inte att de är nån fara att utekatterna skulle sticka, dom är väldigt fega/skygga katter och lämnar oftast inte ens tomten. Dom har gått in och ut många gånger sen vi kom. Men ska helt klart tänka på det! Min pappa hade en katt som försvann när de behöll en av hennes ungar :/
#3 OberonsMatte tack för bra råd. Det är väl bara jag som farar för det värsta, som t.ex. att Siri (min honkatt) ska råka skada Gusten (kattungen). Jag ska ta bort kompostgallret inatt så får jag se hur det går. Har det nu när jag är på jobbet då jag vill vara hemma när jag har det borta första gången.
Tycker du att jag ska strunta i kompostgallret på dagarna sen också? Som det är just nu så vågar inte Gusten att gå på lådan eller äta/dricka om Siri är i närheten. Borde jag bara bortse från det och hoppas att han vågar sig fram och att Siri så småningom låter honom?
Nu har det ju gått lite över två veckor, hur lång tid tror du att det kan ta som längst? Jag menar kan det ta flera månader och sedan bli bra?
Mvh
#2 Vi bor i en lägenhet, 3a. Dem kan komma ifrån varandra men det är ju inte så mycket yta så dem kan leva separata liv fast under samma tak :)
#4 "Katters naturliga instinkt är oftast att hellre undvika än konfrontera främmande katter. Har de inte från början skapat en känsla av samhörighet, utan bara acceptans är det vanligt att katter väljer att leva parallella liv på det gemensamma reviret."
Tror du att det har gått för lång tid nu då för dem att skapa samhörighet, Siri och Gusten?