Smiter ut så fort det går.
Jag har två Brittiska korthåriga bröder på 5 år som jag hämtat från ett katthem. De har bott hos mig sedan 7 månader nu. Båda katterna älskar balkongen och har i princip flyttat ut.. Den ena katten (Micke) är lite modigare och har varit ute flera gånger i sele och verkar tycka om att utforska världen. Brodern Molle är lite räddare av sig och gömmer sig så fort selen kommer i närheten. Problemet är att när Micke och jag går ut sitter Molle och skriker efter sin bror på balkongen. Vilket känns lite jobbigt främst för mig. Men nu till mitt problem.. Micke är mkt sugen på att gå ut och smiter oftast ut så fort ytterdörren öppnar sig, eller sitter vid dörren och skriker att han vill ut. Ska jag låta honom bli utekatt så småningom? men det känns lite svårt med tanke på att Molle inte skulle må bra av det och han behöver lite längre tid på sig med ex sele. Tacksam för råd.
Jag tycker du ska låta Micke bli utekatt, för mig låter det som att det är det han vill. Utekatt eller ej brukar vara ett väldigt hett ämne bland kattägare och du kommer säkert höra mycket åsikter åt båda hållen, så att fråga här kanske skapar funderingar än svar :) Min åsikt är iaf som sagt att du ska låta honom bli utekatt eftersom det känns ganska tydligt från din beskrivning att din katt vill ut mer. Min katt var innekatt i dryga två år innan han blev utekatt. Han brukade under sin tid som innekatt smita ut varje gång ett fönster var på glänt och så fort man öppnade dörren så kom han skjutandes som en raket och smet ut innan man han stoppa honom. Sen han fick bli utekatt så är han mycket gladare, lugnare inomhus och hetsar inte för att ta varje chans att få komma ut. Om du tycker att ha en 24/7 utekatt (t.ex. låta den gå ut och in fritt med kattlucka) känns otryggt så kan du alltid låta honom vara utekatt under "kontrollerade former". Vi kan inte ha kattlucka så katten får bara gå ut när någon kan öppna dörren, och jag släpper bara ut honom när någon är hemma i huset och kan släppa in honom när han kommer tillbaka. Jag ser också alltid till att han är hemma innan jag går och lägger mig på kvällen. Med andra ord ser jag alltid till att oavsett när han kommer hem (vilket ofta är efter fyra, fem timmar) så finns det någon som kan släppa in honom. Funkar jättebra :) Det kan ev vara så att Molle tycker selen är det obehagliga, inte själva utevistelsen?
#1 Tack för dina reflektioner. Jag tror nog Molle skulle gilla att vara ute och att det där med sele är lite läskigt. Ännu så länge så är han inte lika alert att smita ut genom dörren men trivs på balkongen. Det är jag som tycker att det är lite läskigt med utekatter pg a att det finns mkt katter i området om de försvinner, blir skadade av elaka människor etc.. Sen så vet jag ju inte riktigt vad de varit med om innan katthemmet..
Du behöver inte göra Molle till utekatt.
För att minimera rymningsrisken så kan du sätta ett stopp vid dörren, nät, galler så att han inte kan springa rätt ut.
En ide är att seleträna inne så han inte tycker selen är obehaglig. Börja med halsbandet, lägg sen på bit för bit och ge godis, lek och annat positivt du kan komma på när han har selen. Så kanske han med tiden vänjer sig och förknippar den med roliga saker istället för att springa och gömma sig.
När du sen går ut med honom, använd transportburen istället för att gå via dörren. Då förknippar han buren med utgång i stället. Men det kommer ta ett tag för dig att få honom att bli av med ovanan att gråta vid dörren.
Det är alltid en risk att släppa ut katter på egen tass.
Lycka till!
#3 Jag har som en liten altan utanför dörren och har satt ett galler där för att förhindra rymningar, men Micke är en snabb liten rackare 😍. Som tur är får jag lyfta honom, vilket jag inte får med Molle..
Har ni tips på hur jag kan träna Molle på sele? Nu kommer jag inte närmare än 3 m med selen oavsett under lek, mat eller godis innan han upptäcker den och drar.. Tänkte precis som du att vi tränar inomhus ett tag vi går ut. Just nu är det lite hjärtskärande att höra Molle gråta när Micke försvinner ut på promenad..
#2 Jag tänker lite likadant, att Micke och Molle skulle kunna vara ute på egen hand och att Molle då skulle känna sig mer bekväm (när han inte behöver ha en sele på sig). Eftersom de är omplaceringkatter är det svårt att veta vad de kan ha varit med om, men jag har svårt att se hur det skulle kunna hindra dem från att vara utomhus. Oftast brukar ju katthem osv säga till ifall en specifik katt måste vara innekatt av olika skäl. Angåemde oron så förstår jag dig verkligen, jag oroar mig också för att saker ska hända min älskade katt men man får väga för mot nackdelarna. I min katts fall så vore det inte rättvist mot honom att hindra honom från att gå ut - han blir olycklig och sitter och skrikjamar vid dörren och öppna fönster (som han ej nåt). Där får man nog känna efter ang vad som känns bäst för en själv men också, vad som är bäst för ens katt som individ. Jag tror att generellt kan man ha alla katter som utekatter eller alla som innekatt, men sen måste man lyssna på sin katts behov på individnivå och där finns de de som mår bra även om de inte får gå ut, och de som behöver utevistelsen för att må bra. Där är det upp till dig att "känna av" dina katter för att se vad som är bäst för dem :)
Kan tillägga att huruvida ha katten som utekatt (oavsett om den bara får gå ut när du släpper ut den eller om den har fri tillgång via kattstege/kattlucka) så är det bra att tänka på hur man bor också. Jag t.ex. bor i ett villaområde, och även om jag tycker det går fint att släppa ut min misse här så skulle jag aldrig göra det om jag bodde inne i stan eller det var en hårt trafikerad väg utanför dörrtrappen. Men eftersom vårt hus ligger i ett villaområde där det inte kör bilar lika ofta så "litar" jag på att min katt har vett nog i skallen att inte söka upp närmaste bilväg och kasta sig ut i den :)
Hur ser det ut där du bor? Är det mycket trafikm hus och många katter skulle jag inte ha utekatt där. Det är alldeles för otryggt.
Varför gör du inte en rastgård åt katterna? Det är inte så säkert med bara ett galler om han nu vill rymma så att säga 😃 Här finns en jättebra beskrivning på rastgård, men du bör ha tak också. http://www.monapihl.se/tipssidan/index.htmljavascript:nicTemp();
Tänker mig att du börjar med att låta selen ligga framme, lägger godis vid det och låter honom vänja sig vid att det bara finns. Sen kan du lyfta det och ge godis när han är i närheten. Sen kan du sakta lägga det vid honom när han vilar och ge godis. Men det tar tid om han nu springer så fort han ser dig bära det. Sen kan du lägga det på honom och ge godis. Backa till det som fungerade innan om du märker att han blir extra nervös när du går vidare. Han ska vara helt trygg med det du gör innan du går vidare. Sen fortsätter du att lägga runt halsen, men sätt inte på så att säga. Tror du förstår hur jag tänker 😉 Belöna alltid med godis, både före och efter. Selen ska vara positiv och inte negativ.
#7 Tack! Ska fortsätta sakta med koppelträning. Har inte gett honom så mycket godis i samband med träningen eftersom han är ganska rund ;).
Jag bor i lägenhet (andra våningen med egen trappa på utsidan av huset. Ser ut som radhus). Det är ganska lite trafik just där jag bor och mkt grönområden. Eftersom jag bor i lgh kan jag inte göra en rastgård, men de har hela 10 kvm balkong att röra sig på. Däremot är det en hel del katter i området som håller sina revir.
Tror jag ska ta mig en tur till katthemmet och diskutera med dem vad de tror. Killarna vistades ju där i 6 månader så de känner ju dem bra.
8# Om du ger en del torrfoder som matgiv kan du ta av det och ge som godis, är han matglad spelar det ingen roll vad för "godis" du ger så att säga. 😉 Vill han ha annat så får du ge det som går hem men se till att han får mindre av vanliga maten så går det på ett ut.
Läste altan, så trodde du hade tillgång till uteplats. Men en innätad balkong duger lika bra att lufta morrhåren på. 😃
Gällande lyft av Molle kan du göra på samma sätt som med seleträning. Lyft honom några centimeter från golvet och släpp ner efter någon secund, ge godis. Fortsätt så tills du tycker han är ok med det lyftet. Lyft sen upp honom i knät när du sitter ner, ge godis. När han är ok med det kan du lägga godis på en hylla som inte är allt för högt från golvet och lyfter honom till godiset. Och så vidare till en högre hylla. Sen kan du prova att lyfta upp honom i famnen och ha godis till hands då med. 🙂Det är bra att kunna lyfta katter om det skulle behövas, men det är inte alla som vill sitta i famnen en längre stund.
Med tanke på hur du bor tycker jag absolut de kan få bli utekatter! Är katterna kastrerade borde kattätheten inte vara alltför stort av ett problem. Visst kan det bli slagsmål, men det kan det ju också bli inomhus. Finns det mycket grönområde så har de ju också gott om plats och kan lättare undvika eventuella katter med stark revirskänsla. Men att prata med katthemmet tycker jag låter som en bra idé (:
För min del låter det inte alls som du bor så till att det är lämpligt att ha utekatter.
Vad säger katthemet om att du släpper ut katterna?
Ta kontakt med katternas uppfödare och be denne om råd.
Jag skulle bli väldigt besviken om någon släppte ut mina uppfödda katter på egen tass.
Stolt ägare till tre La permer
#11 min tanke har aldrig varit att de ska vara utekatt eftersom jag är orolig för att något ska hända eller att de blir illa behandlade. Däremot så ställde jag frågan här eftersom Micke tydligt signalerar att han vill vara ute mer än på balkongen och i selen. Tyvärr vet jag inte vem som är uppfödaren men jag ska prata med föreståndaren på katthemmet som känner bröderna väl. Kommer inte att släppa ut dem vind för våg. Dessa killar är ju mina pälsklingar!
#12
Fick du inte med grabbarnas stamtavlor?
Stolt ägare till tre La permer
#13 Tyvärr vet nog ingen deras stamtavlan. Det jag vet är att de kommer från ett dödsbo och att tidigare husse var svårt sjuk i flera år med hehemsjukvård.
#14 Är katterna ID märkta kan man om man hat tur hitta deras uppfödare via id registret.
Stolt ägare till tre La permer
#15 Åh tack det visste jag inte! Ska kolla så att ID märkning och kastrering inte skedde på katthemmet.