Låter som en väldigt jobbig situation. Har inga bra råd att ge men gissar att katten uppfattar dig som ett hot, och därför försöker skrämma bort dig. Biter den hårt (för att skada) eller markerar den bara? Varnar katten innan den attackerar eller smyger den sig på dig? Har den vid något tillfälle blivit skrämd av dig? Hoppas du får svar från någon med mer erfarenhet!

Undrar också vad som händer när katten attackerar dig, både hur du men framförallt hur din mamma reagerar på beteendet?

Han fräser lägger bak öronen och springer fram och hugger. Han går på mig som katter brukar göra mot varandra när dom bråkar på allvar. Jag blir rädd och backar. Han kör bort mig från soffan osv. Mamma skäller på honom när hon är nära. En gång satt vi i hennes kök och drack kaffe. Vi satt mitt i mot varandra och pratade. Då kom han springande och högg mig i armen och fräste. En gång typ andra gången jag träffade honom så gjorde mammas katt illa ögat (eller vi trodde det ) mamma blev helt hysterisk och jag höjde tillslut rösten åt henne och sa att hon får ta och lugna sig då hon stressar honom ännu mer. Det visade sig bars vara lite skräp i ögat men vet inte om det har gjort att han ser mig som ett hot? Han verkar snarare försöka bestämma över mig. Något han faktiskt lyckats med.. Jag älskar att fota och brukar ha med systemkameran. Han blir då ofta modell då jag tycker att han är vacker. När jag har kameran mellan oss så kan jag gå nära och fota helt utan att han bryr sig. Annars får jag inte ens gå in i samma rum

Lustigt att han accepterar dig när du är bakom kameran! Använder alltså inte nosen så mycket? Okej jag har två väldigt snälla och sociala katter som jag haft sen oktober, och är egentligen mer påläst om hundar. Det jag tänker spontant är ändå att relationen mellan dig och din mamma borde vara bästa sättet att förändra beteendet. Min idé är att du borde vara den som matar katten, och att din mamma ska visa lite övertydligt att du har hög status genom att vara väldigt positiv runt dig. När katten hotar eller attackerar så ska den genast få ett skarpt "fy!" från din mamma och dig, och sedan ska båda ignorera katten tills den kommer fram till dig. Varje gång katten ger dig positiv uppmärksamhet dvs går fram till dig lugnt utan hot, då ska ni berömma muntligt och med godis. Skiftar den till attack, säg skarpt "fy!", och ignorera. Väldigt viktigt att din mamma är konsekvent med detta, eftersom katten respekterar henne men inte dig . Värt att testa? Någon som har annat förslag?

Jag tror Burmamys förslag låter vettigt.

Undrar vad Jackson Galaxy skulle tänka och göra? (googla namnet och läs o se videos med honom kanske du kan hitta tips och svar?) Han har ett program som heter My cat from hell! Han är kattpsykolog eller vad man ska kalla det, lite som cesar Milan för hundar. Fast bättre. :)

Här har du en youtube kanal med hela program att kika på om du vill:

https://www.youtube.com/channel/UCkKmBc8vGzV-wDZBUc-A_Uw/featured

Själv hade jag nog tillslut svarat med kattspråk genom att fräsa tillbaka högre och värre än kissen gjorde mot mig för att skrämmas tillbaka ha ha.. 

Men det tror jag inte är någon bra idé egentligen så det är inte mitt förslag ändå!

Hur gammal är han och är han kastrerad?

#4 jo hundar är betydligt lättare. Får testa det. #5 haha lite min instinkt också. Men tror inte det skulle funka. Jo jag har följt programmet och försökt ta hjälp av hans program. #6 Han är 3 år och kastrerad

Lycka till och hoppas det ordnar sig =)

Jag har en sphynx katt (naken katt) hon är väldigt social och älskar att busa, hon dricker också ur kranen hela tiden. Har dock inte varit med om något riktigt liknande med henne.  Men ibland blir hon riktigt ond och inte alls vill att någon ska vara med henne. Min pappa är allergisk  mot päls djur men Kitana  gillar och har mest respekt för honom. Min pappa är väldigt hård med henne, för Kitana kan vara väldigt bossig och biter en om hon inte vill eller vill något. Så då brukar pappa ta henne i nackskinnet sen lägga henne på rygg och håller kvar henne där tills att hon slutar. Han visar vem som bestämmer och då får Kitana respekt för honom. Den första hon går till om hon vill mysa är till pappa, hon rider alltid på hans axlar och då vi var på utställning så var hon väldigt orolig, men då hon fick vara i pappas famn blev hon genast lugnare. Så du bör vara hårdare mot din mors katt och visa vem som bestämmer, katten tror att de är den som bestämmer över dig så du måste visa att det inte är så. Jag tror inte att det hjälper med att ge den godis det kan bli som en uppmuntran till kattens beteende. Om du ska ge katten godis ge den de då efter att ha fått den lugn.

Lycka till =)

# 4

har helt rätt! Det handlar om dominans precis som bland hundar. Följ hennes råd. 
Katten kanske är på väg att bli könsmogen?

Katter känner direkt om man är rädd och osäker. Det är du som måste förändra ditt beteende. Stå lite bredbent med rak rygg, lugnt och avslappat med högburet huvud och sänkta axlar. Gå sakta fram mot katten med myrsteg för att markera ditt revir. Titta aldrig direkt i kattens ögon, det är ett hot. 

Jag hade en okastrerad hona, som jag övertagit som vuxen. Efter ett tag började hon lägga beslag på matskålen och tillät inte ens min avelshane att äta. Jag praktiserade hundpsykologen Ceasar Millans metod för hundar och gick mot henne,  tvingade bort henne från matskålen och visade att den var min. Jag behövde bara upprepa detta 3 ggr sedan var hon som vanligt igen och stod och åt i godan ro med de andra. 

Alla hans tips för hundar kan användas på katter. Hans program "Mannen som talar med hundar" går på bl a TV 7 m fl kanaler. Titeln är missvisande, för det handlar om att lösa problem med hundpsykologi och att förändra människans inställning och uppförande. Han har haft några fall med problem mellan katt och hund, där katten var boven. En mycket lärorik serie, som jag varmt rekommenderar för alla flockdjur, bl a papegoja, häst, ko och katter som lever i grupp.

Tack alla! Ska testa nästa gång vi ses

Jag vet inte varför katten reagerar som den gör, men jag tänkte på en sak du skrev att du kan ha kamera och fota utan att han bryr sig. 

Så har du glasögon eller linser. Om du har så prova att vara utan. Nu vet jag inte när det gäller linser, men när det gäller glasögon så kan ju ögonen bli att se större ut och det kanske blir som ett hot för han.
Om du inte har glasögon/linser så testa att sätta på dig ett par solglasögon.

Usch, kan inte förstå att någon kan rekommendera Cesar Millans ovetenskapliga 70-talsmetoder till hundar, än mindre till katter(!). 

Jag tror att du spänner dig omedvetet när du besöker din mamma och att hennes katt märker detta och därför beter sig som han gör, katter är generellt väldigt bra på att genomskåda oss och ser precis vilken sinnesstämning vi har. Detta kan förklara varför han inte beter sig på detta viset när du är bakom kameran, kameran fungerar då som en buffert mellan dig och katten vilket gör att du, antagligen omedveten, inte spänner dig på samma sätt. Mitt tips är således att skita totalt i alla galna dominansråd som inte ens har någon som helst vetenskaplig förankring och istället försöka slappna av totalt när du besöker din mamma, något jag förstår är lättare sagt än gjort. Ignorera honom när han biter dig, se till att vara totalt oberörd och säg uppriktigt förvånat (men med snäll och lugn röst): "Oj, men varför gör du så ditt lilla busfrö/kattens namn?", samtidigt som du lugnt klappar honom och sitter kvar i t. ex. soffan.

#12 nä inget sånt. Dock kom jag på att jag är som mest avslappnad i hans närhet när jag fotar då jag inte blir lika rädd för honom med något i mellan. #13 Jag skulle aldrig använda mig av CM metoder på hundar. Jobbat med hundar och har utbildning och kunskap runt detta. Min mor skrattar åt att jag blivit så rädd för hennes lilla katt när jag inte har några problem med en 65 kg hund som morrar och visar tänder. Men hundarna är jag trygg. Jag vet vad nästa steg är och jag kan läsa dom. Ända sen jag var liten har jag haft lätt för att få kontakt med alla möjliga djur både smådjur, reptiler och hästar. Det ända djur som alltid tyckt illa om mig är katter. När jag var liten var det en katt som bodde brevid min morfar. Den var efter mig hela tiden och myste. Sen en dag så flög den på mig och klöste sönder mina ben. Efter det så är jag lite rädd för katter. Saken är den att när han var unge så gick det bra. Jag gick ut med honom i koppel och lekte samt lät honom smaka på min glass. Sen blev han lite trotsig men mig blev han hatisk mot. Försöker prata med honom och ibland kommer han fram och äter från min tallrik ber jag honom gå ner från bordet så springer han fram och fräser, hugger och rivs. Om någon annan säger ''var snäll och gå ner'' så går han direkt. Jag försöker läsa på om katter och deras kroppsspråk. Har ignorerat och inte tittat på honom. Sist så flög han på mig när jag stod i duschen och då han jag inte ens se honom komma.

Blir rädd när ceasar millans metoder rekommenderas, hans metoder är knappast omtyckta i den moderna hundvärlden, så för guds skull skona också katterna ifrån hans plågeri & kuvande.

Puminmumin då är det kanske inte katten som behöver lära sig umgås med dig utan du som måste hitta ett sätt att umgås med katten.

För är det så att du är rädd för han så är det nog det han känner av och försöker "mästra dig" eller vad jag ska kalla det. 

Hur du ska bli mer avslappnad (mindre rädd) vet jag inte. Du kan ju försöka låtsas att han är en kattunge för då gick det ju bra. Du skriver att det inte är nåt problem med hundar så kanske låtsas att det är en hund istället.