Vill börja med att säga att jag är ny här och har suttit och läst mycket om alla era fina katter där ute! 
Jag känner att jag behöver dela med mig av min katt Lucky´s historia och kanske få lite goda råd och/eller höra era synpunkter och tankar.
Det är mycket att läsa, men jag ville vara så detaljerad jag kunde..

Våren år 2000 kände jag att det var dags att skaffa en liten katt att kunna ge all min kärlek till, då jag inte nödvändigtvis ville ha en kattunge att ta hand om, åkte jag till djuhemmet i Aggarp, Skåne. Här fann jag min lilla tös som fick namnet Lucky, dom uppskattade att hon var cirka 11 månader gammal.

År 2005 fick hon även en syster som fick namnet Znowy.

Jag har haft undebara år med mina katter, och hoppas på fler.

Lucky fyller 15 år nästa månad och hon har i stort sett alltid varit en väldigt frisk och glad katt.
Oktober 2013 fick vi konstaterat att hon lider av hypertyreodism, och har sedan dess gått på Felimazole, vi började med 5mg/dag men i Augusi 2014 var sköldkörtelprovet inte jättebra utan fick då öka till 7,5 mg/dag. Hennes njuvärden och levervärden har varit bra under hela behandlingen. Går nu var sjätte månad och tar nya prover, senast var i slutet av Februari nu i år (2015) och då var värdena bra och vi skulle fortsätta med samma dos.

Nu kommer jag till det oerhört jobbiga som har hänt, nu i Onsdagskväll (den 11 mars) kommer hon springande i panik, kissar ner sig totalt, lägger sig och krampar, har väldig salivutsöndring, är totalt okontaktbar, hjärtat dunkar otroligt hårt och fort i hennes lilla kropp, ögonen bara stirrar som i skräck. Det som händer håller väl på i 2-3 minuter, men det känns som en evighet. Tillslut lugnar hon sig och blir helt stilla, då tror jag att jag har förlorat min tös. Men hon andas fortfarande, även om hon är helt okontaktbar och stirrar bara ut i tomma intet.. efter en stund i min famn går hon iväg på väldigt vingliga och stapplande ben, väldigt omtöcknad.

På inrådan av djursjukhuset kommer vi in akut den natten, dom lyssnar på henne, känner igenom henne och tar tempen. Hjärtat slår fort men för övrigt verkar hon okej. Vi får åka hem klockan 3 på natten, med en ny tid att komma dagen efter kl 14. Med oss hem får vi oxå en Stesolid supp att använda rektalt om ett nytt anfall kommer.

Samma natt vi kom hem, klockan 5 på morgonen får hon ännu ett anfall, samma symtom men håller inte på fullt så länge. Hinner inte använda Stesoliden innan det har släppt.

Klockan 09:20 på förmiddagen inträffar det värsta anfallet.. Lucky börjar gå panikartat i små cirklar, salivet bara rinner, efter ca 15 sekunder slänger hon sig på sidan, ögonen stirrar, hon krampar konstigt med frambenen, huvudet böjs konstigt bakåt och hon andas häftigt, blir stel i hela kroppen. Nu hinner jag använda Stesolid suppen. Efter ett litet tag är hon väldigt omtöcknad, men ändå kontaktbar.

Vi åker återigen in akut till djursjukhuset efter samtal med dem. Nu är det torsdag.
Nu bestäms det att hon skall läggas in. Hon får kanyl i frambenet, dom tar prover. Hon kommer att ligga med TV-övervakning, och dom lugnar mig med att om hon får anfall igen så kan dom snabbt administrera kramplösande till henne. Det bestäms att hon skall genomgå ultraljud på hjärtat på fredagen. Jag pussar henne hejdå och säger att jag älskar henne. Det känns hemskt att åka hem utan henne, men jag vet ju att hon är på det bästa stället där hon kan få hjälp.

På torsdagkvällen ringer vetrinären, (mitt hjärta stannar nästan varje gång telefonen ringer den dagen). Vetrinären säger att Lucky mår relativt bra, hon är insatt på Fenemal tablett oralt. Hon har inte haft några kramper under dagen hos dom. Hon äter med god aptit, dock är hon rätt dålig i magen, det brukar hon inte vara. Vetrinären säger att om det händer någonting under natten så hör dom av sig direkt. Jag känner att hon är i goda händer, men det är inte mycket sömn jag får den natten, rädslan över att telefonen skall ringa är oerhörd!

Igår, (den 13 mars) ringer Vetrinären vid 11:30-tiden och berättar att ultraljudet av hjärtat såg bra ut, alla prover såg bra ut, dom har inte hittat någon misstanke om vad det kan vara.
Vetrinären berättade även att dom hade skickat en förfrågan om CT-röntgen av huvudet, till försäkringsbolaget, men att dom väldigt sällan godkänner det på en sådan gammal katt och med misstanke om att det förmodligen rör sig om något som sitter i huvudet på henne och att det inte kommer att gå och göra något åt det. – MEN, jag brast ut i tårar när jag fick höra att dom har godkänt en CT på Lucky, som annars hade kostat mig över 7000 kr, - vilket jag ändå hade gått med på, men att dom nu täcker det.

Så, nu är det lördag och jag sitter här här hemma med min fina lilla Lucky, enligt vetrinären såg hon inga hinder för att hon inte skulle kunna komma hem över helgen, eftersom hon har svarat bra på Fenemal och inte har haft några kramper inne hos dom.
Hon är nu insatt på ¼-tablett Fenemal 15 mg morgon och kväll och jag har även fått Stesolid att ge henne rektalt om hon skulle börja krampa.
På måndag (den 16 mars) är det dags för CT-röntgen av huvudet…
Då får vi veta hur läget är..

Jag är så oerhört nervös..

Skulle så otroligt gärna vilja höra om era erfarenheter och tankar om era katter med liknande symtom eller anda tankar och funderingar..