Katter iFokus

Katter

Etiketterhälsabeteendekosthållning
Läst 2485 ggr
[TanatosNyx]
0

Beteendeproblem katt

Jag frågar här på sajten å en annan persons räkning, det är alltså inte min egen katt detta inlägg handlar om.

Denna katthona, en vanlig husis som köptes vid 15 veckors ålder, utekatt, har i alla tider varit en väldigt social kelen och trygg katt. Pratig, familjekär och älskar uppmärksamhet. Har varit starkt revirbunden och vaktat sitt område mot andra katter från början, men i övrigt snäll dam.

Med tiden har dock något hänt, det började med att hon började kissa inne, men när hon blev påkommen slutade hon. Jag nämner dock detta då jag vet att det är ett alarmerande tecken, och har pratat om UVI med ägaren. Har även nämnt stressrelaterad UVI.

Ägaren pratar även om att de tror att katten har något knas med hormonerna, och anledningen lär göra er upprörda, men jag har redan tagit itu med och informerat kring det hela. Katten fick gå ute utan p-piller, löpte var 14e dag och det gick något år utan att hon blev dräktig, så till slut antog de att hon var infertil. Så var inte fallet, och efter ett tag fick hon 1 liten kattunge. (Jag upprepar, jag har pratat med dem om att det inte är okej att låta katten gå ute och löpa, och jag har nämnt sterilisering grundligt, så vi kan lämna den biten, jag vet att det är en het potatis.).

När kattungen så föddes började hon förändra sitt beteende. I början var hon väldigt vaktig och mån om sin unge, tog honom (en präktig liten herre) med och lärde upp honom på alla sätt och vis. Men efter ett tag började hon ignorera honom. Hon slutade lära honom jaga, hon brydde sig inte mer (trots att han inte var många veckor gammal). Kort därefter stötte hon bort honom och numera får man passa så hon inte biter ihjäl honom. Hon morrar, fräser och attackerar. Samma beteende mot hela familjen. Kattungen blir väl omhändertagen och blev "adopterad" av familjens lilla hundflock, dom är som ler och långhalm, sover ihop, busar, leker och det rullar på. Men mamma katt trivs alltså inte hemma längre.

I ena stunden är hon som vanligt lugn och mysig, sen attackerar hon helt oprovocerat, även om man bara sitter still och hon ligger i knäet. Hon blir som förbytt.

Hur kan vi hjälpa denna kisse att må bra igen? Vad har ni för tankar kring det hela?

Angående kissandet så har jag som sagt föreslagit UVI, och veterinärbesök.

Kattlådor finns det, öppna rena fräsha på avskild plats. Hon föredrar dock alltid att gå ut. Hanen går dock på låda utan krusiduller. Han släpps inte ut eftersom mamma katt försöker jaga honom ut från reviret direkt.

Hon är noga genomkollad flera gånger och verkar inte ha ont någonstans, har inga skador eller andra tecken på sjukdom, bortsett från den korta perioden med kissandet.

Whippetgerbilen
1
#1

Kastrering kanske?

Dogs is my world ♥

[trazy]
2
#2

Jag tror att det är stressen på grund av att hon ej är kasterad. Då anser jag att jag har god kuskapp om katersbetende då jag läst mycket om det. Vidare kan det vara så att det nåt hon ireterad arg på

[TanatosNyx]
0
#3

Vad jag förstår gör veterinären som finns tillgänglig bara sterilisering (nyper av äggledarna), alltså ingen beteendeförändring att vänta(?). Tyvärr bor dom väldigt dumt till ur veterinärperspektiv.

Wellcraft
2
#4

#3 Nej du. Sterilisering utförs aldrig längre. Numera gör alla veterinärer kastrering, dvs tar bort hela livmodern. Detsamma gäller hanarna, de steriliserar inte heller utan kastreras. Men inte alltid så lätt att veta :)

tillägg, denna veterinär du pratar om kan dock felaktigt kalla kastrering på hona för sterilisering, vanligt att det blir så. Prata med veterinären om hur denne gör vid ingrepp. Tror knappast att hen utför "riktigt" sterilisering utan bara kallar det slarvigt för det.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Tyrisen
0
#5

Den TS talar om kanske inte bor i Sverige och därför är det sterelisering? Annars så får dom ju maka sig till någon som faktiskt kastrerar, känns lustigt om det skulle finnas en svensk vet. som steriliserar. Jag tror faktiskt att det kan hjälpa för hennes beteende. MEN det är inte ovanligt att mammor inte går ihop med sina barn. Dom flyttar ju oftast från mamman när dom blir gamla nog, det är inte det vanliga att bo i samma hem när ungen blivit större. Men vet inte hur gammal denne är ännu? Är hon väldigt territoriell kanske hon inte accepterar andra katter i sin närhet. Men kastrering kan hjälpa.

www.kattstatus.se - Allt du behöver veta om katter

Stoppa BYB!

Wellcraft
1
#6

#5 Iofs men känns inte som att många utomlands gör det heller, pga att det är så oeffektivt medan en kastrering är effektiv. Men du kan ha rätt, jag vet inte allt om alla utländska veterinärer ;)

Jag tror så att veterinären slarvigt kallar kastrering på hona för sterilisering. Alldeles för vanligt att dem gör det tyvärr.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

IceJossan
0
#7

Jag funderar på om hon kan lida av livmoderinflammation?

Tyrisen
0
#8

#6 Ja det är ju mest troligt att det är slarv med orden. :)

www.kattstatus.se - Allt du behöver veta om katter

Stoppa BYB!

[TanatosNyx]
0
#9

Tack för svar, ska höra mig för så det inte blivit någon miss med strilistering/kastrering. Vad jag förstod så har de frågat vet och fått det förklarat för sig hur ingreppet går till dock, men ska dubbelkolla..

Visst bor ägaren i sverige, men långt åt fanders käpprätt ut i geografin bokstavligt talat. Jag vet inte om jag lyckas övertala dem att åka flera timmar enkel för att få katten kastrerad, men man kan ju hoppas. Själv bor jag i andra änden av landet och kan inte köra kissen, annars hade jag gjort det. Men jag ska prata med dem.

Ska absolut också se till att de kollar livmoderinflammation hos vetten.

Vet att de var in med kissen då hon födde, eftersom det bara kom en kattunge så ville de vara säkra på att det inte var något på tok. Så en koll på kissen har gjorts iaf.

[TanatosNyx]
1
#10

Glada nyheter: vi har fått tag i en bra veterinär och kissen kommer inom kort att kastreras. Det var som jag sa, den andra veterinären steriliserar endast, och har mycket dåligt rykte (bla har katter ändå blivit dräktiga efteråt). Denna veterinär är inte svensk, och har tyvärr en rätt dålig syn på saker och ting.

Wellcraft
1
#11

#10 Ojdå, det där med veterinären är riktigt illa. Usch, tur att ni fann en annan.
Skönt att kissen blir kastrerad, vilket ansvar du tog i denna situation, tummen upp till dig 👍

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

[TanatosNyx]
1
#12

Ja jag satt och grubblade på det där och kom på att jag fått för mig att det skulle finnas en till veterinär inte allt för avskräckande långt borta, och se det gjorde det! En mycket populär privat sådan. De ska tydligen vara mycket skickliga, så tyvärr får kisse kanske vänta lite extra på att få en tid där, men dit ska hon så snart som möjligt.🙂

Thaeri
0
#13

TS / #10, är det OK att jag pekar på den här tråden när jag argumenterar om hur viktigt det är att kolla upp vilket ingrepp veterinären faktiskt utför? Plus det här med att kalla saker vid dess rätta namn då.

Och att jag ber dig om att aldrig be om att få tråden raderad?

Den "sanning" som de flesta känner till är att "inga veterinärer längre bara skär av äggledarna, utan det handlar alltid om att ta bort minst äggstockarna", som du redan sett här, så de tror inte att man behöver gå in på detaljer 😕

[TanatosNyx]
0
#14

Absolut Taheri, det går bra.

Thaeri
0
#15

#14, tack så mycket🙂

Tyrisen
0
#16

Oj det var som attan! Så trist att sådana veterinärer fortfarande finns. Vad bra att ni hittade en annan :)

www.kattstatus.se - Allt du behöver veta om katter

Stoppa BYB!

[TanatosNyx]
8
#17

Tänkte uppdatera: det tog tid, men kastrering blev det och kisse trivs igen. 👍 (det tog tid innan vi såg effekt av kastreringen i hennes mående)

IceJossan
0
#18

Härligt! Ännu ett bevis för att kastrering kan göra underverk!