Jag hade en katt som var borta i 8år - när han väl kom hem igen så var det som om han aldrig varit borta 🙂

#1 Va? I åtta år?! Vad är "historien" bakom det?🤔🙂

Min yngsta misse bodde ett tag hos min pojkvän dels för att bli mer självständig och killen funderade på egen misse, då hon är född hemma hos mej och har blivit väldigt mammig(Mamma katt är min andra misse). Efter 2 månader kom jag och hälsade på (långdistans förhållande) hon pratade HELA kvällen och var som fastklistrad vid mej, på natten skulle hon prompt sova på mej HELA natten. :)

Så tror nog att dom inte glömmer bort en 😛

#2 Ja du, vi Gustav (som han hete) som kattunge och hade honom ungefär 2år. Sedan skulle en vän till min mor vara ''lite rolig'' så han tog katten och satte den i sin bil och körde till stan och tillbaka.
Vi trodde han bara åkt fram och tillbaka, men det visade sig att han stannat och gått ur bilen - var på våran vettskrämda katt stack ut…

Efter att ha letat, ropat och sökt Gustav i 6mån utan något resultat så kände vi att han troligen inte överlevt stadstrafiken =(

Åren gick och en dag 8 år senare ringer en gammal dam upp oss. Hon berättar att hon har en katt i sin källare och har hittat en tatuering i örat på honom - så hon angav det till polisen och fick nummret till oss.
Det visade sig att Gustav överlevt och levt sitt senaste år i denna källare, men han hade varit för rädd för damen för att hon skulle ha kunnat ta i honom.

Vi åkte dit och ropade på honom och han kom rusande mot oss och bokstavligen slängde sig i famnen på mig. Jag har nog aldrig grinat så mycket i mitt liv som när vi fick tillbaka honom 😭

Vi hade ju flyttat under åren, men när vi kom hem så var det som om han alltid bott där och aldrig varit borta, han blev snabbt bästa vän med våran nya katt och dom hängde ihop livet ut =)

#3 Detta kan bero på fel vecka i månaden men fick tårar i ögonen av detta! Så fint! Det är ju drömmen!

Känner jag min katt rätt kommer hon dock vara  tjurig mot mig till en början när jag kommit hem. Det var hon när jag var borta två veckor i vintras.. Men sen efter ett par dagar bestämde hon sig för att förlåta mig och var hur gosig och klängig som helst. Men efter 14 veckor kanske hon inte orkar vara sur :)

#5 Skulle inte tro det heller, kanske sur första timman tills hon inser att ''mamma'' faktiskt är hemma igen ^^

#4 Men alltså va! Vilken fantastisk historia och vad sjukt att få tillbaka sin katt efter åtta år, nästan så att han återuppstått :)

Kan dock inte sluta provoceras av din mammas vän. På vilket sätt tyckte han att det var kul att köra iväg med katten? Dessutom lös i bilen vilket är livsfarligt :(

#7 Ja du, det var en person som hade en egen syn på ironi och hur man behandlar djur - kan ju glädja med att efter denna händelse så fick han aldrig komma tillbaka och han fick böter för djurplågeri.

#8 Jag kan förstå det, herregud vad förbannad jag hade varit om någon jag kände gjorde något sådant mot mina djur! Slutar aldrig förvånas över vilka idioter till människor det finns.

Skönt att historien slutade lyckligt tillslut!

Jag har nog bara varit borta en vecka som längst tror jag, typ tre gånger. Då har katten fullständigt ignorerat mig när jag kommit hem. Man kan nästan se hur hon tänker "jaha, nu passar det att komma hem?!".
Så fort det blir kväll och jag går och lägger mig, så kommer hon och gosar dock (; Då är det förlåtet. Mamma har även berättat att katten letar efter mig och ropar på mig när jag är borta längre, vilket är lite gulligt. (:

Nu bor ju jag fortfarande hemma, det är inte ens jag som matar katterna, så det stör ju inte rutinen så mycket för min katt. Förutom att hon inte har någon att sova med då. 

Men jag tror helt klart att katter kommer ihåg en, även efter lång tid (: Din katt kanske inte är precis som vanligt direkt när du kommer hem, men jag tror inte att du förstör bandet ni har. 

Volontärarbete i Namibia låter spännande, hoppas det går bra för dig!

#4 Woow, var det länge sedan?😇

Flyttade iväg hemifrån för att studera. Hade katten i fem år först och trodde inte att han sku sakna mig alls. Han brukade gosa med mig, men det var aldrig att han visat att jag betydde speciellt mycket. Så där som katter är. Hade jag inte mat i handen var det inte intressant.

Först fick jag höra av mor min hur katten vart ängslig. Efter att föräldrarna kommit hem och dörren vart stilla i ett par timmar brukade han sätta sig ner på pallen bredvid och vänta. Jama eller lägga sig ibland skorna, tryckt mot ett par av mina sandaler. När natten kom lade han sig i min säng och väntade.
Det fortsatte ett tag tills att han började spendera tid på dagen under mitt täcke. Om natten fortsatte han sova på kudden intill väggen (har alltid två i bredd). Eller jama ängsligt i källaren för att han inte hittade mig. Det sista är en spekulation, men han brukade bara jama i källaren om någon i familjen inte var hemma.

Kom hem på jullov första gången (tre månader borta) och han satt på stolen och betraktade medan jag klev in genom dörren. Ville inte att jag skulle röra honom, troligtvis för att jag luktade fel. Ville inte gosa på hela dagen. Nepp, jag hade svikit honom för jag vart borta så länge.
Så fort det vart kväll och sovdags då kom han och lade sig på kudden, slutade inte purra fören han sov.

Dock är Sirius en väldigt chill och kramgo katt. Han är väldigt förlåtande till dem han älskar. Jag har inte mött många katter i mitt liv, men aldrig någon så förlåtande som denna misse.

#11 Nu är det ca 10 år sedan vi fick tillbaka honom (18år han försvann). Så det är ganska längesedan nu.

Min systers katt minns iaf. När den var kattunge så busade jag med den och den blev skrämd. Jag kittlade honom på magen och det tyckte han inte om utan fräste till och sprang iväg.

Jag träffar den katten kanske 1 eller 2 gånger om året men varje gång beter den sig likadant mot mig. Den är supersnäll mot alla andra med mot mig morrar den och fräser.

Jag har försökt alla möjliga olika taktiker så att han inte ska bli arg på mig men inget hjälper. Har accepterat att den katten inte gillar mig.

Bump då jag börjar få dåligt samvete igen.

Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter resan så kan jag ibland titta på henne och känna mig så elak för att jag ska åka ifrån henne.

fingerprints: Vissa saker måste man välja i livet😈Så är det hur maqn än väljer så får det konsekvenser

#16 ja absolut det ser du ju med min tråd att jag förstått. Det jag undrar är hur stor konsekvensen kan bli.

Mer historier! Snart är det dags…

Mina får emellanåt bo hos mina föräldrar och då kan det gå nån månad innan jag får träffa dem igen men oavsett hur lång tid vi än är i från varandra så märks det tydligt att jag är ändå "deras". Hankatten är väldigt självständig så där är det mer subtilt som exempelvis att han smiter gärna in och lägger sig i "min" säng osv. medan min ena honkatt inte kommer och lägger sig och ska kela med någon annan än mig, när vi sedan träffas igen kryper hon upp under hakan och spinner och dreglar vilket jag tar som att hon är glad att se mig 😉 min kattunge är jättemammig oavsett om jag varit borta eller ej. Hon är en svans innan jag åker och en svans när jag kommer ner igen, inga sura miner från någon av dem, de har lärt sig att gilla läget. Jag vill åka på volontärarbete nästa höst i 12 veckor (inget spikat bara en önskan än så länge) och jag har inget dåligt samvete för att jag lämnar dem där eller rädsla för att de ska glömma mig. Jag är deras människa, de andra är bara bra att ha i övrigt 😃

#19 Tack för ditt svar! Det kändes verkligen lugnande att läsa.
Vart vill du åka och volontärarbeta förresten? :)

#20 Filippinerna som det ser ut just nu, till en förskola där 🙂

#21 åh, vad kul!!