Kattunge som beteer sig autistiskt?
Hej!
Jag skulle vilja höra vad andra har för erfarenheter.
Jag är nybliven ägare till två kattungar, jag har haft 2 andra katter tidigare, men de blev gamla och naturen gick sin gång..
En av kattungarna är väldigt kelig, mysig, svarar bra på stimuli och visar nyfikenhet för mig och min partner. Hon är ganska vild och älskar att fara runt och leka med saker.
Mitt inlägg gäller den andra katten.. Denna katt är 4,5 månader, har växt upp som fosterbror till den andra katten, på det katthem vi tog dem ifrån. Han är kastrerad. Katten är jättesöt, och tycker om att bli upplockad och kelad med, spinner när man klappar den och vill gärna ha uppmärksamhet i form av att bli smekt och klappad.
För övrigt är han väldigt distanserad mot oss människor. Han ger aldrig ögonkontakt, och han har alltid svansen i nedfällt läge (utom när han äter). När vi hanterar honom, tycker han om det, men han visar aldrig någon tillgivenhet tillbaka. Han är mer som en liten spinnande klump. När han vill bli klappad kan han hoppa upp i knäet, men om man inte vill just då, så spelar det ingen roll om man flyttar på honom igen 25 gånger, han fortsätter hoppa upp. När han äter, är han oerhört aggressiv, fräser så fort den andra katten kommer i närheten av honom, kastar i sig maten, och går då och då bort för att kolla hur mycket mat hon (den andra katten) har kvar. Ibland försöker han gå och äta av hennes mat, fast han själv har mat kvar i sin skål. Om hon kommer över och tar hans mat, fräser han högt, men låter henne ändå äta ur sin skål. Om vi äter kommer han och försöker få sig en bit, och när han (naturligtvis) blir bortknuffad eller bortlyft, kommer han ändå tillbaka 20 gånger, man måste stänga dörren för att få äta ifred. Han förstår verkligen inte ett nej (alltså att man visar honom att han han inte får).
Han vill gärna vara där vi är, kommer och lägger sig i soffan om vi sitter där etc, men han svarar inte på något vis om man försöker prata med honom eller kontakta honom. Han är inte döv eller blind, han reagerar på ljud som att mat hälls upp, och intresserar sig för leksaker framför honom.
När han leker rör han sig dock helst inte mycket, han vill helst bara slå och jaga saker rakt framför nosen, om man flyttar dem en halvmeter vill han helst inte bemöda sig att gå efter. Han har alltid varit sådan. Han blir fort trött vid lek också. När vi först såg honom, på katthemmet, låg han alldeles still och verkade helt utmattad bara av att vara i en miljö med 10 andra vilda kattungar som sprang runt omkring honom. Han reagerade knappt när vi rörde vid honom.
Mot den andra katten är han annars väldigt rar, de busar tillsammans, brukar hjälpa varandra att tvätta sig där det är svårt att komma åt, de ligger tillsammans för att det är mysigt och varmt etc. Bara när de ska äta blir han väldigt aggressiv mot henne.
Det är mycket svårt att förklara hur det känns egentligen, jag vet att det inte låter så illa när jag berättar det här, men han känns nästan som att han vore lite autistisk, han är i sin egen lilla värld. Lite som att ljuset är tänt, men det är ingen hemma, om ni fattar?
Kan han ha blivit övergiven av sin mamma väldigt tidigt?
Känner ni till någon katt som beter sig så här? Är det vanligt?
Tack :)
![[Udoon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
hur är det "autistiskt"?🤔 alla katter är individer, vill han bli klappad och spinner så tycker jag det låter som att han är tillgiven?
Vet du vad för liv han haft innan? Är han från en kull där mamman var förvildad? Låter som han varit lite förvildad själv och inte riktigt vet hur han ska uppföra sig omkring människor, samma med maten att han vaktar den så mycket för han är rädd att han ska bli utan.
Testa att ha fri tillgång på mat om det går. Då förstår han snart att den inte försvinner och blir kanske inte så vaktig. Fya inte på honom!
Sen kan det hända att han ser lite dåligt, kan vara värt att åka och göra en riktig ögonlysning på honom.
I övrigt är det som #1 säger, katter är personligheter och huskatter kan verkligen vara totalt olika varandra. 🙂
Men för mig känns det som att han är rädd att bli utan mat och troligtvis varit förvildad.
/Elisa
Hej!
Ja jag har också tänkt på att han måste ha varit i en situation där han inte fick mat nog. Därför tänkte jag kanske om han blivit bortstött av sin mamma, varit minst i kullen, kanske i kombination?
Vi borde nog kolla ögonen på honom ja, men han har ju blivit kollad vid 3 separata tillfällen av veterinären på katthemmet, och där kunde man inte hitta något fysiskt fel på honom, inte vid en rutinkoll i allafall.
Det där med maten låter bra. Problemet är att han redan är lite rund, det var det enda som stod som anmärkning från veterinären, och att jag inte tror det vore så klokt att ha mat stående framme jämt, speciellt eftersom han inte är särskilt rörlig heller?
Jag vet naturligtvis att alla katter är olika, men i princip alla katter jag träffat har varit vaksamma på något vis, vare sig de varit skygga, rädda, eller väldigt framåt. Han visar inga tecken på rädsla, han känns bara inte riktigt närvarande, som sagt svårt att förklara!
Jag tycker man brukar kunna se på en katt vilket humör den är på också, med hjälp av svansen och öronen. Det kan man inte på honom. De är nästan alltid i väldigt neutralt läge. Även när man klappar honom och han spinner. Är dessa sätt att visa humör, något medfött eller lär kattmamman ut det?
Tror ändå du bör göra en ögonlysning på honom. Kan vara detta som gör honom neutral. Sen kan det vara en typ av skyddbeteende.
Ang. rundheten. Köp ett foder som t.ex. Orijen som innehåller bra fett och protein och låt han äta så mycket han vill. Han kommer att bli fet ett tag, men sen kommer det vända när han vet att det alltid finns mat. Detta kan göra honom tryggare.
Köp inte Porta 21 Sensible, för den blir de jättefeta av.
/Elisa
Tack snälla för tipset! :)
Jag tror absolut att även katter han ha motsvarigheten till autism osv, även om de inte blir diagnostiserade som människor.
Jag har själv träffat en katt, visserligen inte handtam men för övrigt orädd, som haft märkligt beteende. Hon hade gärna ögonkontakt men blicken var liksom tom, uttryckslös. Hon var inte som andra katter jag träffat, och jag har träffat många hundra katter genom volontärarbete på ett katthem i 8 år. Hade hon varit människa hade hon antagligen blivit diagnostiserad med något.
Klart katter kan vara autistiska. Men jag tänker inte på att katten är just det, det låter som något annat, vad kan jag inte sätta fingret på.. rör sig svansen som den ska annars, så den viftar på svansen? Jag tycker det låter som ett synfel faktiskt. Man uppfattar ju inte saker omkring sig på samma sätt och kan verka vara förvirrad.. det kan vara ett fortskridande ögonproblem som inte synts vid undersökningar innan. Katten kan ha frånvaroattacker och blir förvirrad när den sk. kommer tillbaka från attacken.. finns ju massor. kan vara att den inte fått syre tillräckligt till hjärnan i mammans mage. Kan vara mkt och kan samtidigt inte behöva vara nåt alls. jag var på väg att köpa en katt en gång med funktionshinder. Han hade minnesförlust och glömde snabbt bort var han var, var mat å kattlåda var å vem hans ägare var. Det var alltså mycket jobb med honom. charmig knutte, men jag köpte aldrig honom då jag inte hade tiden som behövdes. :)
Hej!
Tack för era kloka svar!
#8 Svansen rör sig inte som den ska. Men idag reagerade han när jag sa "nej" när han närmare sig den andra katten skål. Igår sa min partner att han hoppade ned från ett bord när min partner sa "nej". Vi fyar inte på katten, eller straffar den naturligtvis, men vi tycker att man måste kunna säga nej när den gör något den inte får. Det funkade på våra gamla katter iaf :)
Jag har också funderat på det där om han kanske fått någon liten syrebrist.. Jag testade idag med en leksak och höll den kanske 1 meter från honom. Han följde den med blicken utan problem. Ibland hoppar han också upp på saker som han tycker ser intressanta ut från håll (t.ex. akvariumet <.<, och oroa er inte, det är kattsäkrat!)
Får se hur det går, jag håller er uppdaterade :)
Hej! Katten har ändrat sitt beteende lite faktiskt! Han ger nu ögonkontakt, alltså han lyfter på huvudet och tittar på mig så att jag ser hans ögon, men han känns fortfarande inte riktigt närvarande med blicken. Han är inte like aggressiv mot den andra katten vid måltiderna heller. Jag tror det går framåt! Dock har han börjat uppvisa ett annat beteende som inte är så önskvärt. Tänker göra en ny post för detta, och se om jag kan få några råd.
De finns böcker En som heter alla hundar har adhd. En som heter alla katter har asperger. De ligger något i de.
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Starta ny diskussion