Jag tycker det är underbart när människor tar sig an hemlösa, dumpade och vanvårdade katter och ger dem en ny chans!
Jag har själv två stycken, en blev dumpad och en var vanvårdad. Jag skulle vilja läsa om andra katters resa från misär till kärleksfulla hem - därför tänkte jag att en sådan här tråd borde passa bra att kunna lägga upp dessa berättelser i =)

Jag kan börja med att lägga upp berättelserna om mina egna två kärlekar.

Majsan

När jag skaffade Majsan var det hårt jobb i början, hon var ett brottsoffer och visste inte vad livet kunde erbjuda henne. Jag beslutade mig för att hjälpa henne att få chansen till ett bättre liv, och jag kommer aldrig att ångra det valet.

Allting började med en annons.
Under en längre tid hade jag gått i tankarna på att skaffa mig ett husdjur, då jag var ensam och precis nyinflyttad i orten och ville ha sällskap efter långa dagar på gymnasiet.
En dag efter att jag varit och handlat stannade jag till vid annonsväggen i utgången. Det fanns väldigt många annonser om olika djur och möbler till salu, men en av dem stod ut i mängden. Det var en handskriven annons med lila-bläck.
Det var en annons från en familj med många djur, varav 10 katter var till salu, längst ner på annonsen fanns en notis och ett datum:
"Djuren till salu fram t.o.m 14/5, sedan avlivas resterande.''

Jag skrev av vilka katter som var till salu, och numret till annonsören. Jag gick hem och funderade i två dagar vilken katt jag kunde tänka mig att köpa och det fanns två stycken som tog mitt intresse. En stor mörkgul hankatt och en sköldpaddsfärgad honkatt. Jag ringde upp annonsören och bokade en dag att komma och titta på dem.

Dagen kom, jag åkte ut till familjen på en mindre gård och det fanns väldigt mycket av allt där…
I trädgården fanns tre större hundar kedjade och jag såg två lösa katter. när jag kom in i huset möttes jag av 13 hankatter och fem små hundar samt 6 barn i olika åldrar. Dom hälsade trevligt och hämtade den stora hankatten.

Han var välgödd och väldigt ilsk, det var bara pappan i familjen som kunde hålla i honom. Jag tittade på honom och bad att få titta på honkatten. Pappan skickade iväg sin femåring att hämta katten "snuttan", han förklara att alla honkatter var i källaren eftersom de inte ville ha fler kattungar och ingen var steriliserad.

Femåringen kom tillbaka med "snuttan", hon höll katten i bakbenen och släpade henne över golvet.
Jag skyndade mig fram och plockade upp den lilla katten. Hon var bara skinn och ben, öronen var svarta av torkat blod efter att hon kliat sönder dem och hon hade börjat tappa päls lite varstans. Pappan sa att hon var ett avlivningsobjekt och förstod inte hur man någonsin kunde få ordning på den igen.

Förskräckt räckte jag fram pengarna till honom och gick min väg, jag kunde inte lämna den stackars katten där.
Det tog Majsan, som jag döpte om henne till, 1½ år innan hon var normal katt igen och närmare 3000kr i veterinärs kostnader (första besöket) för hennes sterilisering, för att fixa hennes öron och göda upp henne. Majsan var ca 2år när jag skaffade henne och vägde 585 g.
Veterinärerna tvingades spola rent öronen, och trots att hon var djupt nedsövd fick hon sparkreflexer. Veterinären hade aldrig varit med om det innan och man kan ju tänka sig hur mycket öronen kliat på Majsan.

Majsan idag
Mer högfärdig och fisförnäm till sättet får men leta efter, idag är Majsan en bortskämd liten grevinna på 4½kg. Hon sover mycket på dagarna och älskar att sitta högt upp så hon ser allting omkring sig. Men hon har också insett dom bra egenskaperna med att ha människor omkring sig, och hon springer inte och gömmer sig för främlingar längre. Nu är hon först upp i knät och spinner så fort man pratar med henne. Hon hälsar när man kommer hem och kurrar ihop sig med mig på kvällarna. Majsan njuter av att se solen och inte behöva vara instängd i en källare med massor av andra katter. Hon är idag en lycklig pensionär på 12 år och verkar vara nöjd med sin stillsamma tillvaro.

Majsan njuter av livet på balkongen under sommaren..

Samson

Samson var ca 8 månader när jag träffade honom. Att han kom att bo med mig var egentligen bara en slump eftersom jag hade kommit för att hämta en annan katt.

_Jag tog kontakt med en bondgård som hade fått kattungar, av dessa valde jag att tinga en svart/vit hankatt. Jag döpte honom till Homer och skulle hämta honom två veckor senare, men det gick inte exakt som jag tänkt…
_
_Dagen allt började fel
Jag kom till gården för att hämta min nya vän berättade ägaren att jag tyvärr inte kunde ta med mig Homer hem, några timmar innan hade nämligen en räv lyckats ta honom och han var borta. Jag klandrade inte ägaren, olyckor händer ju så lätt, men jag var ändå lite ledsen och besviken.
Trots det som hänt Homer, beslutade vi oss för att försöka lösa kattfrågan på ett annat sätt. Vi gick in och fikade en stund, samtidigt som ägaren ringde runt till sina grannar i närheten. Efter en två timmars jakt fick hon tillslut tag på en annan kvinna som hade en kattunge. En grå tabbyfärgad vildkatt, och jag tänkte att jag iallafall kan titta på den.

Vi satte oss i bilen och åkte den 10 min långa resan till grannen.
När jag kliver ur bilen möts jag av en stor helvit boxer och en kvinna med något lurvigt i famnen. Vi hälsar och hon visar kattungen.
Han hade stora grå/gröna ögon och en tunn liten kropp, han skakade som ett asplöv och jamade för full hals. Detta lilla knyte visste inte riktigt vad han skulle göra med alla intryck runtomkring sig.
_

_Kvinnan berättar att hans mamma är en vanlig bondkatt och att hans pappa ska vara en vanlig vildkatt, så hon tror att kattungen kommer bli ganska robust som vuxen. Vilket var ganska svårt att tro när man såg honom. Ägaren som hade honom i famnen var inte hans ursprungshem, utan hon hade hittat honom i en platspåse i trädgården med en lapp med denna information. Kvinnan hade fött upp honom tills han var mogen för ett nytt hem.
Hon berättar att han är ca 8 månader och att han redan haft fyra andra hem efter henne, men att alla lämnat tillbaka honom. Några hade blivit allergiska och andra hade bara ångrat sig. Den senaste familjen hade bara lämnat honom i en kartong på trappan, utan att förklara varför…

Jag frågade om jag fick hålla honom och så fort hon sträckte fram honom till mig och jag hade honom i famnen, började han spinna högt. Trots att han fortfarande skakade. Kanske var det just skakningarna som smälte mitt hjärta, för jag kunde inte ge tillbaka honom. Jag gav kvinnan summan hon begärde och vi satte oss i bilen hem. Det var ett bra slut på en dag som började ganska illa.

Samson idag
Idag är Samson 7år och en väldigt energisk och lekfull katt på närmare 5½kg. Det bästa han vet är att jävlas med kattkompisen Majsan och äta praktiskt taget allt han kommer åt. Till favoriterna hör torkad frukt och rå nötfärs.
Bästa leksaken är en IKEA-råtta som heter Råttson och alla former av vippor som finns. Till vardagen hör springande från rum till rum och väldigt mycket pratande på olika sätt, det är sällan han är tyst i 5min. Och sedan min hund kom hit har han även haft en kompis till att terrorisera och busa med (roligare än Majsan då hunden har mer energi!).
Men det finns även en lugnare, kramgo och kärleksfull del i Samson som gör att han får de flesta på fall. Och trots att han inte var "planerad" så kan jag inte tänka mig en dag utan honom._

Lat Samson - full med djävulskap <3