Jag tycker att dom två näst sista, om kanske även den sista, kan absolut vara tecken på att han har tagits för tidigt ifrån sin mamma.

Mammor lär dom kattvett, kattspråk, hur långt en lek får gå, och att bli nekad saker och ting utan att få utbrott. Därför har idén om den förutsägbara katten kommit till för man brukade ta kattungar ifrån sin mamma för tidigt, vilket skapade just katter som snabbt kunde bitas ur ingenstans, var tafatt bland andra katter, osv.

#1 Den "oförutsägbara katten" menar du, dvs att de är opålitliga.

Det där låter exakt som min kompis BYB födda katt, hon togs också för tidigt och beter sig likadant, opålitlig och går från kelig till att hugga på 1sek! Min Pojken är uppfödd på flaska utan kattmamma från det att han och syskonen var två veckor, han har beteendet med att äta/tugga på olika material. I övrigt har kullen (3 år nu) klarat sig utan märkliga beteendestörningar.

Jag vet 3 katter i min bekantskapskrets som avlivats i vuxen ålder p.g.a. onormal aggressivitet, samtliga togs för tidigt från sin mamma.

Har också en katt som går från kelig till bits på bara någon sekund, har lärt mig antalet sekunder hon uppskattar att jag rör henne 🤪 Det kan även bli triggad av att man går förbi henne (beroende på hennes humör) eller om man ska gå till samma ställe som hon ska gå 2 gånger i rad så det blir lite att man "förföljer" henne enligt henne. Annars gillar hon att stryka sig mot en och bli klappad tills hon ändrar sig… Hon är 3 år nu så vi har tyvärr inte kunnat jobba bort detta beteende ännu, hon togs dock bort från mamman vid 4 mån ålder dock!

Min pälskling togs in när han var 6-8 veckor gammal, mamman gick inte att få tag i. Han har inga beteendestörningar som jag kan hänvisa till att han var utan mamma och syskon. Han är pålitlig i alla lägen och mycket duktig på att kommunicera med andra katter m.m. Sen är han speciell när det kommer till vissa saker men ser inget samband mellan det och att han togs förtidigt, alla katter har något för sig som gör dem speciella. Jag var den som fick lära honom ta ett nej, hur hårt man fick leka osv.

#5 Det knepiga är att det egentligen är omöjligt att säga vad i ett befintligt beteende som beror på avbrott i den tidiga utvecklingsperioden och vad som beror på senare erfarenheter/miljö, och inte minst ärftliga egenskaper. 

Huskattavel sker främst utan någon som helt koll på vilka temperament som förs vidare, och när dessa kattungar dessutom fortfarande ofta tas för tidigt från sin mamma ska man ha tur om katten utvecklas till en trygg och harmonisk katt.

Eftersom din katt har ett (troligtvis medfött) labilt temperament var det extra värdefullt för just henne att åtminstone få stanna hos sin mamma så länge som 4 månader. Hade hon tagits tidigare hade problemen antagligen varit ännu större.

Vi har två härhemma. Min pappa är "uppfödaren" och trodde att det var åtta veckor som gäller.

Hanen är ganska "mammig", vet inte riktigt hur jag ska förklara mer. Om man leker med honom biter han dessutom väldigt, väldigt hårt, jag antar att det är för att han inte han lära sig hur hårt man får bita. Honan har jag inte märkt lika mycket på, förutom att hon är lite reserverad mot dom flesta och så. Hon sökte sig till mig väldigt snabbt, så hon gömmer sig hos mig om det kommer främlingar eller om någon borrar/gör något höggljutt. Men så hade hon kanske varit ändå.

#7 Jo absolut! Hon var från en uppfödare vars avelshona hade smitit en dag, så kan finnas allt möjligt i den okända hanen tyvärr 😕 Mamman var underbar dock, inte ett skvätt likt min katt 😃

Låter nästan som en beskrivning av min katt som ja, togs för tidigt från sin mamma. Hon hade haft tre olika hem innan hon var tolv veckor…

* Han jamar väldigt mycket. Mer än vad jag tror är normalt och dessutom låter hans jamanden ibland väldigt konstiga. Inte som någon annan katt jag har hört. o.O  - japp, min katt är extremt pratig, särskilt vid understimulans och nervositet. Hennes jamanade låter mer som pip än "mjau"

* Han är extremt sällskaplig och kontaktsökande mot mig och min mamma, som jag bor hos. Följer efter oss och vill helst inte vara ensam i ett rum. Mot andra är han raka motsatsen; väldigt rädd och tillbakadragen. -precis så är Skrållan mot mig också, jag är hennes allt, hon accepterar de hon bor med men främlingar - fyfan

* Han är väldigt lättskrämd och nervöst lagd. Jag går ut med honom i sele varje dag, men han vågar bara gå ut på kvällen när det är tyst och mörkt. Tar jag ut honom på dagen så ligger han vid dörren och skriker för att få komma in. -- Min är också väldigt lättskrämd och nervös, men vi jobbar upp det tillsammans varje dag, hon har blivit en riktig tuffing ute nu men höga ljud och snabba rörelser kan vara riktigt läskigt, då springer man till mamma (mig).

* Han verkar inte förstå kattspråk. När vi träffar på andra katter när vi är ute och går så tror han att han kan springa rakt fram till dem. Han reagerar inte alls om dem fräser eller morrar, utan fortsätter att dra i kopplet för att få gå fram. Jag tror inte han förstår att morr och fräs betyder något negativt. Jag har aldrig hört honom fräsa eller morra själv heller, inte ens när han blir skrämd. - Känner inte igen det din katt gör på promenaderna men min katt förstår inte heller riktigt kattspråk. Säkert delvis för att hennes första år bodde vi med min kompis och hennes hund  - de växte upp tillsammans, båda var bebisar när vi fick dem. Men säkert också för att mamman inte fanns där för att lära henne kattspråk.

* Lek blir fort till allvar. Han brukar tycka det är roligt när jag håller en leksaksmus i svansen och dinglar den ovanför honom och på magen, men helt plötsligt så blir det allvar och han varnar inte alls, utan bara biter direkt. Ibland så att det t. o. m. har gått hål på huden. Samma sak när jag leker "tittut" med honom. Han tycker det är jätteroligt ena stunden, men sen helt plötsligt går han till attack på riktigt och biter mig hårt i benen.
- Ja! Dock inte med mig, vi känner varandra för bra. Men nu bor vi temporärt hos mina föräldrar och deras katt och när de har busat kan det snabbt bli att hon morrar till och leken förstörs. Tror detta hör ihop med att hon inte kan läsa kattsignaler och inte alltid vet om den andra katten leker eller inte.

* Han äter saker som inte är mat. Hittar han t.ex. en plast- eller pappersbit på golvet så äter han upp den om man inte hinner hindra honom. Jag är livrädd de gånger jag har tappat t.ex. en tablett på golvet för han skulle säkert äta upp den också om han fick tag på den.
- Det däremot gör inte min katt'

Ja, våra katter är nog rätt lika :)

#2 Ja, exakt det jag menar.

Personer från länder där man ofta tar kattungen för tidigt beskriver ju ofta hur "oberäkneliga" och "opålitliga" katter är, och det är ju då inte så konstigt om de tas för tidigt från sin mamma.