Verkar ju definitivt som om han är missnöjd med något 😕

Har ni ändrat något mer i hemmet utom en katt till och Feliway?
Köpt nått nytt, flyttat något, kastat något?

Hur gamla är katterna?

Är de kastrerade?

Inne- eller utekatter?

Hur många lådor har ni?

Var är lådorna placerade?

Vilken typ av lådor?

Vilken sorts sand är det i lådorna?

Hur ofta rensas sanden från kissklumpar och avföring?

#1, nej, ingenting förutom den nya katten, och Feliway har vi haft sedan han flyttade in i oktober, vilket alla har verkat nöjda med.

#2, vi vet inte hur gamla de är; de är alla hitterkatter så vi kan bara gissa. En av dem har dessutom stomatit, så veterinären kunde inte se ålderna på tänderna.
Alla är kastrerade; de har varsin låda (har de alltid haft), som står i tvätt- och sovrummet respektive. Har alltid funkat bra. En låda är täckt, de andra öppna (alla utom våran lilla Kreta-katt tycker det är läskigt att kissa under tak). De är innekatter på grund av olika omständigheter men är ute ofta, både i trädgården och i grannskapet (utomhus inhägnad är också på väg, även om det inte direkt spelar roll i sammanhanget).
Sanden är samma som vi har använt i alla år, Catz. De gillar inte direkt något annat. Vi rensar minst en gång om dagen beroende på hur väl använda de är, annars mera. Oftast blir vi tillsagda om det inte behagar herrskapet.  ;)

Suck. Det verkar bara bli värre. I natt gnällde Aslan så mycket att vi stängde sovrumsdörren för att få lite sömn (han har också visat sin uppskattning för det genom att kissa i soffan), och väcktes av febrilt krafsande på dörren. Vi trodde först att det var Aslan, men det visade sig vara en av de andra som var livrädd för Aslan och ville komma bort! Jag känner mig lite ställd just nu; inte ens med vår vildkatt från Kreta kändes det såhär hopplöst. :(

#4 när var han hos veterinären och vad undersöte de?

Testa av att ta av kattlådornas tak.

Har han veterinärundersökts? Felkisseri och aggression kan bero på smärta ibland.

#5, han var där för ett par veckor sedan; de undersökte hela kroppen samt tog urinprov.

#6 Bara en av lådorna har tak.

När började han få vara ute mer? 
Tänkte om det kan ha något samband med det. 

När katterna är ute kan de ju komma in med nya dofter. Precis som när katterna varit hos veterinären så kan dom lukta lite konstigt/annorlunda för sina kattkompisar. Vissa kan ju säkert vara känsligare för det.

#8 Fast han borde ju inte reagera så våldsamt på att han själv får vara ute mer…

#9 Men dom andra är också ute eller? 
Och är han ute mer så kan det påverka. Det kan vara att han känner många andra dofter, kanske även från andra katter. 

Finns en del som fått problem med sina innekatter bara pga att någon annans katt revirmarkerat utanför deras hem.

#10 Fast utevistelsen började vi ju med efter att han börjat krångla, så det var i alla fall inte det som satte igång det.
Nu har det gått tre dagar utan något, så hoppas, hoppas…

Hoppas det löser sig 🙂

Nu är det någon som kissar i sängen också, och jag tror inte att det ar samma katt pga doften… (ursäkta om det blev TMI)  *headdesk*

Okej, jag känner mig som jag är "at my wit's end", som det heter på engelska. Har precis plockat bort Aslan från sängen, där han kissat en strid ström genom överkast, täcke, lakan och kuddarna. Igår natt kissade han i soffan, vilket jag nästan förstod då han gnällde under natten och var ovanligt kelig i morse.

Jag vet inte vad jag ska göra. Det är precis som att Snaps ankomst har rubbat hela familjestrukturen. Aslan är, förutom kissig och gnällig, aggressiv i perioder då han hoppar på de andra och ger dom stryk. Det är ju klart inget alternativ att göra sig av med en av katterna, men jag måste snart hitta en lösning, för det här håller inte. Jag har aldrig haft såhär mycket problem med en katt, inte ens vår vildkatt från Kreta, som skulle lära sig bli innekatt…

Jag undrar om det kanske finns ett sätt att göra om introduktionen av Snaps, för den blev aldrig riktigt av. De första dagarna bodde han i gästrummet, men sedan smet han ut och flyttade själv in i sovrummet, där han bonade in sig under sängen (han har filt och allt annat, och är ute och går i huset, men han håller sig helst i sovrummet). Sedan dess han han liksom själv satt takten; han kikar ut när han känner för det och springer tillbaka när han själv vill. Jag vill ju helst inte flytta honom om han känner sig trygg i sin "håla", men kanske vi skulle stänga av sovrummet och "börja om"?

Inte vet jag….

Inga tankar?

Du kan ju alltid kontakta nån kattbeteenderådgivare. 🙂

Ja, säkert, när jag får min lön. Men innan dess hade det varit bra med lite tips och trix också.

I vilken ordning flyttade katterna in och hur länge har var och en bott hos er?

Hur ser Aslans respektive Snaps relation till var och en av de andra katterna ut?

Att tillföra vuxna katter i en befintlig kattgrupp är betydligt mer komplicerat än när varje ny katt ännu inte är fullvuxen. Att vara ny på reviret innebär låg status, likaså att vara yngre och ännu ej fullvuxen (på såväl fysiskt, mentalt och socialt plan). 

En vuxen nykomling må vara ny på reviret, men när osäkerheten släppt kan den börja hävda sin "riktiga" status utifrån ålder, mognad, tidigare erfarenheter och personlighet.

Din befintliga kattgrupp bestod av 4 individer och jag tror att de (som de flesta kattgrupper) var överens om vem som åtminstone hade högst respektive lägst status i gruppen. En grupp som vet och accepterar var de har varandra är harmonisk. Du skriver att "Det är precis som att Snaps ankomst har rubbat hela familjestrukturen", och det är precis så det är.

När en vuxen katt flyttar in i en befintlig och vuxen kattgrupp uppstår det oordning och osäkerhet i den tidigare ordningen. "Vem är den där nykomlingen egentligen?" "Var i gruppen har han sin roll/position?" "Vilken roll/position har jag?"

Att det endast verkar vara Aslan som till det yttre reagerat oroligt på Snaps närvaro betyder förmodligen att det är hans position i gruppen som påverkas/hotas mest.

För att fullvuxna katter ska kunna acceptera varandra och hitta sina positioner i en relation, eller åtminstone "agree to disagree" (dvs acceptera att leva under samma tak, men vara överens om att undvika varandra), måste de vara tvungna att vänja sig vid varandra under lång tid och utan avbrott.

De ska inte tvingas till närkontakt på något sätt, utan bara vänja sig vid att åsynen och lukten av den andre är en naturlig del i tillvaron. Att dela av bostaden med ett kompostgaller i en dörröppning är det smidigaste sättet att göra detta på, och man ska inte ha för bråttom att öppna upp reviret när det handlar om vuxna katter (särskilt inte när det redan uppstått problem i relationen).

Kärnreviret är alltså bostaden och det är den ytan de måste lära sig att samsas om. Kärnreviret kan möjligen utgöras även av en inhängnad utomhus i anslutning till bostaden, men bortom den bör katter i en oharmonisk kattflock inte få möjlighet att gå på egen hand. Att uppleva "för mycket" spännande och instinktstriggande intryck och dofter kan förstärka den statuskonflikt som pågår i flockens kärnrevir.

Även om ni har "en låda till varje katt", kan det behövas fler. Placera ut öppna extralådor här och där i kärnreviret så att det absolut inte finns någon anledning till att katterna ska känna av någon konkurrens kring dessa och att det blir omöjligt för katterna att vakta dem.

#18 De har alla varit vuxna när de flyttat in hos oss; exakt ålder vet vi faktiskt inte då de är hittekatter och veterinären har gissat. Aslan var väl den som har varit yngst - tror vi, även om han aldrig slutat uppföra sig som en kattunge på de 4+ år vi haft honom. Jag tror han känner sig som bebisen i gruppen.

Aslan kommer bra överrens med de andra; han älskar att leka med "gamlingen" som vi haft längst som alla älskar men som är en riktig suring; han busar med mellanbarnet och blir faktiskt behandlad som en kattunge av vår enda tjej, som är från Kreta och annars gör rätt hårda tag med sitt umgänge. Snaps håller sig mest för sig själv ännu, mycket för att mellanbarnet har börjat känna av Aslans motvilja och fräser åt honom. De andra två gamlingarna (skämtsamt kallade "mamma och pappa" här hemma) bryr sig inte så mycket; de är ju ganska luttrade vid det här laget.  :)