![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vänjetid koppelpromenader
Av mina två äldsta katter är det främst en av dom som uppskattar en promenad och vi brukar vara ut en stund varje dag när vädret är bra. Den andra är inte så mycket för att vara ut där, och sitter lika gärna (om inte mer) på balkongen. Men vi är ut ibland, bara för att miljön ändå ska vara bekant för henne.
Min yngsta katt håller vi nu på att vänja, men hon är räddare för det där än vad någon av mina andra varit. Och jag har helt enkelt funderat hur mycket träning man ska våga utsätta henne för.
Det var egentligen samma med balkongen och där älskar hon att vara nu. Men där fick hon ju bestämma själv när hon skulle ut och inte.
Vill gärna göra henne lite tryggare med miljön där ute, vill att hon ska veta var hon bor ifall olyckan skulle vara framme (även om det är osannolikt)
Men jag vill inte stressa henne heller.
Funderat på att skaffa en transportbur/väska man kan ha på magen som jag sett någon gång. Då kan man ju bära med sig henne medans jag är ute med den andra. Vore kanske ett bättre sätt att vänja henne vid miljön till att börja med?
De tror ja e en utmärkt ide.
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
En av mina katter är också rädd för att vara ute. Där vi bodde förut testade vi allt möjligt för att hon skulle gilla att va ute, vissa dagar gick de bra, andra mindre bra. Med tiden har jag lärt mig vad som får henne att känna sig säker. Min katt gillar korgar så jag gjorde så att jag la henne i korgen och gick med korgen ut och la den nära huset så fick hon som ett litet krypin när hon var mitt på gräsplätten, efter ett tag vågade hon gå på gräset själv. Nu när vi bor i lägenhet och inte har egen grässmatta har jag hittat ett bra ställe för henne att börja hennes utevistelse på: det är under ett träd på baksidan av byggnaden där det inte finns så mycket folk.
En annan viktig detalj tror jag också är ens egna energi och inställning, precis som hundar kan katter känna dessa energier också. Senast när vi var ute var sambon väldig tveksam eftersom katten hade lagt sig som en orm på honom under hela tiden han och katten hade varit ute. Jag berättade för honom att han ska sluta oroa sig för henne och att hon faktiskt klarar av att vara ute och tänka mer på henne som en stark och trygg katt. Hur tror ni att det gick då? Jo, den gången gick vi ut och hon försökte inte gömma sig utan låg stilla ett tag nära sambon och några minuter senare började hon utforska! Små steg är stora steg.
#2 Ja det var ju en smart idé att ha med sig något katten får gömma sig i och får välja själv när den vill gå ut från gömstället. 🙂
Ska se om vi kan hitta något våran katt känner sig tillräckligt trygg med så att det fungerar även utomhus utan att hon ska bli så stressad.
Starta ny diskussion