Biter han i samband med att du rör vid/ klappar honom eller attackerar han helt oprovocerat?

Hur stort bor ni och är det bara du och katten som bor där?

Hur mycket umgås ni vanligtvis (hur mycket är du hemma) och på vilket sätt umgås ni? Hur mycket och ofta ger du katten uppmärksamhet och på vilket sätt?

Hur ser kattens aktivitetsmöjligheter och stimulans ut?

Hur gammal var han när han flyttade till dig och hur såg hans tidiga uppväxt ut? (mamma, eventuella syskon, andra katter eller djur, miljö och socialisering med människor).

Han är inte överförtjust i att bli klappad, han brukar komma o lägga sig hos mig och då kan jag klappa lite på huvudet och runt (lärt mig med tiden) men annars så börjar han bita efter mig. Men han attackerar även oprovocerat. 

Vi bor i en lägenhet på 63 kvadrat men med mycket yta, jag är hemma mestadels av tiden och då både leker vi och kelar vi. Det är bara han och jag som bor här. Ibland min pojkvän men min de älskar varandra och fungerar bra ihop.

Han ahr både vippor, kattpussel med godis, klätterträd, bra sovplatser (egen säng på fönsterbrädan, fotöljen har han tagit över, högst upp i sitt klätterträd, som är ett relativt stort träd), tror jag ahr köpt hem det mesta jag kan tänka mig att han skulle kunna behöva. massvis av leksaker och väldigt anpassat efter vad jag TROR att han skulle tycka om.. De leksakerna jag vet att han gillar används dagligen, både av att jag och han leker tillsammans och även att han leker själv med dom. 

Han flyttade till mig när han var strax under året, han har bott hos mig i ungefär ett år, innan dess bodde han hos min syster men pga att han inte riktigt klarade av hennes son och var ganska opålitlig med honom så vågade inte min syster ha kvar honom.. (han smög in på hans rum och hoppade på honom när han sov, antagligen för att hennes son alltid alltid lekte med honom och nu ville katten leka.) Hon har även en dotter på 10 månader idag och henne klarar han inte av, han bara fräser åt henne och är inte glad när hon kommer på besök.. Han bodde hos mamman tills han var 12 veckor, tillsammans med mamman, syskon, små barn och hund. (därför tycker jag det är konstigt att han är så emot min systerdotter). Det märktes iallafall på honom att när han flyttade till mig så tyckte han att det var skönt med lugn och ro.. När jag har vänner hemma och vi är mellan 4-6 stycken så blir han mer pipig och aggressiv.. Vare sig han står i centrum eller om jag ser till så alla låter honom vara ifred. 

Har funderat på om jag inte räcker till, om han behöver en kompis.. Men är lite orolig att det inte alls är det han behöver.. Och att det blir heelt fel.. 

Bifogar en bild på min lilla kärlek som liten :)

Har inte så mycket tips om hur du vänjer bort beteendet hos katten, men jag vill varna dig för betten.

Katter har otroligt bakterier i munnen. Efter människobett är kattbett de farligaste.

Om han skulle bita så att det går hål på huden, kontakta genast vårdcentralen och se till att få antibiotika!

Även om det inte ser så farligt ut är det jätteviktigt! Tänderna är långa och vassa, så även om såret bara är en prick, kan det bli riktigt illa.

Jag blev biten i handen av en katt en gång. Tyckte inte det så så farligt ut, bara två små prickar. Tvättade och lät det vara.

Bara på ett par dagar svullnade hela handen upp och det slutade med tre dygn på sjukhus med intravenös antibiotika och en operation i tummen för att bakterierna hade spritt sig in i leden. Kommer inte få tillbaka full funktion i tummen efter det.

Så, om det går hål, gå till vårdcentralen DIREKT!!!

Vet att mitt inlägg är lite OT, men vill bara att du ska slippa min upplevelse om det skulle bli lite för mycket kraft i leken.

Hoppas att det löser sig med katten!

Oj det visste jag inte.. Då får jag se till att hålla koll.. Än så länge har jag klarat mig från något sånt! 

Tack snälla!

#2 Jag tror att följande rader har stor del i din katts beteende:

"jag är hemma mestadels av tiden och då både leker vi och kelar vi. Det är bara han och jag som bor här."

och faktiskt även dessa:

"Han har både vippor, kattpussel med godis, klätterträd, bra sovplatser (egen säng på fönsterbrädan, fotöljen har han tagit över, högst upp i sitt klätterträd, som är ett relativt stort träd), tror jag ahr köpt hem det mesta jag kan tänka mig att han skulle kunna behöva. massvis av leksaker och väldigt anpassat efter vad jag TROR att han skulle tycka om.."

I de flesta fall kan ovanstående låta som rena drömhemmet för en katt, men för en del katter leder en sluten tillvaro med en närvarande och kärleksfull ägare till frustration. Frustrationen kommer ifrån att katten har ett behov av spänning i tillvaron och har undertryckta instinktiva kattbeteenden som den inte får utlopp för i naturliga sammanhang. För att lätta på inneboende spänningar och frustration skapar katten själv spänning i tillvaron genom att attackera den enda som finns till hands och som kan ge respons, nämligen dig. Risken med ensamkatter hos ensamstående ägare är att fokus på ägaren blir för stort, och det är aldrig bra.

Jag skulle råda dig att vidga din katts värld genom regelbundna koppelpromenader/utevistelse, samt att skaffa en yngre kattkompis till honom (helst nu, innan han uppnår social mognad fullt ut).

För egen del bör du vara uppmärksam på ditt eget beteende mot katten och förmodligen lära dig att ignorera honom mer, för att minska hans känsla av makt över dig.

Du ska aldrig besvara hans attacker med egen aggression, dvs inte fya, spruta vatten eller på annat sätt utmana honom, bara ignorera och gå därifrån som om inget har hänt. Lika viktigt som att inte utmana katten genom egen aggression är det att inte visa någon rädsla för katten. Klä dig i skyddskläder om det behövs.

Lägger du till regelbunden utevistelse och en kattkompis att brottas med till den tillvaro ha har idag kommer han med all sannolikhet få naturligt utlopp för alla sina kattbehov och därmed utveckla en mer positiv och sund relation till dig.

Först och främst -TACK för ett jättebra svar!

Jag har inte ens tänkt på det så.. 

Jag bor inte för litet för att ha två katter och du tror inte att han kommer att vara aggressiv och inte vilja ta in den nya katten? 

Förstår ju att det är svårt att avgöra utan o ha träffat honom och se hur han är.. Men om man ser utifrån vad jag har berättat? 

Varför tror du just på en yngre katt? Tänker att en äldre kanske hade kunnat "tillrättavisa" eller ja.. Jag har ju ingen aning! :) 

Sen tänkte jag, han är ju kastrerad, men spelar det någon roll om det är en hona eller hane? Även den nya katten kommer i så fall att få vara kastrerad.

#6 Du bor absolut inte för litet för att ha 2 katter, särskilt inte eftersom du även verkar benägen att kattanpassa miljön efter katters behov.

När katter sammanförs värderar de varandra för att komma underfund med vilken status de har sinsemellan. För katter finns det vissa yttre faktorer och egenskaper som automatiskt innebär hög status och det är bl.a. "först på reviret" och "fullvuxen".  Om den befintliga katten (till skillnad från nykomlingen) har fördelen av att vara både först på reviret och fullvuxen (äldst), behöver det inte uppstå någon större förvirring eller konflikt om hur rangordningen ska se ut. En inkräktare på reviret kan inledningsvis vara väldigt skrämmande och oroande för en ensamkatt, men en kattunge/ungkatt är ändå ett betydligt mindre potentiellt hot än en vuxen katt.

Din nuvarande katt är i stort sett i idealisk ålder för att introducera en yngre kattkompis, eftersom han är ung nog att uppskatta lek och gammal nog för att få ledarrollen.

Hona eller hane spelar ingen roll anser jag (när det handlar om kastrerade katter och/eller katter som ej uppnått könsmognad ännu).

Ja, det stämmer ju klart.. 

Då kanske min Herman får bli "storebror" då :) 

Har alltid tänkt p.g.a hans ganska "aggressiva" beteende att han absolut inte passar ihop med andra katter överhuvudtaget. Men det är klart en viss skillnad och skulle det fungera så hade det ju varit toppen. En liten till och en glad och nöjd katt eller ja, förhoppningsvis två stycken! :) 

Tack snälla för din hjälp, hade aldrig vänt på det såhär annars!

Kanske hade jag lite att tillföra ändå :) En katt till kan vara lösningen! Min första katt visade sig känns sig ensam när hon flyttade till mig. Hon hade spenderat sina första 12 veckor i en uppfödning med många andra katter. De dagar jag var hemma var hon harmonisk och lugn, men om jag var borta ett par timmar, kunde hon visa sitt missnöje med små "attacker". Det var iofs inte bara på grund av "attackerna" Jag köpte en katt till. Hon verkade inte vilja äta när jag inte var hemma och jamade en massa bara jag gick på toa. Men det här kanske inte hit nu. Till saken. Jag köpte en katt till, även det en hona. Det är två månader mellan dem i ålder. Sedan dess har min äldsta varit lugn och fin. Inte en ena "attack" mot mig. Första dagarna var min äldsta inte jätteförtjust i nykomlingen, men nu är de bästisar. Tvättar varandra och sover ihop. Visst blir det lite fajter ibland. Men det är bara lekbrottning. Aldrig några klor framme och betten de ger varandra är väldigt försiktiga. Om den enda piper till lite när det blir för våldsamt, slutar de direkt. Jag bor på 46 kvadrat och det funkar utmärkt. De har stort träd att klättra i och gott om yta att leka jage på. Lycka till!

#5 Bra analys. Jag tror också det kan bero på en slags understimulering hos katten. Mina innekatter försöker då och då att "smyga på" den andra katten och busa lite. De har bollar och leksaker som de kan leka med själva eller tillsammans med mig, men det uppfyller inte alla jaktbehov. Med en annan katt i hushållet kan de även tvätta varandra, "slåss", jaga varandra (dvs jaga något levande och inte en boll/vippa) och sova tillsammans i soffan - sådant som inte går med bara matte/husse. En annan katt är inte lösningen på allt, men några fler naturliga behov får utlopp i alla fall. Om du (TS) även har möjlighet att låta katten klättra, hoppa, ligga i solen (balkong/sele) så kommer det "aggressiva" beteendet säkert minska. 

Sen vill jag även tillägga att det är vanligt att katter attackerar ens arm om katten exempelvis ligger på rygg med sin lilla fluffiga mage i vädret och ser suuuupersöt ut. Det är ofta en fälla 😎

Haha ja, det där med att klappa magen har ju gett mig en del rivsår, det är verkligen en fälla! ;) men tur att de visar vad de vill iallafall! Jag har bestämt mig för att det blir en katt till, inte mig emot och hjälper det honom så är det ingen tvekan om saken. Det kommer att bli en liten hona under året och lär hämta hem henne om någon vecka. Hoppas att det kommer gå superbra! :) tack snälla allihopa för all hjälp!