Min ena katt ÄÄÄÄLSKAR nya människor, nya miljöer och är på och ska hälsa på en gång, helst innan man ens kommit in genom dörren. Rädsla? Finns inte.

Min andra katt.. Ja, hon avgudar marken jag går på, accepterar en av mina rumskamrater då jag inte finns att tillgå och min bästa vän har det tagit henne ett år att börja tycka om.
Främlingar? Ja, då finns hon helt plötsligt inte längre att finna, hon kanske tittar fram för att gosa lite med mig efter någon timme, men helst inte. (Såvida man inte tar fram hennes favoritgodis, hon skulle gå genom eld för att få en..)

Min honkatt gömmer sig så fort det kommer någon. Stannar dom länge brukar hon smyga fram och titt på dom. Är jag i närheten så vill hon sitta i mitt knä, och kolla in främlingarna. Men om dom rör sig för hastigt/gör plötsliga ljud så är hon borta på två sekunder. Annars (om hon inte kan sitta i mitt knä, eller om jag sitter för nära främlingarna) händer det väldigt sällan att hon kommer fram, om man inte mutar med något då.

Hankatten och gammelhonan brukar vara lite avvaktande i början, men sedan kommer dom gärna och gosar.

Kul att ha en katt som #1 ena :) Min Ruben bryr sig inte, ett dugg. Varken positivt eller negativt. Min andra katt Victor har rätt så stora problem med nya människor. När någon ringer på eller låser upp dörren morrar han och springer ALLTID upp på ovanvåningen. Då kan ingen gå nära honom utan att han gömmer sig ännu mer, inte ens jag. Under tiden som "främlingen" (det behöver inte ens vara en främling, det räcker med någon som inte bor här) är här håller han sig på övervåningen eller sitter i trappan och försöker se något. Han gömmer sig så länge det krävs. Skulle det vara så att han mot förmodan ändå vågar sig ner så gör han allt för att undvika den utomstående. Måste han förbi så KUTAR han.. Hoppas att han tuffar till sig snart!

Oskar beter sig som att alla människor som kommer hem till oss är nån slags grej man kan stryka sig mot och lukta JÄTTEmycket och länge på.

Våra 4 katter reagerar alla olika:

Cleo, som varit i flera olika hem innan vi fick henne avgudar alla människor. Hon ska vara med hela tiden och kräver att bli kelad med. Blir hon ignorerad hoppar hon upp framför personen eller springer runt benen på dem.

Svala kommer fram efter tag och låter vissa personer kela med henne om andan faller på.

Pom-Pom är gärna i närheten och kollar in men få personer förutom den närmsta familjen får klappa honom.

Neo, han gömmer sig på studs och visar sig sällan om vi har främmande. Ibland kommer han och tittar fram bakom ett hörn. Han låter aldrig någon annan än min man eller mig röra honom.

Min katt gömmer sig först, smyger sedan ut i hallen och sniffar på gästernas skor. När hon sett att gästerna verkar ganska ofarliga så sätter hon sig och spanar på dom. Om de gör något intressant, som att äta pizza eller spela brädspel så vill hon hoppa upp på bordet och vara med. När våra gäster har med sig sina små barn så är hon gömd hela besöket. När hon tycker att klockan är mycket och gästerna ska gå hem så börjar hon jama på gästerna var 10:e minut ungefär.

Mina katter är reserverade mot främmande människor. Det beror dels på att de är sk. "lagomraser"  (birma, ragdoll och norsk skogkatt), men framför allt beror det på att jag lever ensam med dem och sällan har folk på besök. Det är en ovanlig händelse för dem när det ringer på dörren och andra människor kommer in, så de rusar inte fram för att hälsa utan håller sig på avstånd tills de har bildat sig en uppfattning om personen/personerna.

I samma ögonblick det ringer på dörren försvinner Doris in under sängen i sovrummet. Det brukar ta 15-20 minuter innan hon anser att situationen är säker och då kommer hon fram och vill vara med så mycket att hon kräver att få ligga mitt på fikabordet! Trots att hon alltid gömmer sig i början märks det att hon gillar att folk kommer på besök. Efter att ha legat och socialiserat och smörat till sig lite bullsmulor i centrum på köksbordet brukar hon även bli uppspelt och "showa" för gästerna genom att få tokroliga busryck där hon t.ex. ligger och sparkar och biter i mattorna eller vässar som en galning på klöspelaren och rejsar omkring.

Moltas gömmer sig sällan, kollar först in gästerna lite på avstånd, nosar, hälsar, tar emot en klapp eller två och sedan bryr han sig inte så mycket mer. Han sitter med ryggen till i andra änden av rummet och spanar ut genom fönstret, kräver att få gå ut på balkongen och spana  eller lägger sig och sover någonstans. Om gäster kommer fram och pratar och klappar honom där han ligger på t.ex. klöspelaren ligger han kvar.

Oberon är lite mer sparsmakad med att ta emot klappar, men nosar ibland på en framsträckt hand och gömmer sig sällan. Han är avslappnad och lite nyfiken, men allt annat än påträngande. Tar gästen fram en vippa leker han gärna och blir helt obekymrad om att gästen är okänd..

Ruben var med om en händelse en gång som tyvärr har påverkat honom mycket när det gäller besök. Han blev jätterädd en gång när mina två syskonbarn (då 1 och 3 år) uppspelta rusade in med klampande skor och gälla barnröster och jagade katterna, så efter det är han livrädd för alla besökande och ligger och trycker under sängen eller soffan tills kusten är klar. Ibland lägger han sig efter ett tag mer synligt i sovrummet, men är oerhört vaksam och beredd att fly ifall någon närmar sig.

Ju oftare en person kommer hit desto mer avslappnade är katterna och en del förstagångs-besökare är mindre skrämmande än andra. Ibland kan alla katter vara framme och både klappas och lekas med trots att de är nya bekantskaper för katterna.

Utomhus är de om inte rädda, så åtminstone vaksamma mot främlingar, och är noga med att hålla sig "utom klapphåll".  Om det är t.ex. grannar jag ofta står och pratar med kan de stryka sig emot och klappas, men bara om jag är med.

Jag är inte missnöjd med att katterna är reserverade mot främlingar. Det är en trygghet för mig att de faktiskt är det eftersom jag har katterna okopplade när jag är ute med dem.

Alla våra katter springer fram till nya människor och är inte ett dugg reserverade eller gömmer sig!

Själv har jag svårt för katter som springer och gömmer sig men helt ok att de är reserverade till en början för att sedan komma fram

Mina två (Ragdoll 9 månader & Birma snart 5 månader) är totalt oreserverade, till och med när det är folk de aldrig förr mött. I vår förra lägenhet hade vi visning och tre okända personer kom. Ragdollen låg på rygg i köket helt obekymrad med alla människor runt om honom, som dessutom fick kliva över honom för att ta sig runt. När fastighetsskötaren luftade våra element låg han så nära han bara kunde för att inte missa en sekund av allt skoj. Sambon hade firande hemma och han låg mitt i allt stim och sov. När Birman fick träffa sambons släkt här hemma hoppade han runt i allas knä runt bordet hela fikastunden. Han är riktigt kelen även mot nya & kan somna i knäet på främlingar.

Mina två är väldigt öppna och nyfikna mot främmande människor och djur. Ute på promenader ska man helst fram nos mot nos och hälsa på hundar, sen stryka sig mot ägaren för att visa vem som bestämmer. 

I hemmet existerar inga former av reservation, alla som hälsar på ska välkomnas precis innanför dörren av båda katterna. Birman har även en tendens att hoppa upp på bordet och lägga sig på rygg precis framför gästen.

Får hon inte den uppmärksamhet hon söker blir gästen snart biten i tårna. 😃

Ella berättar glatt och högljutt alla gäster välkommna samt förföljer dem resten av tiden för att få kel. Hon har inget emot att skrika dem i örat eller skrapa på dem med assen för att få det. Pixie är lite skyggare även om hon blivit bättre sen Ella kom. Är det folk vars röster hon känner igen kommer hon snabbt fram och kan t.o.m sätta sig i vissa vänners knä för att få kel. Är det en total främling så är hon under sängen tills hon är säker på att ingen ska äta upp henne. Inte ens husses trygga famn duger då.

Spencer tycker mycket om nya människor, då kan han visa upp sig och få uppmärksamhet. Jag vande honom redan som kattunge vid främmande folk och med hans nyfikna natur var det inga problem.

Stella min honkatt däremot tycker inte alls om främlingar och har svårt med även väldigt bekanta gäster. Kommer det någon genom dörren som inte är jag så sticker hon och gömmer sig inuti soffan. Är det då någon bekant kommer hon så småningom fram igen, är det någon ny så syns hon inte till förrän gästerna gått. Adopterade henne som 1-årig så vet inte hur hennes bakgrund ser ut med främlingar. Nu har jag haft henne två år och hon har definitivt ändå blivit lite bättre. Hon trivs hemma hos mina föräldrar med familjemedlemmarna, kan komma fram när en kompis varit här och min mormor fick chockerande nog chansen att klappa henne lite sist vi var hos föräldrarna så det är på rätt väg.

Tror inte det är så enkelt som att dela upp det mellan inne-och utekatter utan hur vana de är och hur positiva möten med främlingar har varit.

Även om vi kattägare (och kanske framför allt våra gäster) tycker att det är lite trist ibland när katter är reserverade tycker jag att att det är på sin plats att poängtera att det är naturligt för vuxna katter att vara reserverade i ovana situationer och mot främmande individer. Det är en säkerhetsinstinkt som i förlängningen har med överlevnad att göra. Katter som saknar instinkten att akta sig för/vara avvaktande vid potentiella faror (t.ex. personer, individer eller situationer som de inte är välbekanta med) skulle inte överleva länge i fritt tillstånd. Att vara avvaktande/reserverad behöver alltså inte betyda att katten är osocialiserad, har "dåliga" gener eller ens är skygg. De har bara lite extra kontakt med sina ursprungliga instinkter vilket innebär att den vill bedöma situationen innan den ger sig in i den och/eller inte har något  behov av att skapa gemensamma dofter med individer som inte hör till flocken.

Tja, lite har det nog att göra med kattens socialisering tror jag. Vi har ofta folk på besök, välbekanta som nya främmande för katterna. Vi har velat att katterna ska få träffa på mycket nya människor så att de inte ska behöva bli vaksamma eller gömma sig när vi får besök. Ingen av mina är heller särskilt lämpade som utekatter då de saknar den instinkten, de är varken reserverade mot människor eller i nya miljöer. När vi flyttade för några veckor sen spatserade Ragdollen in som han alltid bott här. Uppfödaren som vi köpte vår birma av hade ofta nya människor på besök. När han flyttade hem till oss betedde han sig precis som vår Ragdoll, hoppade ut buren, spatserade runt med hög svans & sen var han hemma.

Honkatten bryr sig inte särskilt mycket, hon kanske stryker sig mot benet nån gång och sen går hon och lägger sig.

 Den äldsta hankatten brukar gömma sig någonstans, han blir inte rädd, men han vill gärna undvika främlingar. 

Och den yngsta hankatten älskar alla människor, men mest mig såklart (hoppas jag 🤔) När någon går fram och ska lyfta upp honom så hoppar han upp på axeln självmant och börjar spinna, som att han har känt personen i en evighet. 

Så det är väldigt blandat här hemma. Jag tror inte att det går att göra något åt egentligen, alla katter är ju olika. Min hund är en riktig fegis, hon vågar bara hälsa om någon har något riktigt gott godis eller luktar hund, annars kissar hon nästan på sig bara nån tittar på henne 🤐 Vi har försökt visa henne att främlingar inte är farliga men hon håller inte med. Och katter är ju ännu envisare än hundar, så det känns som ett omöjligt uppdrag 😉

#15 Ja, vad och vilka situationer som ingår i deras invanda tillvaro spelar naturligtvis stor roll. Mina katter har varit väl socialiserade och vana vid liv och rörlelse, många människor, katter (och även andra djur) när de flyttade till mig, men eftersom jag bor själv, lever ett stillsamt liv och sällan har folk på besök har det blivit onaturligt och ovant för mina katter med liv och rörelse och många människor. De har oundvikligen blivit mer reserverade mot okända (särskilt i sitt hemmarevir) och det har visat sig när de uppnått social mognad och alltså blivit vuxna på riktigt (från ca 2 års ålder),

#17 Precis. Vi bor som sagt två & har en del besökare vilket leder till att socialiseringen fortsätter. Jag är glad att de hitills är obrydda för då kan jag som matte slappna av när vi har besökare. Däremot hade det inte varit hela världen om de hade velat gå undan. Det viktigaste för mig är att de trivs med mig & min sambo.

Jag tror mycket ligger i socialiseringen hur väl de socialiseras och hur väl man utsätter dom för dessa "faror" en katt som springer undan ich gömmer sig och inte kommer fram är för mig inte en reserverad katt utan skygg och då beror det inte på personligheten hos den individen utan brist på socialisering. För mig med ragdolls skulle bli brydd om den sprang undan och gömde sig och inte kom fram då det är en väldigt framåt och trygg ras som vill vara nära :). En av våra katter blev sedan födsel instängd på ett rum när de skulle dammsugas fram tills att han flytta hit, 4 år senare är han fortfarande LIVRÄDD dammsugaren.

#19 För mig är en osocialiserad och skygg katt en katt som inte har fått utveckla den grundläggande förmågan att känna sig bekväm och avslappnad med människor över huvud taget (inte ens sin ägare), och då är det främst den tidiga socialiseringen hos uppfödaren det beror på.

Den grundläggande förmågan att känna tillit och trygghet påverkas också av hur den tidiga uppväxten sett ut tillsammans med mamma och eventuella syskon.

Förutom detta finns det olika genetiska personlighetstyper hos katter som finns där oavsett hur uppväxt och socialisering sett ut. En del katter (som min Doris) reagerar instinktivt snabbare på eventuella faror och tar det säkra före det osäkra i ovana situationer och gömmer sin under sängen så fort det ringer på dörren, för att efter en kvarts begrundande komma fram och vara gosigare än någonsin med gästerna. När hon ligger på rygg(!) mitt på fikabordet bland bullfat och kaffekoppar och njuter av allas uppmärksamhet är det väldigt svårt kategorisera henne som osocialiserad och skygg.

Han går fram och hälsar, han är väldigt nyfiken :)

Mina katter sätter sig lite på avstånd och betraktar. Beroende på hur ofta dom träffat personen tidigare så tar det olika lång tid för dom att komma nära personen. Men dom springer aldrig och gömmer sig.

# 19 Kan du då förklara för mig varför mina katter beter sig olika trots att de kom hit samtidigt. Neo och Pom-Pom är dessutom kullsyskon och har fått exakt samma socialisering, trots detta beter de sig olika. Katter är väl som vi människor, individer, ser inget konstigt i att vissa gömmer sig.

mina två är före oss vi dörren när det kommer folk, sedan ska dom sitta i knät, ligga nära, mysa, kela och visa upp sig tills besökaren inte är spännande längre, vilket brukar ta någon timme. när vi hade folk hemma för att mäta fukt i våra väggar satt katten mellan väggen och instrumenten och spann och tiggde uppmärksamhet, vilket gjorde det lite svårt fr stackarn att arbeta. vi har varit iväg mycket med våra katter och dom är mycket vana vid nya situationer. dom bor exempelvis borta (hos vänner eller föräldrar) flera gånger om året och gör snabbt hemmastadda vart dom än kommer. två väldigt enkla varelser :P

det finns bara ett tillfälle när dom springer och gömmer sig (konstigt nog) och det har vi alltid kopplat till när vi haft folk hemma som inte haft svenskt påbrå (varit mörka, med mörkt skägg och hår). mina katter är alltså rasister :P

Hittekatten Teo blir livrädd och Lily bryr sig inte det minsta om besökare. Innekatter båda två.

Mina katter är nyfikna på främlingar, mer eller mindre. Vissa springer fram och hälsar, andra kommer fram efter en stund för att kolla vem det är. De älskar att få vara med. Vissa utav dem vill kela, några hälsar och är dem nöjda.

Rastypiska allihop = främlingar/besökare kommer endast hem till oss för katternas skull 😎

Jag har två ragdolls som är väldigt sociala med alla som kommer hit, oavsett om det är barn eller vuxna. De brukar tävla om vem som kan ta sig först till dörren för att hälsa! Alla som besöker oss är helt fascinerade över dem och många jämför dem med hundar, särskilt när katterna kräver att gästen ska slänga iväg hårsnoddar som de då apporterar, eller så lägger de sig på rygg och vill bli klappade (allt som oftast innan gästerna knappt fått av sig ytterkläderna). Men vi har väldigt ofta gäster över och har två barn som har många kompisar över, så de har vant sig från början med liv och rörelse.

Hos oss finns det för närvarande tre hittekatter varav vi är akut jourhem till en.

En har varit skygg och de andra två är fortfaranade att klassa som skygga/försiktiga katter. Den yngsta (som nu är social med oss) gömmer sig en timme eller så innan hon eventuellt försiktigt tassar fram. Det beror lite på vem det är som är här. De andra två tycker nog helst att besökarna ska gå hem igen, så näe, de ser man inte röken av. Men det spelar ju ingen roll, de bor ju inte här för att visas upp för besökare direkt.

Har 3 katter med HELT olika personligheter

Totte är mer avvaktande, går och gömmer sig eller går ut

Medans sprallis kommer fram direkt och ska sitta i knät och bli klappad

puttar man ner honom hoppar han upp igen

han älskar uppmärksamhet

Busan kan komma fram ibland, beror på vem som kommer

Min sphynx sitter på besökarens axlar oftast inom 10 min. Han älskar när det kommer hantverkare som han kan hänga på och vara närgången med, haha :). Mer sällskaplig katt har jag aldrig träffat.

Medan devon tjejen avvaktar lite men också kommer fram och vill vara med tillslut. Dock håller båda sig på avstånd om det kommer barn