Igår tog vi beslutet att avliva en utav våra katter.

jag kan fortfarande inte förstå att han är borta. 

Han har haft andningsproblem och igår blev det värre, han kunde knappt andas och jag fick panik, så jag sa "nej, jag vill inte se honom lida, det gör ont!" och jag sa att det är kanske bäst av avliva honom.

han har haft andningsproblem i hela hans liv tror vi. vi köpte inte han när han var en kattunge, vi köpte han när han var tre år. förra ägaren sa att han är jätte gullig och "inget fel på han".

när vi fick hem han så såg vi att han hade inge framtänder, dom små gulliga tänderna, han hade tandsten och han hade lite svårt att andas.

jätte konstig katt.

vi kände oss lurade och skällde på henne men hon fattade inte vad vi menade.

men ni anar inte vilken katt han var! han blev min bästaste vän. han slängde sig ner i min famn och knorrade som en liten gris och tittade mig i ögonen, han hoppar upp på handtaget på ytterdörren, han pratar hela tiden, han sovde under mitt täcke, han ÄLSKADE yogurt. om han satt på en katt klätterställning så skulle han ta tag i mig så fort jag går förbi, varje gång. 

vi tog beslutet att avliva honom igår för han började få någon konstig vätska ur näsan och hostade och harklade och kunde inte andas. jag vill inte ha han så, det var ju självklart.

men idag, jag kan inte fatta att min allra bästaste vän är borta. det gick så himla fort. jag vaknade och var glad och sen ena stunden är man inne på djursjukhuset och avlivar min bästaste vän som fick mig att le varje dag. jag gråter så himla mycket att mina ögon är helt suddiga.

jag tror inte jag var beredd, allt gick så fort, det bara hände på direkten, man fick ingen tid att tänka. jag tror inte det var så bra.

vi fick vara med när han avlivades. det var inte det jobbigaste, det jobbigaste är nu för jag saknar honom så innerligt att jag inte kan sluta gråta.

jag har haft andra katter som har dött, men det här var det jobbigaste.

jag vet att jag gjorde rätt.. men samtidigt kommer mitt äckliga egoistiska in och frågar om jag verkligen ska behöve blir såhär ledsen? det är så jobbigt.

det är så jobbigt att förlora en katt som alltid har gjort ljud i huset och har haft mest uppmärksamhet. han var den speciellaste i hela familjen.

vila i frid min lilla gris.