Jag har redan från början hjälpt min kisse att hävda sitt revir. När kisse först kom till mig var det några duster (bland annat med en som kom in i huset en natt), men nu är det sällan någon annan katt kommer hit.

Jag spred ut klumpar ur lådan längs tomtgränsen och ser jag en annan katt rusar jag ut och skäller som en hund tills den springer sin kos, samt sprider något ur lådan (har utekatt med låda på altanen för dåligt väder ) där den främmande katten syntes till. Vi får som sagt sällan besök, och min kisse har sitt revir i stort sett på min och grannens tomter, så han går inte långt.

Mina katter är inte utekatter, men de går okopplade tillsammans med mig i ett relativt kattrikt område, så att träffa på utekatter med olika sinnesstämningar har de gjort många gånger, men de har aldrig varit involverade i regelrätta slagsmål. Jag har förmodligen haft tur med mina katters personligheter, men jag tror också att det finns andra faktorer som spelar in, t.ex. att mina katter är vana att leva i grupp och anpassa sig efter och hantera allt det innebär, samt att jag oftast är alldeles i närheten när mötena sker.

Om den främmande katten verkar arg och hotfull går vi bara därifrån.

Jag tror att man som ägare genom sin blotta närvaro stärker kattens status i mötet med andra katter och att man även hjälper den egna katten att känna inom hur stort område det är tryggt och säkert att vistas på, dvs var revirgränserna går. Man visar också med sitt eget kroppsspråk och beteende att man ska undvika arga katter.

Att samtliga katter som träffas utomhus är kastrerade underlättar också situationen mycket. Även om de fortfarande kan bli arga och jaga iväg varandra behöver det då (inte lika ofta iallafall) leda till uppgörelser i form av slagsmål.

#2: "Jag tror att man som ägare genom sin blotta närvaro stärker kattens status i mötet med andra katter …"

Absolut! De fåtaliga gånger jag hört skrik och rusat ut, så har den främmande katten försvunnit som ett streck och min kisse har stått kvar och hojtat "Vi vann, vi vann vi vann! Ja å min mänska! HA!" (eller den kattliga motsvarigheten) efter den. Fast den gången en katt var här inne så fick jag slita isär dem med händerna, för de var så hoptrasslade att de inte märkte att jag kom. Men efter det försvann den främmande katten ut genom luckan som en blixt och kom aldrig mer tillbaks.

Under de nära 30 år som jag bott på samma ställe har jag alltid haft flera katter, de senaste nätt tio åren t o m rätt många. Det har det varit riktigt bråk bara under två relativt korta perioder. Trots att det är långt mellan husen här skulle ändå dessa katter från grannskapet vara just här med en massa slagsmål som följd. Varför det tog slut vet jag inte. En ägare blev sur när jag ringde och bad henne hämta hem sin katt varje gång den kom hit och hon bytte till hemligt telefonnummer.

Flera av mina katter har och har haft revir rätt långt från tomten, upp till  2 km. Jag tror inte att det varit slagsmål där för de har ytterst sällan haft blessyrer.

Fast den första katten som jag hade här var en mycket stor katta som satt skräck i traktens katter överallt där vi bodde så kanske en och annan katt har fått en omgång av henne.

Bra idé med att sprida ut klumpar från kattlådan.

När vi flyttade hit fanns bara två andra katter på gatan. Vi har en väldigt revirbenägen hona, och hon tog snabbt över hela området. Hon har kommit hem lite tuffsig ibland, och med ett rejält bett i tassen en gång, annars har hon aldrig blivit skadad.

Sen har vi även två yngre. En hane som förlorade spetsen på ena örat under tiden han fortfarande var okastrerad (nu verkar han strunta fullständigt i revir och så), samt en hona som verkar ha fått ta över reviret efter den äldre honan (eftersom hon nu hunnit bli tretton-fjorton år). Hon har aldrig kommit hem med några skador. Sen verkar hon inte bry sig lika mycket om reviret som den äldre honan, så reviret kommer nog inte bli större, men jag tror nog hon kommer försvara det hon har. Fast hon gillar inte att vara ute på vintern, är det snö och minusgrader så blir hon frivilligt innekatt, så vi får väl se hur det går då.

Vår nya granne har en ny kattunge, men än så länge verkar våra acceptera att den smyger omkring. Han är ju rätt liten än så länge också. Förhoppningsvis blir den kastrerad i alla fall.

Sen är det dom som bor högst upp på vår gata som har varsin katt, och deras katter går uppåt i en skog istället för att riskera att möta våra (;

#2 Det här tycker jag är svårt eftersom jag inte har någon som helst aning om vad jag ska göra om jag ser två katter bråka. Hur särar man bäst på två katter som slåss?

När min kisse hamnade i bråk såg jag honom, min andra katt och den främmande katten tillsammans utanför vårt hus, de smög runt bara och gjorde egentligen ingenting. Så fort den främmande katten såg mig sprang den in under en bil, jag såg den av mina katter som vanligtvis hamnar i bråk och försökte ta tag i honom, när han såg mig flög han in under bilen och attackerade den andra katten.

Visst är det bra att de får lite självförtroende av att man är med, men ibland kan det kännas negativt också. Jag är säker på at mina katter klarar sig bättre ute själva än när jag är med, exempelvis blir de sturskare och mer självsäkra och är därför inte lika försiktiga som vanligt. En gång när vi var ute tillsammans så skulle en av mina katter prompt springa över gatan när det kom en bil, förmodligen för att jag förökte mota honom åt andra hållet.

#6: "när han såg mig flög han in under bilen och attackerade den andra katten". Han kände sig säkrare med dig i ryggen .

Jaga bort den andra katten. Skrik, voffa, gör dig stor och spring mot den med viftande armar. Men bara inom ert hemmarevir, till exempel på din tomt. Det hjälper båda katterna att acceptera gränsen, din katt blir mindre benägen att gå utanför, den andra mindre benägen att komma in.