Krävande katt
Hej! Jag har skrivit förut om min gamla gubbe på 13 år. (kastrerad)
Han är en otroligt gnällig katt. Han älskar uppmärksamhet och blir gärna omkringburen, varje dag man kommer hem så ska han upp i famnen och gosa jättelänge. Jag och min sambo tycker det är jättemysigt med en så social katt, men det har börjat gå för långt.
Senaste tiden sitter han bara och jamar åt oss, han vill inte alltid vara i knät, han vill ibland leka, men bara en kort stund, sen står han och jamar igen så fort vi vänder ryggen från honom. Han ställer sig hos en av oss och jamar, sen när det inte funkar går han till nästa. Vi kan inte riktigt komma på vad han vill, och han verkar aldrig bli nöjd.
Han brukade vara utekatt när han bodde hos föräldrarna, men han har inte klagat innan om bristen på att gå ut, och när han var hos mina föräldrar i några dagar senast (de var kattvakt åt oss när vi var bortresta) så låg han lugnt och sov och ville inte gå ut trots möjligheten. Men det känns ju som om katten är understimulerad trots att han aldrig krävt så här mycket uppmärksamhet tidigare?
Jag frågade förut om råd om jag skulle skaffa kattkompis här, vi funderar fortfarande på saken, problemet är att denna katt är så härlig och duktig att han hoppar inte upp på bord och hyllor, äter inte mat som står framme, bryr sig inte om skräp på golvet osv, och en ny katt skulle inte vara lika "enkel" så vi har därför valt att avvakta.
Vill inte heller skaffa en katt och ha min katts beteende smitta av sig så man får två gnälliga katter.
Tankar? Tips och råd?
Vi har en katt på 11 år som blev "ensam" i våras då han kompis dog. De hade levt ihop i hela hans liv mer eller mindre. Han har sista halvåret varit klängig, rastlös, galen i mat och verkat ha det allmänt trist så vi har precis adopterat en hittekatt och han har verkligen "levt upp"
Mina erfarenheter av två katter är att de har sina egna personligheter och våra två som levde ihop i 10 år var verkligen olika och de påverkade inte alls varandra verkade det som.
Att skaffa en till katt är ju alltid ett "lotteri" Visserligen kan man i viss mån fostra men de har ändå alltid sina egna personligheter.
Jag personligen tror att katter trivs med en artfrände.
/Maria
Första 6 åren av sitt liv hade min katt en kattkompis, eller ja vi hade två katter i alla fall, de var aldrig vänner och mest accepterade varandra, man kunde se att de försökte ibland, genom att putsa på varandra lite men aldrig gos, lek eller stanna för nära varandra för länge.
Sen när den katten dog ville inte mina föräldrar skaffa en till, så därför har han andra halvan av sitt liv bott som ensamkatt, och det är inte förrän nu som han börjat bli lite "gnällig"
Men tack för åsikten, och skönt att höra att en kattkompis kan hjälpa mot beteendet, det lutar åt en kompis för tillfället i alla fall, ska bara få med sambon i samma tankar.
En annan kunnig medlem här på iFokus skrev till mig att gamla kastrerade hankatter brukar älska kattungar och i vårt fall så stämde det ju😉
Jag hade i så fall skaffat en kattunge och ingen vuxen katt. Då tror jag det är lättare för den gamle att acceptera och kanske axla en roll som "uppfostrare"
/Maria
Känns som en kattunge kan ha lite för hög energi för en gamling dock, visst han leker gärna, men han sover väldigt gärna också :P
Jag tänkte bara att det kanske är lättare för en äldre katt att acceptera en unge istället för en vuxen konkurrent.
Visst har en kattunge energi. Vår gamling springer här hemma så tungan är ute och han riktigt flåsar men han verkar gilla det.🙂
Kattungar brukar somna som bedövade efter lek också.
/Maria
han kanske är understimulerad då… jag tror ju på en till kattkompis, du kan ju kolla på en katt i ett katthem som är lugn av sig men ändå lite fart i, finns oftast någon katt som passar in på det man söker efter:)
annars går ni ut med katten i koppel? hur ofta leker ni med den?
vi går inte ut med honom i koppel, dels för att det är fullt av hundar i området och han hatar hundar, dels för jag är rädd att om han inser att det finns ett "utomhus" här så kommer han gnälla konstant om att få gå ut.
Vi leker flera gånger om dagen (ca 1-3 ibland 4 gånger), ofta tills katten tröttnar, ibland blir man dock distraherad eller måste göra annat, typ brukar bli lite lek i samband när vi lagar mat, dock brukar det aldrig bli så himla intensiva eller aktiva lekar, det verkar han inte direkt så intresserad av. Han leker sällan själv heller, bara ibland och bara med pingisbollar, som så klart försvinner hela tiden, eller så hittar han dem mitt på natten när man glömt bort att plocka undan dem och väcker en genom att springa efter den genom lägenheten.