Hej

Jag är ny här men känner att jag behöver skriva av mig lite. Det är nämligen så att jag nyligen fick avliva min älskade katt Elisma i onsdags 18/12-2013. Hon var en turkisk angora och blev bara 4 år gammal. Hon fick akut njursvikt ska jag tillägga och det fanns inget de kunde göra, de trodde det berodde på en medfödd skada hos henne och att hon varit sjuk under en längre tid men inte visat något förrän det var för sent. Hon måste kämpat ut i det sista. Proverna visade ett extremt högt njurvärde. Allting hände över en dag. Ena dagen var hon hur pigg som helst och sprang och busade med sin syster som jag har kvar nu. Under natten kräkte hon lite hårbollar som inte är något ovanligt men sen började hon kräka mer och mer, först trodde jag det var som hon kanske tuggat på en växt eller något men läget var värre än jag någonsin kunnat ana. Sorgen efter henne obeskrivlig, jag har nog aldrig varit så här ledsen i hel mitt liv. Tomrummet hon lämnade efter sig är helt ofattbart. Hon var alltid lojal mot mig, bet eller rev mig inte en enda gång under de åren jag hade henne. Vi har varit med om mycket tillsammans och har många fina stunder. En gång gick hon ut och satte sig på bänken utanför där jag bor när jag åkte iväg. Jag var borta i 5 timmar och när jag kom hem satt hon och väntade. Fråga ändå min dåvarande sambo om suttit där hela tiden och enligt henne hade hon det. Hon hade varit ute och försökt få in henne men Elisma vägrade gå in. Hon tydde sig enbart till mig också ska jag tillägga. Det var ingen annan som fick ta upp henne och kela med henne. Hon log alltid och sov hos mig om nätterna och kom alltid in på toaletten och väntade medan jag duschade så jag kunde klappa henne när jag duschat klart. Nu är hon tyvärr borta och allting är helt annorlunda. Soki som hennes syster heter har alltid varit lite mer av tuffing och varit ute på äventyr men de dagarna innan hon blev sjuk har hon varit inne hela tiden och vakat över mig precis som om hon någonstans visste vad som skulle hända med hennes älskade syster. Det sägs att katter har ett sjätte sinne, jag personligen har börjat tro det mer och mer nu. Tack för den allt för korta tiden vi fick tillsammans Elisma, jag kommer aldrig glömma dig. Du är och kommer alltid att vara mitt lilla spöke. Jag vet även att du kommer vaka över mig och din syster så länge vi lever.

Tack för jag fick skriva av mig sorgen lite /André

You will live on in my heart my little friend so true, and memories of you will fill my mind until I go to you.