har faktiskt inte märkt nån skillnad, tycker det  varierar väldans. min första var en honkatt, hon var rätt smart, helt tokig och jättegosig.

min nuvarande hankatt är jättelugn, lite blyg, snäll och hur gosig som helst och min hona är lite dum, hur busig som helst men samtidigt ganska smart när det  finns godis att få :)

min mammas honkatt är väldigt skygg (fast hon var inte det minsta skygg som kattunge) men vill samtidigt ha uppmärksamhet, hon gillar att bli klappad på, på sina villkor, och gillar inte att gå ut så mycket, sitter mest på altanen och tittar på.

mammas hankatt är väldigt busig, lite rastlös och helknäpp, och brukar vara ute ganska mycket. 

i början fick jag höra att hankatter hade risk för att bli tjocka, lugna och rätt keliga efter kastrering, men som sagt, jag tycker det varierar enormt, inte märkt nåt mönster direkt :)

varken min lr mammas hankatter har dock skvätt nåt efter kastrering.

Jag har och har haft både honkatter och hankatter (alla kastrerade), och ingen av dem har någonsin strilat eller urinmarkerat (förutom en av honorna som faktiskt strilade en gång när hon blev väldigt upphetsad av en fertil hankatt som ropade nedanför balkongen).

Uppfattningen om att hankatter kissar och är aggressiva kommer säkert från folks erfarenheter av fertila hankatter. Jag hade själv den uppfattningen innan jag själv skaffade min första hankatt.

När det gäller kastrerade katter tycker jag att det finns en viss skillnad mellan könen och det är att honkatter oftast är lite mer bestämda och egensinniga. En honkatt är ju skapt för att ta ansvar för artens överlevnad genom de kullar hon förväntas föda och uppfostra, och därför är det rimligt att anta att honkattens personlighet faktiskt är lite annorlunda jämfört med hankatten.

Min nuvarande honkatt Doris är väldigt egensinnig och bestämd av sig, men hon är samtidigt den gosigaste av alla mina katter, både när det gäller kvantitet och kvalitet. När hon är på goshumör finns det inga gränser för hur gosig hon är och hon söker ofta närhet (ligger alltid tätt intill på natten, och när jag ligger i soffan och kollar på TV ska hon alltid ligga på mitt bröst). Man får dock inte bära henne och absolut inte klippa klorna!

Har 3 hankatter och 2 honkatter samt jobbar som volontär på ett katthem och min erfarenhet är att det beror på individen och vad den har varit med om tidigare i livet.

Våran honkatt Jonna är gosigare än alla hankatter hemma, men den andra honkatten Dixie är inte alls lika gosig som Jonna och de båda är hittekatter.

Hankatterna hemma är mysiga på sitt sätt allihopa, men ingenting slår våran honkatt Jonna, hon är helt klart mysprinsessan.

På katthemmet är det flest hanar nu men honkatterna är lika gosiga.

Så nä, jag upplever inte att det är hankatter som är mysigare än honkatter utan att det helt enkelt beror på individen.

Ingen katt har heller revirmarkerat efter kastrering.

Glömde visst beskriva min erfarenhet av hankatter, så jag fortsätter här:

Alla mina kasterade hankatter är och har varit väldigt snälla, tåliga och pålitliga. Alltid vänliga och kärvänliga.

Nästan alla mina hankatter har dock haft benägenhet att retas ibland med kattkompisar som inte uppskattat det. Doris som är lättstött är ett typiskt sådant offer som alla (utom Oberon) tycker om att reta upp ibland. Doris blir jättearg då, men eftersom hon är så ombytlig kan hon i nästa stund gosa med dem.

Du har fått flera bra svar här ovanför men ville bara skriva att min kastrerade hona, 4 år,  är en riktig liten kelgris som älskar att mysa, sova och ligga i knät medan min kastrerade hane, 5 år, är en riktig vilde som bara vill busa och oftast inte har tid att kela 🙂 De är såklart helt underbara båda två ❤️😉

Ingen katt jag har haft har urinmarkerat (alla har varit kastrerade).

Här är det tvärtom, hankatten är smart och inte den keliga typen. Honkatten gör verkligen skäl för smeknamnet gosebjörnen, inte bara ser hon ut som en björn mellan varven, hon är kel- och gosetokig och ibland skulle man kunna tro att där enbart fanns stoppning innanför pannbenet (det säger jag full med kärlek, finaste honkatten som finns). Även min andra honkatt är mycket, mycket kelen dock ska det alltid ske på hennes villkor med den personen hon har godkänt för stunden.

min erfarenhet är inte att hankatter är gosigare, de är bara inte lika egensinniga och bestämda. Sen spelar såklart även individen i sig och tidigare erfarenheter in så som uppväxt exempelvis.

Jag är uppvuxen med både honor och hanar. Honorna hsr i allmänhet varit smartare än hanarna, det är också honorna som bestämt i kattflocken. Honorna har oftast haft kortare stubin än hanarna. Hanarna har varit mer omogna och lite naivare är honorna. Men har haft en hankatt som var väldigt elak till en början. Fruktansvärt aggressiv och utåtagerande mot människor. Han var uppvuxen i en lägenhet men blev fullständigt galen. Hans ägare vågade inte ha honom kvar. Vi lät honom komma till oss och han blev lugnare med tiden, men stubinen förblev nästan obefintligt kort. Tex blev han rasande om han inte fick stjäla kaninens salladsblad. Då rev och bet han mig.. men han var faktiskt också ganska smart, försökte hitta kluriga lösningar i alla situationer. Och ja, kan var kastrerad sedan ung ålder så aggressiviteten berodde inte på fertilitet. Nu har jag en hankattunge på 4 månader. Han är snäll sålänge jag inte riktar uppmärksamheten på någon annan än honom. Då ger han sig på den personens fötter. Annars är han väldigt lugn och snäll. Om jag får välja så föredrar jag hankatter.

#7 Låter som om han kanske togs ifrån sin mamma för tidigt? Just med att han blev arg och rev och bet för att han inte fick ta något. Mammor lär ju kattungarna att hantera nekande när de uppfostras.

Här är min hona lite sådär tokig och väldigt kelen, medan min hane är lite mer tjurig och kan ändra sitt humör snabbt. Dock så är det hon som bestämmer och han som får gilla läget. Båda är rätt så knäkattiga, med hanen som är lätt att hantera och bäras runt på medan honan hatar det. Jag tror att det helt enkelt är individuellt från katt till katt.