Jag tycker att det bara verkar handla om lek i din katts fall. Att låtsas hota, jaga (bli jagad) och anfalla är ett typiskt lekbeteende mellan katter och helst bör det förstås finnas en katt som katten kan leka med på det sättet.

Det finns alltid en risk att leken urartar, slår över eller missförstås ifall en katt uppmuntras att leka "hot och attack" med människor.

#1 jaha okej. Vi testade att ta hem en till katt(hennes syster) men det gick inte alls med vår katt, vi ska dock testa igen men med en jourkatt i januari. Så innan dess kommer hon tyvärr inte ha någon annan katt att leka med då vi åker hem till föräldrar över jul och tycker det skulle bli för mycket stress för katterna då. Grannarnas hund brukar hon leka med ibland så det få väl räcka tills efter årsskiftet. Vi bör alltså ignorera hennes "invit" till jagaleken och leka på något annat sätt istället då? Kasta iväg råttor, leka med fjädervippa, laserpekare etc?

#2 Ja, hon ska inte fokusera på er i leken utan på något annat, t.ex. en leksak eller vippa.

Hur gammal är er katt? När man introducerar en kattkompis är det viktigt att man inte har för bråttom och att man anpassar introduktionen efter katternas reaktioner. En ensamkatt kan behöva lång tid på sig för att acceptera en "inkräkare" på reviret, men tid och tålamod är oftast det enda som behövs.

#3 Okej, har bara fattat det som att man inte skulle leka med händerna/fötterna, men man ska alltså egentligen inte vara delaktig i själva leken utan bara hjälpa till att leka med saker helt enkelt? Vi får göra så hädanefter. Nu är hon ett halvår, när vi testade så hade hon bara varit ifrån sin syster i tre dagar, så hon var 13,5 vecka, vi testade i två veckor men kunde inte lämna dem utan uppsyn överhuvudtaget och vår lägenhet har dålig planlösning för att kunna stänga mellan dem så det gick helt enkelt inte då skolan började. Vi köpte en feliway dagen innan vi hämtade hennes syster för säkerhetsskull också men det hjälpte inte. Vi vet inte om vi ska testa med en yngre eller äldre katt än vår efter jul heller. Hos förra ägaren var vår katt dock hellre med hundarna än med sina syskon.. Tack att du lägger ner tid på att svara oss:)

#4 Hm, jag har varit med om många kattintroduktioner och som jag skrev tidigare kan det ta lång tid, men jag måste säga att jag blir lite fundersam över hur två kattungar inte kan fungera ihop efter 2 veckor tillsammans.

Ibland kan det vara så att man som ägare inte riktigt kan se skillnad på vad som är fientlighet och vad som är hårdhänt lek mellan katter…

På vilket sätt visade kattungarna att de inte accepterade varandra?

#5 vår katt var den lugnaste i kullen, hade aldrig spunnit när hon blev kliad eller nåt sånt, sen kom hon till oss och efter någon timme hade hon både rivit lägenheten och hunnit kurra i husses knä. Systern var den mest aktiva och framåt när vi var och kollade på katterna men när hon sen kom till oss var hon helt plötsligt den som var lugn och tillbakadragen och vår katt var på henne hela tiden. Men det kan säkert vara som du säger att vi tyckte att det såg värre ut än vad det egentligen var.. det som jag tyckte var obehagligt var att det alltid var vår katt som jagade, hoppade på och fräste medan den andra mer tog emot och ofta försvann in under sängen. Var det egentligen bara lek då, eller kan vi ha gjort något fel vid introduktionen? Kan ju vara bra att veta innan vi testar med en ny i så fall. Med grannens hund tog det en kväll innan han var accepterad, och då är det en stor hund. Men som sagt, det är mycket möjligt att vi tolkade katternas lek helt fel.. i så fall känner man sig ju lite dum såhär i efterhand.

Jag tycker absolut att ni kan leka med henne, så länge ni avbryter om det går överstyr. Min kan göra samma sak om jag sitter på toaletten av ngn anledning, då kan han klappa till mig med tassen och låtsas vara en riktigt läskig katt ngn sekund, men sedan brukar jag kasta ngt skoj att jaga efter, så att han får ut energin på ngt sätt. 

Min katt är ensamkatt för att han trivs bäst så. Jag satte ihop honom som ung med hans yngre halvbror och han drog sig undan och visade att han ej trivdes, medan han är helt harmonisk som ensamkatt, så katter är olika och det handlar säkert precis som hos människor om kemi.

#6 Eftersom det handlade om två kattungar tror jag att det är mycket troligt att ni misstolkade och kanske överdramatiserade en del av deras naturliga lekbeteende och sociala kommunikation med varandra.

Är man ovan vid att observera katter och se hur katter beter sig mot varandra i olika situationer kan det absolut vara svårt att avgöra hur pass allvarligt det är.

Även om revir- och statustänket fortfarande är outvecklat hos en kattunge är en främmande artfrände alltid ett potentiellt hot och en inkräktare.

För att komma överens behöver både den befintliga katten och "inkräktaren" vänja sig vid varandra och hitta sina roller innan de känner sig trygga i situationen. Att försöka skrämma bort inkräktaren är en naturlig reaktion, men att fräsa avslöjar samtidigt att det finns rädsla (och rent försvar) med i bilden. Så även om den som fräser ser "elakast" ut kan det alltså vara den som i själva verket bara är räddast.

Att hota, jaga och anfalla är ett naturligt lekbeteende katter emellan, ett beteende som er katt dessutom verkar vara väldigt förtjust i. När hon var kattunge kunde hon säkert inte motstå lockelsen att även leka på det sättet med sin nya kattkompis, även om det var lite läskigt samtidigt (därav fräsningarna).

För att skilja på naturlig kommunikation/lek och allvarlig aggression/otrygghet måste man observera hur katterna beter sig i övrigt. Kan de sova i samma rum, kan de äta och gå på toa utan tecken på ängslighet? Kan de leka med leksaker var och en på sitt håll? Hur nära kan de vara varandra och samtidigt verka oberörda av närheten? Kan de nosa på varandra? Kan de t.o.m. tvätta varandra eller sova ihop?

Finns det tecken på att katterna inte alltid verkar ängsliga, arga och på sin vakt, då är de på god väg att acceptera varandra.