Jag har varit jourhem åt en del kattungar och det har inte varit några problem med att sätta ihop dem.Jag tycker inte att man ska prova att ha en kattunge, kattungar ska inte behöva flytta fram och tillbaks.Ta gärna båda 2 på en gång. men det fungerar också att ta en senare.Det kan bli lite fräs och morr det brukar gå över snart.

Det tänkte jag inte på, att man inte ska flytta runt på kattungar..

Det viktigaste brukar vara att inte tvinga ihop dom.Små katter brukar sällan ha lika stora bekymmer som vuxna men sätt inte ihop dom utan låt dom komma fram till varandra själva.

köper du dom så spelar kön mindre roll men tänk på att du måste vara snabb med kastreringen så du inte får ungar om du tar en hona och en hane.

Men kastrerar du dom i tid så spelar det ingen roll om du tar 2 honor eller 2 hanar eller en av varje.

Tänk på deras aktivitetsnivå när du väljer. En lite försynt kisse som gärna leker kull och med sina leksaker kan bli vettskrämd och känna sig konstant trängd av att bo med en halvgalen "kompis" som ska brottas och leka hårdhänt. Så välj två som leker på samma sätt :)

Jag tycker du ska köpa en åt gången. Då hinner den första katten vänja sig vid dig och sitt nya hem samt bygga upp sitt immunförsvar lite. Sedan kan den andra komma några månader (kanske 2-4) senare och då behöver du bara fokusera på att lära känna en kattunge, eftersom du redan har en relation till den första. 

Köper du två samtidigt blir det samma risk som med valpar att de tyr sig till varandra i första hand och sedan dig. Sen har olika kattungar olika bakterier och kan jämföras med dagisbarn. Så det är inte bra att blanda för mycket kattungar från olika ställen. 

Det är lättare för en liten kisse att vänja sig till en ny miljö/ny miljö med katt som bott där. Än ny miljö och en till katt som är precis lika ny :)

Två – och helst syskon! :) Detta baserar jag på tips från veterinärer (och egna erfarenheter).

#5 Så skulle jag aldrig göra. Då blir den första ensam så länge redan som liten och det är knappast bra. Visst, lite krock kan det bli med bakterier och så, men riskerna att något allvarligt utvecklas är så minimala att jag anser det onödigt att tveka pga det. Det är lätt värt att ta dem samtidigt.

Vad jag förstår så ska du köpa en huskatt och en raskatt? Kom ihåg att alla raskatter ska ha stamtavla och gå inte på "raskatt utan stamtavla" eller "blandras". Huskatter finns det massor på katthemmen (ja, kattungar också) Angående din fråga så skulle jag personligen skaffa en i taget. Med kanske någon månad mellan. Men det är svårt att säga exakt för man vet ju aldrig när katten man vill ha "dyker upp" ;) Men mitt tips är att kolla på katthem i närheten och fråga efter kattungar eller så kanske dom har en dräktig hona som ska få ungar så småningom.

Jag skaffade min första katt för ungefär 2 ½ månad sedan men bestämde rätt snabbt att han behövde sällskap. Så efter ungefär en månad fick jag hem en till liten fis, båda i samma ålder. Först hade jag bara tänkt åka och titta på honom så hade inte med mig en bur, men eftersom det var en bit att åka var han redan leveransklar. Tur att pappa var med så jag kunde ha honom i knät på resan hem!

Men i alla fall, tillbaka till topic.

Eftersom jag inte hade en bur så gick introduktionen inte till som jag hade velat. När vi kom in kom min första misse fram och skulle hälsa på mig och den andra ålade som en galning för att komma ner så fick snällt sätta ner honom. Den andra missen gick nyfiket fram och nosade men han stövlade förbi, rakt in i vardagsrummet och började äta mat… Bättre hade det väl inte kunnat bli? Haha. Han tog för sig direkt när han kom hem, men det är väl inte så vanligt kanske 😃. Har aldrig haft problem att de har fräst åt varandra (bara när det serveras gotte).

Kattungar överlag är oftast mycket enklare att sammanföra även om de inte är kullsyskon.

Jag har fått höra att man inte ska ta kullsyskon just på grund av att de redan har ett så starkt band till varandra och därför kan det vara svårt att få ett starkt katt-människa band?

Detta ämne känns så viktigt att jag anser att forskning och fakta väger tyngre än personliga gissningar ;)

Här är en text tagen ur pdf:en "Skötsel Katt" som ligger på Roslagsuills djurkliniks hemsida. Det är en av Stockholms mest välrennomerade djurkliniker. Texten är skriven av en mkt erfaren veterinär.

"Problem uppstår ofta när en djurägare har en katt sedan en tid och plötsligt bestämmer sig för att skaffa en till. Att plötsligt ta hem en främmande katt och räkna med att den gamla katten ska acceptera detta kan leda till kronisk stress, aggression eller problem med urinmarkering eller felaktig eliminering från en av katterna. All introduktion av nya katter ska ske mycket försiktigt och långsamt!

Om du inte har katt och planerar att skaffa två på en gång, försök då få tag i två kullsyskon. Om du redan har en katt och planerar att skaffa en till, försök då:
– skaffa en kattunge, helst från en kull med flera ungar så den är van vid andra katter
– en katt av motsatt kön mot den gamla katten
– om din katt är gammal kan det vara bäst att skaffa två kattungar samtidigt som kan
leka med varandra och låta den gamla katten få lite lugn och ro
– undvik att ta hand om en moderlös kattunge eller en ”vildkatt” som du inte vet om den är van vid andra katter"

#10 Ah okej låter rimligt 🙂. Men det jag skrev var förövrigt inte personliga gissningar. Det var faktiskt från en bok jag fick av min mamma när jag hade tingat min första kattunge. Din Innekatt av Ylva Stockelberg. "Om man skaffar två katter från början är det inte alltid bäst att ta två katter ur samma kull. De har redan en relation med varandra som kan vara viktigare än den de ska bygga upp med husse och matte. Låt hellre en katt bo in sig först och få en djup kontakt med husets ägare, så kommer nästa katt att ta efter den första."

Med detta menar jag dock inte att det hon skriver är absolut korrekt. Det är nog en åsiktsfråga, fast jag håller med om det du skriver om äldre katt och ny katt. Däremot två kattungar TROR jag att så som jag skrev ovan inte heller är fel. Som sagt… Åsiktsfråga!

#11 Aha, intressant. Jag tycker inte själv att det nödvändigtvis är så att veterinärer alltid har rätt om allt (jag är t.ex. inte överens med dom om att torrfoder är drömmen för en katt). :) 

 Så jag säger inte vad som är "sant". Sorry, det jag menade var just bara att det är bra att hänvisa till forskning och fakta och proffs-källor när man pratar om de viktigaste trygghetsfrågorna för katter. Säkert är Ylva jätte-erfaren om katter, men jag såg inte den referensen nånstans (ber om ursäkt om jag missat den!)… utan min uppfattning var att folk här gav råd utifrån de enstaka katter de själva haft. Jag gör ofta så själv, får lägga band på mig ibland. :)

 Båda sätten kan ju leda till fördelar och till problem. Men när en frågeställare säger att h*n ska ha två kattungar för att h*n jobbar på dagarna, så ser jag framför mig att man dels skaffar lite äldre kattungar och då gärna två som känner varandra. Så jag utgick lite från frågan. :)

#12 Absolut, håller med om det om att hänvisa till forskning och fakta när det faktiskt gäller levande varelser! Nummer ett är ju att ge kattungen en trygg bas.

Jag hade inte med referensen vilket var kanske dumt, skrev bara "jag har hört" vilket självklart kan tolkas lite fel 😃.

Det finns absolut för- och nackdelar med allt och svårt att säga vad som kommer fungera bäst för TS. Ville bara dela med mig av min erfarenhet, men det hade kanske inte alls fungerat för någon annan. Katt nr 2 som jag fick hem var nog bara otroligt socialiserad då han både hade bott hos en fodervärd som både har hund och barn samt hos uppfödaren som har flera katter och hund. 

Köper man raskatt kan det bli lite dyrt att skaffa två samtidigt (jag har två birmor). Och eftersom TS vill ha en bondkatt och förmodligen raskatt (vit, med långhårig päls) så ville jag bara säga att det inte behöver vara fel att inte ha kullsyskon.

Till TS angående kön:

Tänk på att om du skaffar en var varje kön så finns risken att det blir kattungar. Även en liten ålderskillnad kan skapa problem då honorna (tror jag) oftast blir könsmogen före hanarna. Jag har två hanar och de fungerar utmärkt tillsammans (5 månader). Kastrerar du dem så kommer det fortsättningsvis inte heller bli några problem. Jag har också  bara fått för mig att kastrerade hankatter blir keligare än honkatter, vilket passar mig alldeles utmärkt! 😃

Det där med vilka katter som funkar bäst att ta hem till redan befintlig katt, det är väldigt individuellt.

När jag bodde hemma hos päronen och hade två vuxna kastrerade hankatter som egentligen passar bäst som ensamkatter, så tog jag hem jourkatt efter jourkatt. Kattungar funkade sämst, även om vissa gick bättre än andra, men det tog veckor innan de vande sig vid de små åbäkena. De två som gick allra bäst var en jämngammal hona som alltid skulle dela mig med min ena hane så fort jag umgicks med honom, och en okastrerad 2-årig hankatt som omgående blev hälsad på med en nosning och ett kort fräs, medans de surat i flera veckor på alla tidigare katter och ungar. Vem kunde tro att två 6-åriga hankatter skulle acceptera en 6-årig sprättig hona och en fertil hane bäst av alla provade katter?! :P