Om man ska ha fler än en katt (vilket jag nästan alltid tycker att man bör ha när katten huvudsakligen vistas inomhus), så är det lättare ju tidigare i livet den befintliga katten introduceras till en kattkompis. Helst bör det ske innan katten uppnår social mognad, vilket brukar börja visa sig i 2-årsåldern.

Eftersom er katt är 2 år nu är det ganska lägligt att skaffa en kompis nu, och inte vänta alltför länge. Att hon är relativt nyinflyttad innebär att hon ännu inte vant sig alltför mycket vid tillvaron som ensamkatt. Hon är också så pass ung att hon säkert kan uppskatta att leka med en artfrände.

När det gäller kastrerade katter spelar inte kön någon större roll. Ålder spelar större roll, både vid introduceringen och när det gäller hur pass mycket utbyte katterna kommer att ha av varandra i tillvaron.

Till en 2-åring skulle jag välja en kattunge eller möjligtvis en ungkatt. Förutom att introduktionen blir lättare och mindre skrämmande för den befintliga katten blir även katternas status sinsemellan mer självklar från början. De kommer också alltid vara relativt nära varandra i ålder och följas åt genom åren när det gäller mognad och aktivitetsbehov.

Skaffa en katt som din katt kan "ha nytta av" dvs. någon på samma våglängd gällande aktivitetsnivå osv. jag gjorde misstaget att skaffa en andra katt efter mina preferenser och inte min katts vilket nu betyder att jag har två katter som är så olik de kan bli.

#1 Tack för dina kloka råd och att du svarade så utförligt. Ska verkligen ta med mig det du skrev!

Åh, hoppas hon är 2 år och inte äldre. Det är en gissning som de gjort. :)
Den här katten har aldrig varit på katthemmet, utan bara i ett jourhem före oss (där var hon ensam katt) sen hon hittades dumpad.

Har haft 6 katter i mitt liv, men de har både haft kattsällskap och varit ute (bodde i villa förut), så spontant kände jag ju att hon ska ha kattsällskap.

Men så läste jag så många trådar här där folk skrev om problem med katter som flyttar in och att "vissa katter passar bäst som ensamkatt".  Så jag ville bolla detta innan vi letade vidare efter en liten vän. :)

#2 Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Ska tänka på det!

Ålder kvittar tycker jag, den perfekta kompisen kan vara en 5-åring med passande personlighet, sociala behov och aktivitetsnivå. Förutom denna ändring så håller jag HELT med det #1 och #2 skrivit :) Vilket katthem adopterade du henne av? :)

#5 Tack för ditt svar! Ska försöka hitta en kattkompis som också gillar både lugn och ro och vilt studsande. Katthem: Stockholm! :)

Har en kanske lite puckad följdfråga! Ang. kattungars temperament/energi…

Jag skulle helst skaffa en kattunge eller typ max ettåring som kompis till min katt. Kände att kommentaren i #1 hade fina poänger kring det. Så till min fråga:

Min nuvarande katt är som sagt social och pratig – men stillsam i sitt umgänge och sin lek… förutom 7.30-8.30 och 23-00, då hon gärna studsar runt som en jojo/bengal.

Svårt att hitta en kattunge som bara är vild när det passar min katt..? Eller brukar det falla på plats mellan dem? Jag har aldrig behövt introducera innekatter för helt nya bekantskaper. Så är lite vilsen.

Ska jag tänka nyfiken vs blyg och inte bry mig så mkt om just energinivån, eller ska jag försöka hitta en kattunge som redan nu matchar min katt energimässigt (… eller kan den isf bli för lugn för min katt när kattungestadiet väl är över)?

Alltså förlåt för denna kanske konstiga fråga men tacksam för fler tips kring val av kattunge helt enkelt. :)

#7 Din nuvarande katt verkar vara en "lagomkatt" när det gäller aktivitet, temperament och energi. Det är den typ av katt som är vanligast både bland huskatter och även bland de vanligaste/populäraste raskatterna.

För mig som satsat på raskatter har jag enbart utgått ifrån rasens förväntade temperament och aktivitetsnivå och valt kattkompisar (ragdoll, norsk skogkatt och helig birma) utifrån det och hittills har de alltid passat väldigt bra ihop. Att tillföra en högaktiv korthårsras i min kattgrupp skulle förmodligen inte falla lika väl ut.

När man väljer huskatt är det lite svårare eftersom det inte finns något förväntat temperament att gå efter. Man får också komma ihåg att  aktivitetsnivån skruvas upp ganska många snäpp när katten är ung. Jag minns t.ex. väl hur ettrig och busig min lugna, trygga skogkatthane Moltas var när han var 5 månader och jag träffade honom för första gången… Han hade verkligen inte tid att ligga i famnen och mysa när man kunde leka och busa istället. Hade jag kommit mitt i sovstunden hade jag dock förmodligen fått ett helt annat intryck.

Eftersom kattungar, liksom Skalman, har "Mat-och sovklockor" kan det vara bra att träffa kattungen åtminstone 2 ggr och vid olika tider innan man bestämmer sig. Om kattungen/ungkatten bara vill ligga i famnen hela tiden kan man faktiskt börja bli lite misstänksam, för det är inte ett helt naturligt beteende för en frisk kattunge.

En kattunge bör vara nyfiken och lekfull, eftersom det hör till åldern. Den bör ge intrycket av att ha en stabil grundtrygghet och inte verka spattig eller lättskrämd, dock utan att för den sakens skull verka totalt hämningslös och opåverkad av omgivningen.

Det finns , som sagt, flera fördelar med att skaffa en yngre katt som kattkompis till en befintlig ensamkatt, men att förutspå hur kattungens temperament och aktivitetsnivå kommer att bli i vuxen ålder är dock svårt.

#8 Tack (igen!) för kloka råd. Blir jätteglad att du tar dig tid och delar med dig av din kunskap. Stort tack för alla dina smarta inlägg i formuet. Det är guld värt för oss som inte har samma koll. :)

Att träffa kattungen flera gånger vid olika klockslag var ett riktigt bra tips! 

Tryggast vore nog att välja en raskatt, egentligen. Men jag hade tänkt kika på katthemmen här i Stockholm. Hmm. Jag ska vara noga i mitt val i alla fall!