Beteendestörning?

Har en honkatt på 10 år här hemma som under de senaste åren börjat visa aggressivitet när man leker med henne.. Hon älskar lek och kan komma med snöret eller någon annan leksak och liksom vilja börja leka.. hon är positiv och framåtbjudande i början men sedan kan hon helt plötsligt bli aggressiv.. då han hon hugga till eller ta tag i min hand med klona och se ilsken ut men senare så blir hon positiv och glad igen.

Det kan gå vissa dagar också.. ibland är hon helt glad genom hela leken medans kanske nästa dag kan hon bli arg.

Jag har läst lite och hittade detta med beteendestörningar som katter kan utveckla om dom skiljts från mamman tidigt.. jag fick hem dom vid ca 2,5 veckor. Hon + en syster..

Dom har ju inte haft någon som uppfostrat dom på det sättet. Visst har jag försökt men det är inte alls samma sak som en kattmamma kan bidra med, eller någon annan katt.. dom har ju alltid haft varandra men dom var båda små och behövde uppfostring som dom inte kan ge varandra?

Systern fick lite mer uppmärksamhet som kattunge eftersom hon var mager och hade brist på allt, blev bortstött från mamman redan vid 1 veckas ålder och hade sporadiskt matats av ägaren, det gick oftast inte eftersom hon vägrade ta emot ersättningen och var livrädd och skakade samtidigt.

Jag fick sitta uppe mycket och tvångsmata henne, hon domnade bort vid ett tillfälle så därför fick hon mer uppmärksamhet än systern kan det ha bidragit till något? Var liksom tvungen att ha konstant koll, se till att hon tar emot ersättningen, inte domnar bort, kissar och bajsar som hon ska, dricker vatten, sover..

Hon växte upp att bli beroende av mig, sällskapssjuk och kanske fått någon form av beteendestörning där och kanske inte lekt och "varit katt" tillräckligt med systern?

Dom leker aldrig.. det är jag som aktiverar dom. Innekatter. Kan gosa tillsammans på kvällarna men någon lek ser jag inte av..

Är lite smått orolig att dom kanske inte mår bra eller är lyckliga? Kan dom ha utvecklat något? Katten i fråga var mycket aktiv som kattunge hon sprang runt mycket och lekte med i princip allt. Medans systern mest gömde sig..

Jag fick hem dom så tidigt eftersom ägaren som drev stallar och allt inte hade tid, när jag kom dit och skulle kolla/tinga den ena så låg systern som blev bortstött från kattmamma i en kartonglåda dom hade tänkt skjuta henne. Då sa jag att jag kan ta henne och dom gick med på det förutsatt om jag tog med en till så den inte skulle bli ensam. Jag hade inget direkt val eftersom dom skulle skjuta katten.

jnielsen

2013-10-05 07:21

Jag har två katter, de är i samma ålder och den ene är från en kull uppfödd av oss på flaska, den andre hittade vi ute som liten.

Vår hane, han som inte hade någon mamma märker vi ett kattbeteende på som vi aldrig har sett på någon annan katt. Det är även stor skillnad på honom och hans systrar som flyttade hem till vänner som redan hade vuxna katter och som har uppfostrat dessa ungar.

Jag vet att en av ungarna, som tyvärr verkar ha förolyckats (hon var ute och inne) Var extremt beroende av husse och matte. Det var hon redan som liten unge. Gick efter oss och pep och gnällde.

Vår hane och hona skiljer sig massvis ,i hur de rör sig, hur noggranna de är när de tvättar sig, hur de jagar. Hon gör allting väldigt petigt och eftertänkt. Han tycks gå mer på instinkt och bara gör utan att beräkna och så har han gjort redan som unge. dessutom har han 110% tillit till människor. Både barn och vuxna kan dra och lyfta hursomhelst i honom, (vilket är tacksamt hos veterinären)

Vi vet ju inte, men vi har alltid inbillat oss att skillnaden på dem beror på att han inte hade en mamma eller vuxen katt som uppfostrat honom Men att hon antagligen haft det.

Så jag tror att de påverkas mycket av att inte ha en mamma. MEN den som börjat visa på ändringar nu, ta henne till en veterinär och kolla upp henne så att det inte är så att hon har ont eller något annat.

Caroline L

2013-10-05 16:41

Ja det påverkar dom mycket av att inte ha haft en mamma och jag undrar lite om dom är lika lyckliga som dom hade varit om dom haft det. Att systern som blev bortstött kanske inte har samma tillit till katter eller tycker om dom? Dom fick ju uppfostra sig själva.

När detta började hända för ett par år sedan tog jag henne till veterinär och kollade, ingen sjukdom eller nåt fel.. jag åker alltid in med dom om något verkar fel och hon är kollad senast i somras..

Tänker lite på om jag kanske inte gjorde rätt den dagen jag tog hem dom, visst systern hade skjutits då men dom resonerade att det var de bästa för henne för hon var så rädd för katter, människor allt. Hon väste, skrek och darrade hela tiden såfort man kom nära så hon hade det tufft hemma hos mig i början.. nu är hon fin och mår bra men tänker på om katten i fråga mått bättre om hon fick stanna kvar hos mamman och syskonen eftersom hon inte var bortstött.

Jag vill inte vara anledningen att hon inte är lycklig så jag har fått dåligt samvete.