Jag hade absolut opererat.

Det där är frågor som bara veterinären kan svara på.

Prata med veterinären om dina funderingar. Kanske finns det också en sjukgymnast på djursjukhuset hon opereras? Kolla upp möjligheten för rehabilitering efteråt. Lycka till!

Det är svårt att veta utan att ha koll på vad exakt det handlar om för slags fraktur och operation. Jag undrar bara om avlivning verkligen är det enda alternativet om det är för svårt att laga. Kan inte benet amputeras?

Min gammelkatt (18 år) blev påkörd av en bil som ung och ena bakbenet gick av på två ställen. Han opererades och blev helt återställd men det tog 6 veckor i konvalescens. Som 17-åring hände någonting med det andra bakbenet, ingenf fraktur men knäskålen hoppade ur led och ville inte ligga kvar efter fixering. Det benet är amputerat idag (inte för att det inte gick att operera utan för att de under operationen fann tecken på cancer) och han mår hur bra som helst på sina tre ben.

#4 det där är ju vad du som ägare upplever och en etisk fråga. Jag skulle avliva före att amputera. För mig känns det oerhört grymt. Jag har gjort operationer på djur, som de iof blivit bra av, men som var oerhört traumatiskt under läkningsperioden och som jag faktiskt tycker släckte livskraften, så idag skulle jag hellre avliva i flera fall.

#5

Jag skulle nog antagligen föredra amputering före att laga en komplicerad fraktur med många återbesök och lång konvalescens. Detta efter att ha upplevt båda och sett att amputeringen krävde kortare återhämtning och att katten mår alldeles utmärkt på tre ben. Känner till fler trebenta katter som fungerar och mår hur bra som helst.

Vi fick henne opererad igår och nu har hon kommit hem. De sa att allt hade gått bra. Så nu är det bara och vänta och se på resultatet. 

Vad skönt att operationen gick bra. Hoppas nu att allt går bra i fortsättningen också. Hon får väl ta det väldigt lugnt nu i några veckor!

#5

Du får självklart tycka vad du vill, men hur kan du säga att du hellre anser att avlivning är bättre än amputering? Om det är i helheten, en pigg och kry katt, hur kan man avliva en sådan busunge? 

Min katt hade fått sitt vänstra bakben avbitet för ca 8-9 dagar sedan. Veterinärerna sa att antingen en operation med spikar i benet för 16 000kr med försäkring, som dom ej kan garantera blir bra, eller avlivning. OM INTE en släkting till mig att ringt och nämnt amputering, så hade han avlivits tre timmar efter det. 

Veterinären bad om ursäkt, för han trodde jag hade fått det som alt. när jag lämnade in min lilla prins. Efter amputeringen, så var dom förvånade hur pigg han var. Visst, han vilar och sover mycket, men det är helt normalt. Annars har han anpassat sig kanon efter bara tre dagar! Han mår väldigt bra. 

Så avlivning är alltså ditt alternativ? Synd, du borde se hur pigga majoriteten av katterna blir. Hoppas du får uppleva det någon gång.

Hade en gång i tiden en illervalp som vid mycket yngre ålder lyckades ramla ner från skrivbordet och få en skål över benet. Bråttet va så svårt och krävde operation. Det var svårt, litet, och benet mjukt som smör enligt veterinären, som ändå lyckades sätta en skruv i. Illern fick vila efteråt, inte alls lätt kan jag säga. Men kanske lättare med en katt. Han blev bra efter iaf, vetten sa att alternativet hade varit att låta det självläka vilket jag inte ville. Lycka till iaf och hoppas katten blir bättre.

Såg att nån hade skrivit i tråden. Ska kanske uppdatera lite. 

Vi valde att få henne opererad. Hon gick med gips ett par veckor och är nu helt återställd :) Men när hon hade gips så har hon gissningsvis kommit på att hon kan sträcka ut benet helt bakåt när hon ligger, så det ser lite roligt ut. 🙂

Denna sommaren var det brosans tur. Hade nån förtjockat trumhinna eller vad det nu var. Fast nu är han bra igen, som tur är.

Vad skönt att allt gick bra för båda två!

Ja, verkligen. Vilken tur. =)

#9 För att det är min åsikt och känsla. Jag skulle skämmas om jag gjorde så mot min katt, Jag anser inte att det är värdigt och att det isf skulle handla om mina behov framför katten. Människor som är amputerade får ofta fantomsmärtor och snedbelastningar. Det vill jag inte utsatta min katt för. Notera att det är såhär jag tänker. Du har rätt till ett annat ställningstagande.

Min mamma har varit amputerad sen hon var 14 år och ja hon hade fantomsmärtor först men har inga problem alls idag (är 45) kan springa, bada och göra allt som man kan göra. Så jag skulle verkligen skämmas om jag avlivade mina friska katter om det fanns amputation som alternativ. Som sagt min mamma mår bra och lider inte och det gör inte djur heller!

Jag tolkade det som att TS endast hade planer på att avliva katten om den inte gick att operera.

Nu gick det att operera katten så jag förstår inte allt rabalder? Och vad annars skulle hon gjort?

#14

Min katt har nu varit amputerad i 11 dagar. 11 DAGAR! Och han är precis som sitt vanliga jag igen. =) Han busar, leker, hoppar och skuttar. Går upp och ned för trappen. Såret har läkt kanon bra. Han sitt vanliga jag, helt enkelt. Så jag är SÅ glad att jag räddade honom med en amputation istället för att avliva. För han var och är alldeles för busig och pigg för att ge upp hoppet om honom. 

Så jag gjorde det bästa valet för HONOM. Och det är jag glad över.

#5 Jag har haft en trebent katt, och jag skulle hellre ha en trebent katt än att döda honom. Han var den bästa katten i världen, och fysiskt mådde han hur bra som helst och hoppade och klättrade osv. Hans liv var inte sämre för att han hade tre ben.

#17 Gud så bra! Jättebra beslut!

#18

Då gjorde du rätt beslut för honom. 

OK, om katten i fråga är gammal/hur pass mycket skadad han-hon är etc (ja, ni förstår kanske hur jag tänker, fastän jag kan uttrycka mig fel), så kanske det lutar mer mot avlivning. 

Men om katten är pigg och alert i allmänhet, trots skadan…då är det svårt att tänka på det sista alternativet man vill ta. 

Klart att jag var orolig efter amputeringen, ifall han skulle bli sig själv o så, men om det är någon som klarar den återhämtningen, så är det han. :P 

Har dock fortfarande frågor på HUR något djur kunde bita av hans ben, utan att få ens ett litet rivsår någon annanstans. :S PLUS att hans halsband var borta, som inte kan ha blivit avslitet. Som sagt, inga sår någon annanstans. Har en granne som låter sin rottweiler gå lös och ägaren är lite.. vet inte vad.. tror att OM det var en hund som gjorde det, så KAN ägaren ha tagit av halsbandet.

Den infogade bilden är på han direkt efter operationen, väl hemma. Och då hade han skuttat runt i några timmar, så glad över att få komma hem.

#17

Härligt att han repar sig så snabbt, men katter och amputation brukar inte vara ett problem. De brukar anpassa sig snabbt. Sedan ska man såklart vara uppmärksam på eventuella beteendeförändringar, men mys och ha de gott nu när han mår bra.

#16

Blev inget rabalder över TS, utan över det silkesnosen skrev att hon skulles skämmas om h*n amputerade sin katt att hon hellre skulle avliva, även om det vart en frisk katt. 

Det var därför vi alla skrev lite om oss som har låtit amputera sina katter. =) Inget mer.

# 21 ja för mig är det fel, men jag respekterar att andra gör andra val för sina djur.

#5 

"#4 det där är ju vad du som ägare upplever och en etisk fråga. Jag skulle avliva före att amputera. För mig känns det oerhört grymt. Jag har gjort operationer på djur, som de iof blivit bra av, men som var oerhört traumatiskt under läkningsperioden och som jag faktiskt tycker släckte livskraften, så idag skulle jag hellre avliva i flera fall."

Silkesnosen: Jag hade totalt missat att läsa detta tidiga inlägg du gjorde i denna tråd. Hade jag gjort det (och inte varit fortfarande så chockad över min katts skada), så hade jag förstått mycket tidigare din syn och motivering på det hela. 

Har man själv varit med om dåliga erfarenheter gällande återhämtningen efter en operation, fysiskt som psykiskt för en katt, så förstår jag och har full respekt på hur du tänker. 

Visst, min lille buse är pigg och alert, springer upp och nedför trappen till min ytterdörr (så fort jag ska gå utanför dörren, ihopp om att han ska bli utsläppt eller hinna sticka ut) så har han inte riktigt kommit igång med att busa med sist syster ännu. Men det har bara gått 4 veckor sedan amputationen och märkt denna veckan att han börjar reagera och smått försöka fånga flugor som är inomhus. 

OCH han har även "smitit" utanför dörren två gånger också. Min granne nämnde att lillkillen verkar i alla fall inte rädd för att gå ut.. det är just DET som gör mig orolig. Han är för framåt, utforskar nya främmande saker med alltför stor självsäkerhet. Blir sele och koppel framöver om han vill ut. =) 

Men åter till dig igen lite kort, Silkesnosen. Jag vill be om ursäkt om jag gick på för personligt eller för bryskt.. hade dock aldrig känt en just sådan emotionell smärta för något förut.. det kändes som om en del utav mig dog när det var planerat att avliva honom. Jag skulle nog inte heller tagit "chansen" att amputera, om jag hade läst på olika forum om misslyckade operationer/återhämtningar och/eller om veterinären hade avrått mig från det. 

Jag och lillkatten hade tur den här gången.. en jävla tur. Hade jag inte haft min familj som stöttat mig känslomässigt samt ekonomiskt, så hade jag varit tvungen att avliva honom pga att räkningen gick på några tusen, som jag inte ägde. Alla har inte det turen.. men är tacksam så att det räcker två livstider.

Bifogar ett nytt kort på honom.. det är en stor skillnad på honom. =) Han står på en pall och letar efter något ätbart på mitt sängbord i denna stund. Haha. =)