Jag fick en bondkatt av min mamma när jag var 16 år. Jag är idag snart 22 år gammal och min katt har alltid varit rädd för allt och alla, även mig. Jag kan inte minnas att jag någonsin behandlat henne illa!

Jag har två andra katter. En jag haft sen jag var 8 (hane), och en till hane som är son till den rädda katten och föddes när jag var 18. Hankatterna är inte ett dugg rädda (bara för dammsugaren och åska). De sover i mitt knä när jag tittar på tv, pratar med mig konstant och drar sig mot benen och vill bli klappade, de är som plåster och vill alltid vara inomhus.

Honan däremot är alltid problematisk. Hon är ute konstant men hänger på min uteplats för det mesta. När jag går ut och röker så springer hon in utan att jag märker det, sen panik äter hon mat, och när jag går in igen så springer hon illa kvickt ut. Om hon råkar vara lite för långsam när hon äter och jag hinner komma in och stänger dörren så springer hon längs väggen till dörren, livrädd. Sen skriker hon bloody murder och vill ut. När jag går mot henne för att släppa ut henne så kryper hon ihop till en boll på golvet och trycker huvudet mot dörren och ser livrädd ut.

I början när hon betedde sig så, då brukade jag försöka lägga henne i mitt knä, klappade henne och pratade lugnt med henne men hon stirrade bara rätt upp i taket med uppspärrade ögon och hela kroppen var helt spänd. Efter ett tag valde jag att sluta försöka ta i henne eftersom jag fick så dåligt samvete. Jag går aldrig fram till henne eller gör hastiga rörelser för att undvika att hon ska bli rädd.

Nu har det gått så långt att jag hela tiden tänker på henne, hur synd det är om henne som bor med en ägare hon är rädd för. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag lyckas inte sälja eller ge bort henne och hon kan verkligen inte bo kvar längre. Det är för bådas bästa. Vi mår ju båda dåligt av detta.

Så vad ska jag ta mig till? Jag vill verkligen inte avliva henne men, som sagt, ingen vill ha henne, och jag tvivlar på att om någon annan så småningom tar hand om henne, att de kan ta hand om henne och lyckas få henne att trivas. Så avlivning känns som det enda alternativet. Men jag tror inte det finns en enda veterinär i Sverige som vill avliva en fullt frisk ung katt :( vad tycker ni jag ska ta mig till? Vet ni hur andra med samma problem brukar gå till väga?