Jag hade planerat för ett värdigt avslut, för det är han värd! Se till att han får några fina veckor, så att du kan ta farväl i lugn takt, innan du åker in med honom, såvida du inte vet ngn veterinär som gör hembesök. Jag hade avslutat min katts liv om han mådde som din, det är enligt mig mest humant.

Låt inte din katt lida!

#2 Lida skulle jag inte påstå att han gör??

Du säger att kräks ofta. Har du kollat hans njurar?

#1 Tack för ditt svar. Det är svårt att se från ett icke känslomässigt perspektiv var gränsen går. Men jag förstår ju innerst inne att han borde få somna snart, och jag vet ju så väl att ingen lider död, men det känns ändå så hemskt att tänka på det. Att släcka livet man delat under 15 års tid. Det är ju han och jag. 😢

#4 Det är inget fel på njurarna. De kollades upp både vid urinbesvären han hade, och vid seniorkollen han fick ungefär ett halvår senare då han magrade så hemskt. De tyckte att han kräks pga blötmaten, att det är lätt att äta den så han äter fort, och att jag borde ta bort den och bara servera torrfoder. Vilket jag aldrig skulle göra mot en katt som haft urinvägsproblem, eller någon katt över huvud taget.

# 5 OK det är nämligen så att det går inte att mäta njurstatus förrän 75 % av njurfunktionen lagt av.

Ja, du får nog fundera över vad du ska göra.

#6 Jasså är det så. Då antar jag att mer än 25% av dom fungerat när de kollat. ;) Ja, jag tror ju inte att han lider som #2 uttryckte det, så pass att vi behöver rusa in omgående… men att det är dags snart känns skönt att höra från en utomstående. Så att man hinner smälta det lite och förbereda sig mer mentalt och känslomässigt för dagen. Och njuta av den sista tiden till fullo..

Själv har jag en 13-årig katt som precis haft en UVI och en fick blod i urinen och som fick metacam mot detta. Men hon är helt OK i övrigt. Har ultraljudat både njurar och urinblåsa.

# 3 Kan du säga att din katt har livsgnistan kvar?

Du skriver att han är förvirrad, går vilse i er lägenhet, jagar saker som inte finns och att han attackerat dig. Han kissar och bajsar på ställen han inte får, och förr inte gjort. Du undrar om det är humant att låta honom vara kvar.

Det är allt detta som gör att jag tycker att det måste finnas något som heter värdigt djurliv. Låt inte din katt lida!

#9 Jag har ingen katt, jag har inte skrivit någonting. 🙂 Vad jag kan utläsa ur texten är att katten är lite förvirrad och kräks bland annat. Men jag tolkar det inte som att katten lider av det.

# 10 Ah, fel av mig… …riktade mig till ägaren av katten. Förlåt!

#10 Det handlar om att katten ska få leva ett värdigt liv. Jag kan inte se att det är värdigt att inte hitta hemma, att attackera väggar, få panik när han inte vet var han är. Magra av, kräkas. Jo jag anser att det är ett lidande.

Varje gång jag har avlivat ett djur, så anser jag i efterhand att jag väntat för länge. Det är ett svårt beslut, men jag har blivit allt bättre på att fatta det. Jag vägrar ha ett djur som inte kan somna in med värdighet.

Som jag skrivit tidigare är det viktigt att planera, att få ta farväl i lugn och ro, så att beslutet har landat i en själv, så att det ka bli en lugn stund.

Jag vet faktiskt inte, jag är kluven till er benämning "lidande"… Jag vet inte.. Jag ser senila gamla människor, de är förvirrade och behöver hjälp, men de ligger ju inte och lider. De förstår inte ens att de är senila och gamla i de flesta fallen… Jag skulle nog inte vilja påstå att katten lider pga sin senilitet och ålder, det han lider av på riktigt är väl i så fall att behöva kräkas så ofta.

Men att han inte mår som han bör, det håller jag med om. Att det snart är dags, det får jag nog också hålla med om. Jag vet inte hur jag ska klara av att ta det beslutet… han är ju min bebis.. Jag vet, det är helt egoistiskt att tänka så, men ändå kan jag inte låta bli.. Min fina..

Och hans son, som är 13 år, och har bott ihop med mig och honom sedan dagen han var leveransklar. De gör allt tillsammans. Sover bredvid, äter tillsammans, leker, bråkar, brottas, tvättar, kelar… ni vet.. Hur ska han ta det? Blir de deprimerade? Kommer han klara sig som ensamkatt efter detta? Jag känner mig inte redo att börja leta ny katt, och ärligt talat inte säker på att jag vill.. Det är svårt… skit med att de ska bli gamla och försvinna… om de ändå kunde lika länge som sköldpaddor eller kakaduor..

Hej Jag har fått låta min kisse få somna in nu i dagarna och det ÄR jättejobbigt. Hennes kissekompis som är 11 år är också ledsen. Jag kunde inte ens närvara vid hennes sista andetag för jag var alldeles för ledsen så jag kanske hade stressat henne om jag var där. Men hon fick njursvikt vilket jag inte hade märkt förs det var för sent. Enligt vet. Led hon inte men hennes allmänna tillstånd var påverkat. Då måste man nog tänka på djuret att det kanske är bäst att låta han/hon somna in innan den börjar att lida. Jag förstår din sorg och förtvivlan. Det gör jag verkligen. Det är ingen lätt uppgift vi har som djurägare när våra familjemedlemmar blir till åren eller sjuka. Tänker på dig Stor kram Pernilla

# 14 Har man njursvikt så lider man garanterat. Det var därför som jag frågade T.S om de kollat njurnarna. Jag har själv haft en katt med njursvikt.

#15 Min katt var dålig den dagen jag åkte in med henne. Jag tror inte vet. bara säger så. Annars tror jag inte att hon skulle ha ätit, gått ut eller ha tvättat sig.

# 15 Det betvilvar jag inte. Själv har jag haft en katt med nedsatt njurfunktion som jag också fick låta somna in.

Jag tycker att det låter som att det är dags och det är så snart som möjligt. Din katt mår inte psykiskt bra längre och som djurägare har vi möjligheten att låta djuren somna in innan det blir så illa att de tacklar av helt och nästan självdör. Gör honom den tjänsten, att du avslutar hans liv innan det blir ännu värre.

Jag håller med dig icejossan. Det blir inget värdigt liv för din katt längre om han beter sig som han gör. Att vara senil kan vara nog så jobbigt för en katt. Kram Pernilla

Jag har ju en katt som är 17 o det går ju bara åt ett håll förstås,  går inte en dag utan att jag tänker på det. Är enormt jobbigt o tänka på just den dagen. Tycker ofta folk tänker på själva siffran, hör de att han är så gammal så verkar de tycka att man ej ska ha dem kvar. Ingen vet har dock sagt något då jag har varit där några gånger nu pga att han har fel på sköldkörteln o ger en tablett /dag för det. Vilket är helt överkomligt tycker jag.

Har du kollat honom för sköldkörteln (provet heter T4)för kan bli gapiga, rastlösa, gå ner i vikt, dålig päls mm? Ändrad personlighet. Det i sin tur påverkar levern som tydligen inte går att göra något åt men finns specialmat för att underlätta för den.

Hej Charlie. Jag tycker att du har tagit hand om din katt väldigt väl och säkert kärleksfullt. Jag skulle nog ringa till veterinären eller kanske 2 st olika och fråga de som verkligen vet. Om du nu förstås inte frågade då du var med katten på kontroll. Det är lätt för mig att säga att du ska ta bort katten men det är ju du som ser hur den verkligen mår och känner katten väl. Väl menat. Mvh Pernilla