Kan du kanske ta över katterna? Pojkvännen verkar ju inte helt kompetent att vara djurägare…

Är katterna kastrerade? Det skulle göra dom mer stresståliga och lugnare i allmänhet.

Bra att du försöker ta tag i det här. Din pojkvän måste förstå att det är liv det handlar om.

Vore jag i din situation så hade jag bokat en tid hos veterinären och tagit dit katten.

Sen skulle jag se till att katten fick hjälp med sin övervikt.Vad äter katten?Är det en inne eller en utekatt?

Eftersom din pojkvän själv sagt att han har svårt att ta tag i saker så får du försöka hjälpa honom, det kan ju behövas i framtiden också om ni planerar ett liv ihop. Försök att planera saker som behöver göras tillsammans, börja med katterna! 

Du har ju redan gjort en del eftersom du fått pojkvännen att köpa nytt klösträd och en till kattlåda, bra jobbat och fortsätt så 

Nu kan ni gå vidare med att tillsammans

* Boka veterinärtid
* Ta reda på grunden till ena kattens tvångsbeteende
* Läsa på lite om foder för att få bukt med övervikt hos ena katten
* Försöka hitta på ett sätt att aktivera katterna som fungerar i er vardag, vad har ni för förutsättningar där? Koppelpromenader kanske? Fler stora klösträd eller en balkong ni kan näta in? 

Osv tills ni hittar en hållbar lösning för er och katterna

Lycka till :)

Båda katterna är kastrerade hankatter som bor inomhus, han har haft dem ganska länge också. 

Gällande maten så äter de Royal Canin Sterilised Apetite Control, men det verkar ju inte hjälpa kattens övervikt märkbart.

Han har ju börjat kolla upp en veterinärklinik som ligger ganska nära, han pratade om att han ville höra runt lite om huruvida den är bra eller inte. Men ja, jag tycker att jag har tjatat i flera månader om kattens väl och ve. 

Men jag blir så fundersam kring det där med stressbeteendet, det är så oklart vad det kan bero på. Min enda gissning är ett ganska stökigt och ostädat hem, inte nog med hyllor och andra ytor de kan hoppa upp på… Låter det rimligt?

Fasa över katterna på blötfoder då det i stort är omöjligt att banta ner med torrfoder. Sen var noga med att katterna inte rasar i vikt då det inte är bra för levern att bantas för fort. Max 1% av kroppsvikten per vecka.

Katten som slickar magen kan även ha ont i magen så foderallergi kan då vara en orsak till att magen gör ont. Ett veterinär besök är på sin plats.

Mer hyllor, sätt in en feliway adapter i vägguttaget som skickar ut rogivande feromoner är något han också kan göra. Att det är stökigt behöver inte vara en orsak, men om det är smutsigt är det ju inte hälsosamt för vare sig katterna eller honom. Se till att han leker med dem och ger dem sin uppmärksamhet när han är hemma är också bra. Har han en balkong kan det vara en idé att näta in (helt) så dem får se lite annat. Om inte kan han näta in ett fönster så dem får titta ut och få luft.

Skulle inte rekommendera koppelpromenader, dels för att katterna kan slita sig och för att man istället får en katt som står och skriker vid dörren för den vill gå ut. Men väljer ni ändå att göra det se då till att sele/koppel träna hemma och ta alltid ut katterna med transportburen. Så förknippas den med utgång och inte ytterdörren.

Tack så jättemycket för råden, allihopa!

Jag får helt enkelt tjata mer tills det här veterinärbesöket blir av, och se till att han röjer undan lite hemma hos sig så att katterna får mer utrymme att röra sig på. Aldrig roligt att behöva tjata och gnata, men hellre det än att de stackars katterna är olyckliga.

Jättebra att du tar tag i saken.

Kan du inte bara säga att du hittat en bra veterinär, och att nu ringer du och bokar en tid eftersom katten inte mår bra? Så får han liksom bara gilla läget eller vad man ska säga?

Vad slickandet beror på kan jag inte svara på, men jag har märkt på mina katter att någon blir redigt missnöjd om det är rörigt hemma.

Alltså inte smutsigt och ofräscht, utan rörigt så som det kan bli när man håller på att flytta eller möblerar/renoverar om ett rum. Att det liksom inte är ordning och reda på prylarna. Då är det någon av dem som sätter sig och kissar i röran och det fortsätter tills allt är i ordningen igen.

Jag har också stora problem med att ta tag i saker (särskilt om det innebär att gå utanför hemmet eller ringa), vilket har bl.a. långvarig stress som orsak. Det kan vara så att även din pojkvän behöver söka hjälp, ifall det är så att han ej mår bra själv, och katterna får lida av det. Dock, så behöver han få inpräntat att katterna ej ska behöva lida, det spelar ingen roll hur man själv mår och hur dåligt man än har att ta tag i saker. Man måste skärpa till sig när det gäller katterna (eller övriga husdjur, barn). Och som någon tidigare sa, kanske kan du hitta en veterinär och vara med när han bokar, eller om du bokar tid. Visst det är hans ansvar, men nu klarar han tydligen inte av det. Så för katternas skull…

gmyra: Ja, det är lite så jag resonerar också. Att hur jobbigt det än kan vara att komma till skott med saker och ting så är det ju bara grymt att låta det gå ut över ett oskyldigt djur.

Jag har ju erbjudit att hjälpa till med kattransporten, att vara med och såna saker, men han verkar helt enkelt inte ha så bråttom med att boka veterinärtid…

Han ska snart börja ett nytt jobb, så jag sa till honom att han borde boka en tid för veterinär innan dess, medan han ändå har obegränsat med tid nu (annars kan jag gott tänka mig att jobbet blir ytterligare en faktor som gör att han skjuter på det), men ja… han verkar vara riktigt seg på det, kanske för att han inte tycker att det rör sig om något "akut". :/

Imasy: Ja, jag får nog helt enkelt göra något sånt om han inte bokat tid de senaste dagarna (där jag planerar att tjata en del!). Jag har liksom tröttnat på att han inte tar tag i det hela. Hade det gällt något annat än oskyldiga djur så hade jag ju inte lagt mig i. 

Såvitt jag vet så rör sig slickandet kring stress, men det är ju det som gör det knepigt. För man vet ju inte vad katten är så stressad över. :/

Säger bara sluta och vela! Det är så tydligt att detta inte är ett allvarligt problem för honom så sätt ner foten och säg att nu får han fan ta fingrarna ur röven och pallra sig till veterinären! Han kommer skjuta på det minst ett år till om du inte tar dom dit själv. Skulle aldrig kunna stå och titta på som du gör utan att göra något :/

Jag skulle ta katterna själv till veterinären om inte killen skulle ta tummen ur rumpan och göra något åt saken. 

Det är ju inte ditt ansvar men om du är så pass orolig och tjatar på killen och han gör inget, så får du nog ta i saken själv så att stackarna inte lider mera.

Förlåt, men människor som honom borde nog inte få ha djur överhuvudtaget.

Jag tycker att jag har gjort det jag har kunnat. Sett till att han skaffat ordentligt kloträd, ställt fram extra kattlåda, gett leksaker till hans katter, men ja… det tycks inte ha räckt. :/

Jag har tjatat, och jag ska sätta ned foten och förklara att hans katter behöver vård, det ska jag göra nu ikväll. Och orsaken att jag ens ber om råd över kattens stressbeteende i det här forumet är ju just för att jag inte känner att jag kan stå och se på. De är inte mina katter, därmed inte mitt ansvar, men jag vill gärna ta det ansvaret i alla fall. Jag tror samtliga på det här forumet skulle ha gjort samma sak, riktiga djurvänner kan inte förmå sig själva att se något djur må dåligt.

Min plan att ta ett ordentligt snack med pojkvännen ikväll, och ge honom min egen Feliway-doftspridare som jag egentligen haft åt min egen katt. Jag tänker se till att han röjer undan massa grejer från hyllor och bord så att katterna kan hoppa upp på fler ytor, och jag tjata än mer att han köper ett kloträd till och helst fler leksaker. Kanske att det kan göra katten mindre stressad.

Jag vill passa på att tacka igen för alla råd!

Uppdatering:

Han bokade veterinärtid redan idag, så på måndag skall han dit med katten.

Jag har skickat med Feliway doftspridare, och redan imorgon blir det att fixa fram ett till kloträd, städa undan på hyllor och bord för att katterna ska ha mer yta att hoppa och klättra omkring på och kanske köpa någon leksak. Det verkar ju helt klart se lite ljusare ut.

Jag diskuterade med honom om varför han inte tagit katten till veterinär innan, och det slutade i en hel del tårar. Kanske var jag lite brutal i mitt lilla "korsförhör", men han tycks ju verkligen ha fått upp ögonen nu. 

Jag vill också försäkra alla här om att jag inte ger mig på den här fronten. Först när kattens päls har växt tillbaka på magen kommer jag att kunna slappna av någorlunda. Så man kan ju bara vänta och se hur allt blir efter "nyinredningen" och veterinärbesöket. 

Återigen tack till alla som tog sig tid att svara! :)

#13 Underbara nyheter! Du e guld värd. :)  Vi får hoppas att kissekatterna mår bättre snart.

Det tycks nog vara en idé att ta i med hårdhandskarna för att vissa ska förstå.

Att den slickar bort päls på magen så det blir sår låter MER som foderallergi. Det kliar så mycket så de tvättar sönder skinnet. Exakt så gjorde min katt, tills han fick allergifoder..

liindaah: Foderallergier har båda katterna visst haft problem med förr. Då var det något akut där de fick åka in till veterinär och såvitt jag har förstått så var de väldigt illa däran… Sen dess har han inte vågat ge dem något annat än Royal Canin Sterilised Apetite Control, eftersom de inte blivit sjuka av det, och jag vet ärligt talat inte om han skulle våga byta foder igen, med tanke på hur illa det tycktes ha blivit förra gången. Men jag ska definitivt tala om för honom att det är något han bör fråga veterinären om på måndag! 

Devya: Tack! Ja, det känns lite som att en sten har lyfts bort från bröstet, trots att det är mycket kvar att göra. Men det är då skönt att saker äntligen tas tag i! :)