Först och främst: Se för guds skull till att din mamma kastrerar sina katter! Man kan inte ha en fertil hane ihop med löpande honkatter utan att det förr eller senare resulterar i kattungar!!

Av vad du beskrivit här om hankattens fysik, psyke och temperament är han verkligen inte lämplig att avla på.

#1 Det är vi medvetna om, och kastrering ska ske! Det har jag redan sagt till henne och den kommer inom kort! :)

En sak till: Att testiklarna är på plats har inget med könsmognad att göra. Testiklarna finns vanligtvis i pungen redan när hankattungarna är pyttesmå.

Jo det har du givetvis rätt i. Tycker dock att det verkar vara rätt skumt att han inte visar några tendenser till att vara könsmogen än, jag kan som sagt bara jämföra med mina egna och dom började visa vid 7-8 månaders ålder.

Att katten är rädd och skygg kan bero på ärftliga faktorer, men även på det faktum att han togs för tidigt från sin mamma, från sin uppfödare och från sin trygga uppväxtmiljö. Det är därför det är lag på att kattungar ska vara minst 12 veckor när detta sker.

Fick han dåligt med näring och låg efter i utvecklingen p.g.a. det skulle han ha behövt stanna ännu längre.

#4 När katter blir könsmogna är väldigt individuellt. Runt 1 år är det vanliga, men det finns stora variationer på detta.

Vad jag förstod det som så var både mamman och pappan sociala och friska katter. Jag vet också att lagen säger 12 veckor.

Jag fick det förklarat för mig att uppfödaren inte kunde ha kvar honom där längre än så för att hennes andra katter hoppade på honom, hon har 6 eller 7 stycken. 

När han kom hem till min mamma tog hennes honkatter hand om honom, pysslade om honom och så.

#7 Att de andra katterna skulle ha hoppat på honom låter som en väldigt dålig bortförklaring av uppfödaren. Som uppfödare är det ens ansvar att se till att kattmamman och ungen får lugn och ro, och det ordnar man genom att dela av kattgruppen och hålla dem i olika utrymmen om det behövs.

Hoppar samtliga vuxna katter på en liten försvarslös kattunge kan det knappast ha varit harmoniska, stabila och trygga katter i den kattgruppen.

Att lämna bort en 10 veckors kattunge som dessutom inte är större än en tennisboll(!) är så oansvarigt att jag inte finner ord för det. Bra att din mammas honkatter tog hand om honom, men skadan var nog redan skedd.

Ja, det håller jag med om. Vet inte heller om det var planerat med ungar eller om det var en olycka så att säga. Jo, det tycker jag låter som sunt förnuft.

Så egentligen finns det ingenting man kan göra för att förbättra hans tillstånd?

#9 Att han har en benägenhet att reagera med rädsla i nya och oväntade situationer är något man får acceptera. Det ligger i hans personlighet och kommer antagligen alltid att finnas där, även om han kanske vänjer sig vid vissa specifika situationer med tiden. 

Vad man kan göra för att hjälpa honom är dels att kastrera (eftersom fertilitet alltid innebär extra stress och oro).

Att leka är också bra terapi för ängsliga katter.

Se till att det finns gott om utkiksplatser i hemmet. Att ligga uppe på en hylla och spana ner på och iaktta "läskiga gäster" kan göra dem mindre skrämmande än när man ligger och gömmer sig under en säng i ett annat rum.

Instruera gäster att inte uppmärksamma honom alls innan han känner sig bekväm med dem.

Att ha en radio stå på med låg ljudnivå kan vara bra för katter som blir rädda för plötsliga ljud. De vänjer sig då.. och blir inte så himla rädda vid plötsliga ljud. När det gäller könsmognad så har mina hankatter varit runt året gamla. Det är inte alla hankatter som visar sig intresserade av löpande katter. Iallafall inte när man ser. Ungar blir det iallafall.. även om de verkar ointresserade. Det är bra att du ska kastrera honom. Katter är väldigt olika. De är individer med helt olika personligheter. Blir han slapp i famnen så vill han ju bli buren. En katt som inte vill bli buren försöker ta sig ur famnen så fort det bara går. Det låter som en härlig liten katt. Var glad över eran gosiga katt. Han är speciell som de flesta katter brukar vara. Att kritisera uppfödaren när en kattägare frågar om råd (som vissa gör i denna tråd) är bara elakt, men ack så vanligt.

#11 Är det elakt att kritisera den här kattens uppfödare? Förklara gärna hur du tänker då.

#12 Fortsätter med att förklara varför jag själv tycker det är helt nödvändigt att kritisera uppfödaren i det här fallet:

Har man fertila katter är det ens ansvar att se till att de kattungar som man låter födas får en så bra start i livet som möjligt. Att hålla sig inom de minimiregler när det gäller omsorg som är fastslagna enligt lag är det absolut minsta man kan begära. En kattuppfödare får inte vara så nonchalant, okunnig och ointresserad av katters utveckling och behov att hon inte har koll på detta.

Det händer gång på gång att kattungar skiljs från sin mamma och trygga miljö alldeles för tidigt eftersom kattungeköpare, av förklarliga skäl, utgår ifrån och förlitar sig på att uppfödare besitter kunskaper om katter och vet vad de håller på med.

Det uppfödaren har gjort är ett brott mot djurskyddslagen och ett svek mot både kattägaren och katten. Ett svek vars konsekvenser  kattägaren och katten själv får leva med under resten av kattens liv.

#0 En feliway adapter kan hjälpa till att han känner sig mer harmonisk. Även Zylkéne kapslar som är helt naturliga råvaror. 

Många katter som varit skygga innan kan ha detta beteende i sig livet ut. Om dem vill att han ska bli mer social när det är främmande på besök finns det lite man kan göra. 

Först hitta något som han verkligen tycker om i form av godis. Köttbitar, färs, torrfoder (någon spec sort) ostbitar eller något annat som ni vet att han verkigen älskar.

Nästa är att när gästerna kommer går dit där han gömt sig och puttar in lite godis och pratar vänligt. Han kommer då att förknippa nya människor med godis. Tids nog kommer han våga kika fram. Då är det viktigt att fortsätta kasta till honom godis. Det kommer ta tid, men det är värt det för både dem och honom att hjälpa honom må bättre.

Man ska heller inte vänta tills katterna blir könsmogna. Då är det mer risk för dåligt beteende. De flesta veterinärer kastrerar vid 6 mån ålder idag. Fick jag välja skulle jag vilja att dem gjorde de vid 12 veckor redan.

Lycka till!

Jag har absolut inga problem med att uppfödaren kritiseras. Dessvärre känner jag inte personen ifråga och kan således inte heller framföra kritik. Vilket egentligen gör det helt onödigt att kritisera henne här eftersom det inte var vad jag ville ha hjälp med.

Jag tackar för alla tips och ska framföra dessa till min mamma och jag är glad över att han verkar vara en normal och frisk pojk! Vi vill ju inte att han ska må dåligt och uppskattar alla tips som ges och jag ska säga åt min mamma att testa på detta. 🙂

#15 Det som skrivs på ett öppet forum är inte bara en enskild konversation mellan dig och den som svarar i tråden. Jag förstår att "gjort är gjort" och att kritiken här aldrig kommer att nå uppfödaren till din mammas katt, men den framförda kritiken och informationen når alla andra som läser här, som är intresserade av katter och som själva kanske kommer att köpa eller sälja kattungar i framtiden. Att de läser och tänker till angående detta kan ha stor betydelse för de katterna.

#12 I nästan varenda tråd ska det gnällas över uppfödare. Precis samma saker tas upp.. om och om igen.. och det är så himla onödigt och inte så roligt för någon som frågar efter hjälp. Inte alltför sällan så kommer inget svar på grundfrågan som ställs. Hela tråden spårar ur till att handla om hur fel uppfödaren gjort, även om ingen i regel vet varför det blivit som det blivit. Ibland kan kattmammor faktiskt bli allvarligt sjuka. Ibland blir människor också allvarligt sjuka och klarar inte av att ta hand om de små som behöver extra hjälp.. osv. Det är ett jädra gnällande över uppfödare trots att någon frågat en liten enkel fråga om något annat. Som läsare av trådarna så blir man innerligt trött på att läsa precis samma sak om och om igen.. och vissa som frågar blir riktigt ledsna. Det märks på det de skriver. Det är så tråkigt att det ska behöva spåra ur till att bli en klagotirad över de som råkat få kattungar. Visst finns det såna som aldrig borde ha djur… men det räcker med att skriva det en gång. Inte på varenda tråd. Som läsare av trådarna så vill man ju läsa vad folk svarar på frågan som ställs. Inte på allt detta gnällande och klagande.

#17 Har du läst så många trådar här borde du också ha märkt hur vanligt det fortfarande är att varken kattköpare eller huskattuppfödare har koll på 12-veckorsregeln. Katten i den här tråden är bara runt 1 år gammal!

Att just du vet och har hört det tjatas om regeln många gånger spelar ingen roll, jag tar alla chanser jag får att sprida information om hur viktigt det är att regeln följs, varför det är viktigt och vad det kan få för konsekvenser om man som kattköpare och uppfödare struntar i den.

Jag har även tagit mig tid att svara på TS frågor och gett råd utifrån situationen med hennes mammas katt så gott jag har kunnat.