Det är tydligt att han inte mår bra men bara du kan avgöra om han lider. För gör han det så hade valet inte varit svårt för mig, trots att det är jättejobbigt att låta en nära vän somna in så är det ändå värre att han ska behöva gå omkring och lida. 

Är han kastrerad? 
Okastrerade katter kan få för sig att uträtta sina behov i sängar, soffor, golv osv.

Det låter annars som en understimulerad katt, inte en sjuk katt. Jag vet att dessa 'oprovocerade' attackerna är läskiga, men att bita och slå dig för att sedan springa och gömma sig, låter iaf för mig, som att han leker med dig.

Jag känner igen beteendet så väl, både jamandet, springandet, klösandet, gömmandet och urinerandet. Mitt naiva gamla jag hade min katt i 2 år innan jag läste på om katter och förstod att han behövde, först och främst, en kastration och sedan en likasinnad kompis.

En innekatt kan inte göra sig av med energin på samma sätt som en utekatt kan, och därför är en likasinnad kompis den bästa lösningen för en innekatt. Det, och möblera om ditt hem efter kattens behov. Det låter kanske löjligt, men om du vill ha dina möbler ifred och ett lugnt hem, så kommer din katt behöva hyllor högt upp att gömma sig i, takhöga klösträd osv. Detta kommer troligen också lösa hans problem med nya människor.

Min herre sprang också och gömde sig vid besök, men när han fick höga träd att sitta i, och tillgång ovanpå bokhyllor och garderober är han mycket tryggare. Därifrån kan han ju studera de läskiga människorna, istället för att trängas med 'jättarna' på golvet. 😮
När man måste akta sig för fötter har man ju inte tid att studera 'jättarna' heller, och situationen förvärras bara.

Om du inte är beredd på att skaffa en kompis åt din katt, så kanske du bör fundera på att ge honom till någon som har katter, även om han är gammal. Jag förstår att det är svårt, men utgifterna från 1 katt till 2 är inte speciellt stora alls.

Kastration, kompis och kattmöbler, med andra ord. Testa det innan du  överväger avlivning.  Lycka till! 

Kontakta Susanne Hellman Holmström för råd.

Finns det inget fysiskt fel kanske du ska prova att ge antidepressiv medicin till honom. Normalt ska man leka med katter tills de är helt slut så att de gör av med sin jaktenergi. Bästa leksakerna är de med spö så att man har en lång radie för att katten ska hoppa och studsa.

Testat att ge honom mat i aktiveringsleksaker om han är understimulerad?

Började problemen i samband med att ni flyttade hemifrån? Får han kanske sitta ensam alldeles för länge?

Hej, jag skulle boka tid hos en veterinär för att kolla upp min kisse.

T.S har varit hos vetten med katten.

Jag vet inte men för mej känns det som om han behöver en kattkompis. 

Men det kanske blir svårt att föra samman en tolvåring med en ny.

Jag har läst om något som heter zylkéne som är ett lugnande kosttillskott (har inte själv testat).

Har läst att det inte är några farliga tabletter utan består bl a av nån typ av modersmjölksersättning som fungerar lugnande för katten. 

Hoppas du kommer på vad han behöver🐱

Förutom alla tidigare ovanstående råd så kan du ju även testa Feliway. Det finns att köpa på apotek och hos veterinärer. Det funkar inte på alla katter, men min egen åsikt är att det funkar på många katter i alla fall.

Ta tillvara på de goda råden som du har fått här i tråden först! Och ta inget förhastat beslut om honom.

Tack så mycket för alla svaren!!

Han är kastrerad så det kan inte vara problemet. Jag kan tyvärr inte skaffa en till katt då jag inte känner att jag varken vill eller kan planera för att vara uppbunden i ev. 10-20 år framåt. 

Han har en del trånga utrymmen som han gillar att krypa in och gömma sig i, dock inte så mycket på högre höjd. Det kan vara något att se över, kanske skaffa en ny, högre klätteranordning.

Nja, jag är ganska säker på att attackerna inte är försök till lek från hans sida. Han ser riktigt ilsken ut, med öronen bakåtstukna och jag upplever att han sedan gömmer sig för att han "skäms" eller blir förvirrad på något sätt.

Det känns svårt att omplacera, dels för svårigheten i att hitta "rätt" person som är villig att ta emot en katt med aggressivt beteende men även, själviskt nog, otryggheten i att inte veta hur han mår i det nya hemmet och inte kunna vara där och ta hand om honom.

Jag har bott ensam med honom sedan 4-5 år tillbaka och i början gick det jättebra. Det är först de senaste 1-2 åren som jag har märkt av den här förändringen.

Jag förmodar att han behöver mycket mer stimulans än vad han får i nuläget, mer lek och sällskap, men jag känner inte att jag har förmåga och tid att ge detta till honom. Det skulle i sådana fall vara att jag skaffar nya smarta aktiveringsleksaker som han kan få ägna sig åt. Dock har jag redan provat en del sådant tidigare (t.ex. boll som man stoppar mat i) som han tyvärr tröttnat ganska fort på.

Jag ska kolla upp lugnande och läsa lite mer om det. Det känns egentligen inte helt bra av någon anledning att ge antidepressiva till ett djur, men jag måste som sagt fundera lite mer på det. Tack för rådet!

Om du tar bort maten och bara ger honom i aktiveringsgrejer (sån där boll, toarulle som är halv stängd i båda ändar, PET-flaska med ett par hål i, stående glas, fastmosade i små hål i en äggkartong…), lägga matbitar lite överallt så att han får leta, kasta matbitar som han får jaga efter, sånt som gör att han MÅSTE jobba för maten?

Och som sällskapskatt till honom skulle du kunna testa att vara jourhem åt en katt som kan passa honom - då hjälper du en men den är inte din egen och du är inte uppbunden längre än vad du själv har möjlighet till.

IceJossan:

Tack, det där var jättebra råd! Ska kolla upp vad som gäller ang jourhem.

låter som något som min föredetta katt gjorde, hon jamade eller skrek som du beskrev det och drog sig till någon i familjen hela tiden (speciellt mig) ville inte vara ensam. Det var precis som att hon var rädd för något men det släppte när hon såg oss, min katt var 15 när det började och 17 när hon fick cancer så vi fick avliva henne. Hur som helst så ville jag med denna kommentaren säga att min katt inte mådde bra av detta och jag önskar att i tog beslutet innan för avlivning..

glömde tillägga att hon började med detta 2 år efter att vi flyttade.

Demens?

#16 Jag tänker också på demens. Inte helt ovanligt hos äldre katter :/

TS: Ang. jamandet så fort du släcker för att gå och sova - har du testat att ha en lampa tänd i varje rum ifall han ogillar mörkret? Det har funkat på flera katter, vad jag läst om.

Sandra96:

Oj, det var tråkigt att höra, tack för att du delar med dig.

Uppkatten & IceJossan:

Jag har också misstänkt demens. Mycket tyder på det.

Jag ska testa att ha några smålampor tända på natten och se om han blir lugnare. Tack!

Det är bara du ts, som kan avgöra detta. Det är du som känner katten, vet om den mår bra eller inte. Många anser att en katt ska vara halvdöd för att avlivas, eller helt enkelt skjuter på det för sin egen skull.  Tänk på katten. Ta beslutet själv. Önskar dig lycka till!

Jag tycker att du kan testa en del av råden här ovan, men jag tror att din katt håller på att bli lite senil. Även om det är ett tufft beslut att tycker jag du ska göra vad du tror är bäst för din kisse.

Om du väljer att avliva skulle jag rekommendera att du tar dit någon som kan göra det i hemmet. Senila djur har väldigt svårt för förändringar och det kan vara extra jobbigt att ta sig vidare om inte avskedet gick som det skulle. 

Lyckat till 🙂

Lilla Fröken och Nightcat:

Tack för er respons! Att besluta mig för att avliva honom är ett val som jag tror att en del av mig skulle ha svårt att kunna stå för helt och hållet. Kanske framförallt för omgivningens åsikter och ev. kritik mot att han "egentligen inte är sjuk" och därför borde ha rätt att leva.

Men tänk om han lider psykiskt då? Tyder inte hans beteende på att han mår dåligt? Det anser jag att det gör. Och om han har börjat bli dement, orsakar inte detta ett lidande för honom?

Det är nog mest tanken på att jag faktiskt skulle bära ansvaret för hans död som är så svår att stå ut med känslomässigt. Men jag inser att det här är ett val som jag måste fatta på egen hand, för att det ska bli "rätt" beslut i slutändan. 

Jag kommer börja med att ta till mig av de råd som jag har fått här och se om jag märker av en förändring hos honom - förhoppningsvis finns det något som kan hjälpa honom att må bättre. Annars anser jag nog att det vore bäst för både honom och mig om han fick somna in.

Tack för hjälpen alla! Jag har fått många givande svar och mycket att tänka på.