Min älskade Börje som blev sjuk och fick somna in 2 november förra året, har nu äntligen fått komma ner i min dotters trädgård. Exakt 8 månader efter var det dax. Då var jag mogen, trodde jag. Tillsdess fick han vaka över mig från hyllan. Solen sken och han slapp frysa. Men det var världens ångest jag kände när min dotter sa hej då Börjegubben och grävde ner honom under en fin bänk i skuggan. Då brast det inom mig. Mitt liv är mycket fattigt nu när du inte finns mera Börje. Mitt lilla röda troll.

Vi ses en gång för alltid vid Regnbågsbrons trappa.

Hoppas tiden inte känns lika lång för dig. Att du leker och njuter med dina kattvänner så länge. Jag ska försöka göra det samma med mina nära. Fast någon annan katt kommer inte in i mitt liv mera. Bella finns kvar och tröstar mig men sedan är det slut. Lilla Elise, Sofies flicka är en busig kopia av dig.

Ha det bra så länge gubben och vi hörs då och då.

mamsen