Hills A/D eller liknande är energirik och tydligen smaklig mat.

Någon form av mataktivering.Det finns ju olika gömmor där man kan gömma måt så katten får jobba lite för att få tag på den.

KattTv dvs cd skivor med för katten intressanta saker att se på.Fåglar insekter osv.

Kan koppelpromenader vara ett sätt att aktivera honom? (Förutsatt att han är innekatt.)

Hej.

Han har stått på hills a/d de första dagarna men var tvungen att byta pga av diarré (var inte så förtjust i det heller). Han står väldigt temporärt på purina gold, den som är väldigt mjuk, sen blir det fkw, sedan sakta över till råfoder (smaak) för att göra övergången sakta för tänderna. Så har jag tänkt iaf. Men måste hitta något helfoder som fungerar i längden och jag hoppas smaak gör jobbet. Han blir ju smällfet rätt så lätt om det är massa spannmål och dylikt i fodret och det är så så viktigt att han inte lägger på sig mer fett, vilket också är så svårt. Han stod på smilla något kort tag, vet inte om jag kan testa det igen, fodergivan är lite lägre än på mjau (om jag minns rätt). Det är det enda jag direkt har i huvudet.

Jag önskar att koppelpromenader var en hitt men det är tyvärr inte det. Borde kanske ha nämnt att han lätt får herpesutbrott vid stress också.

Det blev ännu en tandoperation, misstänkt tumör i tandbenet. De rensade upp i tandbenet och sydde igen.

I helgen åkte jag in akut till djursjukhuset då ännu en infektion i tänderna uppstått, tandköttet var helt vitt/grått som potentiell blodförgiftning/infektion. Veterinären sa att inte ens antibiotika kunde ta det, det hade spridit sig ner i lungorna och gått på några få dagar. Hon såg tidigare röntgenbilder och sa att käkbenet såg helt onormalt ut och att det med all sannolikhet satt en tumör i nederkäken som såg ut som att den spridit sig över till andra sidan. Så i princip bekräftade hon vad föregående veterinärklinik misstänkt.
Enda gången en veterinär just där rakt ut sagt att avlivning är att rekommendera i detta fallet för att hon inte tyckte att en ct scan och biopsi inte ens var lönt att fundera på eftersom det bara skulle bekräfta vad de verkligen trodde att det var.
Han hade så sjukt många problem ovanpå varandra också och att det förmodligen fanns mer "the tip of the iceberg" var det hon bokstavligen sa.

Min fina La Permkille och sista katt lämnade mig på lördagsnatt och det är fruktansvärt jävla tomt och hemskt. Andra katten som dör pga av tänder. Jag trodde jag åkte in för att få antibiotika och kom hem i chock, gråtandes med en tom kattbur. Ingen som stör mig på mornarna, ingen som konstant pratar och följer efter mig längre. Ingen som sover under täcket med mig på natten och vill att man håller om honom som ett mjukisdjur. Jag går sönder :(

Så ledsamt, men skönt att kissen inte behöver lida mer.

Ibland är avlivning trots allt det bästa vi kan göra för våra älskade katter.

Ja, man går sönder inombords.

Men det visar ju samtidigt bara hur viktiga man har varit för varandra.

Och den relationen vill man inte ha varit utan.

Ta hand om dig, och tillåt dig att sörja! 💗💗💗

Tack snälla för omtanken <3

Det känns så så konstigt att inte ha katt alls längre. Tomheten är så obeskrivlig.
Jag vet att jag tog rätt beslut men tankarna går alltid "kunde jag gjort mer, kunde jag gjort något annat, tänk om jag inte hade". Men innerst inne vet jag, att det hade nog inte spelat någon roll, för problemet hade inte kunnat åtgärdas.
Jag får vara tacksam för de 16 år jag fick med honom <3

Hjärnan provar ofta olika "lösningar" så här i efterhand. Det tillhör det normala sorgearbetet. Vi är på något sätt "gjorda" för att hålla på på det där sättet. Men det är jobbigt medan det pågår.

Tomheten är verkligen obeskrivlig.

Men precis som du skriver så finns det gränser för vad som går att göra. Jag tycker det låter som att du fattat precis det beslutet som var nödvändigt för din kisse.

Oavsett hur smärtsamt det är, så var det rätt beslut. ❤

Jag hade knappt några val alls. "Tyvärr, det finns inget mer vi kan göra, gör vi si och så är det bara för att bekräfta vad vi redan kan se,".

Ändå går man tillbaka och tänker att "om jag inte hade försökt stänga hålet i tanden hade jag kanske sparat tid för att hans smärta släppte, jag fick tillbaka min katt" etc. Precis som du säger skapar man massa "lösningar" som i praktiken hade haft exakt samma utkomst i slutändan. Hade jag kunnat spara tid, ja, hade det botat problemet, nej.
Det hade handlat om veckor. Inte månader, inte år.

Stackars katt. Det var problem ovanpå problem och han har dolt det sååå väl och de har missat mycket också under åren tyvärr, trots stora, djupare utredningar. Hon sa att "jag lovar vi kommer hitta mer om vi fortsätter, avlivning är rätt beslut här jag är ledsen, så ledsen. Hon drog till och med av undersökningavgiften för att hon tyckte så synd om alla försök jag gjort för att få bukt med det.

Jag önskar att jag tog tandröntgen tidigare, jag hade kanske kunnat veta då, men det har inte funnits någon anledning till att göra det.
Jag hade också lovat både honom och mig själv att han aldrig skulle få somna in på ett djursjukhus utan med veterinär som kom hem, precis som förra katten och så dog han ändå på djursjukhus.
Det var hemskt, han kämpade emot och började förvirra mig med djursjukvårdaren och morrade och var skitsur och det gjorde allt ännu värre. Om jag upprepat något är det för att jag är så himla disträ just nu:/

Jag vet inte vad jag ska göra med alla kattgrejjer. Hur har andra gjort?

Det första jag gjorde var att skura ur kattlådan, ta hans leksaksbox och ställde in i ett skåp jag sällan öppnar. Jag ska ta ner innätningen på balkongen också.

Men katträden? Det känns fel att slänga, sälja eller skänka bort det. Iaf hans petfun träd jag köpte och ålderdomsanpassade när han fyllde år för några år sedan. Tänker om jag någonsin i framtiden vill ha katt igen. Det får inte ens plats i förrådet. Och folk tycker nog man är helt knäpp om man har ett katträd i lägenhet utan katt.

Man kan absolut ha en plan för avlivning, men i slutänden får man ofta ändå fatta ett avlivningsbeslut där och då. Det är nog dessvärre så det ser ut. Jag har också varit med om det.

Och man är absolut inte knäpp om katträdet får stå kvar framme. Det är absolut OK. Du kan kanske placera krukväxter på det så länge eller något 😊.

En del väljer att ha kvar kattens saker som minnesprylar, andra säljer det som är användbart eller skänker det till ett katthem så att katter som farit illa kan få stöd och hjälp.

Jag tror det kan vara bra att avvakta lite innan man bestämmer hur man vill göra, men vi människor är väldigt olika. En del vill städa undan allt genast, och börja om med nya prylar den dag man får hem en annan katt. Allt är lika OK.

Försök vila i att du inte kunde ha gjort annorlunda. Du ville din katts bästa, och veterinären var tydlig med att det var dags att avsluta. Du gjorde rätt.

Tack snälla.

Jag har beslutat att mitt inomhus katträd får stå kvar. Både av emotionella skäl men även om jag vill ha katt i framtiden för det är ett väldigt bra träd också.

Kattsand och kattmat var självklart att skänka till katthem. Men jag har även erbjudit mitt andra katträd till katthem. Mindre grejer som varit personliga och uppskattade av båda mina avlidna katter kommer jag dock behålla och bara ställa undan, även det av emotionella skäl. Men jag kommer ställa det någonstans där det inte syns just nu.
Resten får jag väl ta som det kommer, med balkongnät etc. Mest att jag sitter där ute ibland och ser snett över gatan där någon också har nät och en levande katt och så sitter man där utan någonting. Det påminner liksom.