Katten är väldigt sjuk.blodiga avföringar klåda och problem att gå på lådan.du måste in till veterinär med katten.direkt.vad säger uppfödaren?hur gammal var katten när ni köpte den?

När man blir djurägare är det normalt att vara orolig.man har en inlärningsperiod.du verkar mest tycka att katten är ett besvär.inte älskat husdjur.du borde bara tänka på att få katten till veterinär fort just nu.din besvikelse och ånger får du sköta när katten mår bra.hoppas inte katten är oförsäkrad och det är därför ni inte redan varit hos veterinär.

Med tanke på besvären du beskriver kan han ju ha öronskabb och urinvägsinfektion. Det är dock inget man kan säga säkert om man inte är veterinär. Så först får du hjälpa katten att få vård och efter det går du fundera hur du ska gå vidare. Man får ta det i rätt ordning och katten verkar ju ha problem nu. Sen kan du ju fundera på om du vill/kan fortsätta vara kattägare eller om du ska omplacera. Oavsett vilket så måste katten må bra först.

Var kattungen veterinärbesiktigad innan du fick hem katten? Vad var det för slags uppfödare du köpte kattungen av?

Några droppar färskt blod i lös avföring kan förekomma när/om magen är i tillfällig obalans. Vid hård mage kan det också förekomma och eftersom det hjälpte med skonkost var det troligen bara något tillfälligt.

Hur ser det ut i kattungens öron? Katter kan skaka på huvudet och klia sig i öronen ibland utan att det betyder att katten har öronskabb eller andra öronproblem. Skulle det vara t.ex. öronskabb är det behandlingsbart och inte särskilt allvarligt eller kostsamt.

Ibland sitter katter i kattlådan utan att de egentligen behöver kissa eller bajsa och särskilt vanligt är det beteendet för kattungar (som kattlådebesök är relativt nytt för). Vid riktiga urinvägsproblem är besvären konstanta och något som inte kan misstas för ren tillfällighet.

Du skriver: "Han äter bra och leker som vanligt, han är social och vill hela tiden sova i min famn" och det kan bara beskriva en frisk och välmående katt.

Vad säger uppfödaren och hur mår syskonen?

Det är en omställning för dig att ta hand om ett nytt litet liv - en livsförändring.
Det blev inte riktigt som du hade tänkt dig, men det kan bli bra ändå om du ger det mer tid.

Det är inte konstigt att du känner en hel del stress i nuläget. Lägg tanken på eventuell omplacering åt sidan för tillfället. - de funderingarna tar nog onödigt mycket energi.

Ta det lugnt med övriga åtaganden en tid framöver och fokusera på kattungen och att han ska må bra.

Inte roligt för er och katten att få en sån tråkig start. Men tycker det är bra att du är ärlig och skriver precis hur du känner dig. Frustration kan nog de flesta kattägare uppleva så du är inte ensam. Bara det att problemen hopat sig lite från start för er. Men jag tycker att ni ska bita ihop och att se fram emot att det med största sannolikhet kommer att bli bättre. Det låter lite också som att du oroar dig / känner en överväldigande ansvarskänsla som inte är nödvändig. Och det i sig orsakar ju en hel del stresspåslag.
Katten verkar ju redan ty sig till er och känner trygghet och mår bra i övrigt så jag tror att veterinären kan snart ställa en diagnos och ordinera behandling.

En sådan här liten kattunge är ju faktiskt "en bebis" och helt beroende av sina människor. Precis som hundvalpar är "bebisar" i början och behöver extra mycket omtanke, uppmärksamhet o.s.v.

Du skriver att du inte har klickat så mycket med honom ännu. Det är inte särskilt konstigt, ge det tid så ni hinner lära känna varandra ordentligt så blir det sannolikt annorlunda. Redan nu beskriver du ju ändå att du älskar honom.

Som det låter på din beskrivning så vore det nog bra om en veterinär fick titta igenom din pyssling. Jag tänker då främst på klådan. Att katter kliar sig då och då är normalt, men blir det ett överdrivet kliande så är det viktigt att utesluta loppor/löss/öronskabb och liknande som kan ge klåda och som kattungen i så fall behöver få behandling mot (och då måste en veterinär få titta på katten och avgöra vad som är lämplig behandling för just din kattunge).

Vad du kan börja med (om du är osäker) är ju att kontakta en veterinär per telefon. Antingen att du ringer till "din" veterinärmottagning för diskussion, eller att du kontaktar någon av de telefonveterinärer som finns (t.ex. Firstvet). Är kattungen försäkrad så finns det kanske en veterinärtjänst knuten till din försäkring så att ni kan få telefonrådgivning gratis/till ett lågt/lägre pris.

Du beskriver din katt som stressad, vilket kanske inte är så konstigt när han nyligen har lämnat kattmamman, kullsyskonen och uppfödaren. Stress kan dock sänka immunförsvaret tillfälligt hos katten, så det är inte helt ovanligt med t.ex. utbrott av snuva eller dålig mage hos kattungar/katter som man har fått hem nyligen. Lek och gos är ofta bra mot stress hos väl socialiserade katter.

Ge det några veckor till, och se till att kolla upp klådan etc under tiden, så hoppas jag att det känns lugnare och tryggare för dig sedan och att du får börja njuta lite mer av din kattunge.