Oj, vill du inte ha päls i lägenheten så blir det nog svårt att skaffa (långhårig) katt…

Katter är därtill oftast både högt och lågt i lägenheten/bostaden, och har ett biologiskt behov av att få klättra och spana. Den katt som inte är på fönsterbrädorna finns inte, och katten behöver få vara där.

Om katten mår bra som ensamkatt eller inte varierar från individ till individ, men tänker du skaffa en kattunge så bör du absolut inte satsa på EN kattunge utan på två. För att katten ska må bra.

Hur stor katten blir kan också variera mycket, även inom katter av en och samma ras.

Jag tror att du måste fundera igenom ditt kattköp mycket noga, och prata runt med vänner och bekanta om vad det innebär att ha katt. En katt är ingen "soffkudde" utan en individ som kommer att ta över därhemma, med päls och Kattsand över större delen av lägenheten att hantera…

Låter som om du skulle köpa en vuxen kastrat. Då kan du ju se hur stor den är och vilken pälsvård den behöver.

#1: räknar såklart med katthår i lägenheten, frågan gällde vilken av de båda som fäller mest, vilken som tycker om att klättra mest.

#3
Det ligger på individnivå.

#4: det finns alltså inga generella drag? Har läst att ragdolls är klumpigare ex. Och att de av den anledningen inte är uppe och klättrar lika mycket. Ställde frågan igen eftersom jag vill ha fler än en persons syn på det.

Som mångårig kattägare blir jag lite skeptisk när blivande kattägare efterfrågar katter "med så lite pälsfäll som möjligt, som inte gärna klättrar på fönsterbrädor/andra ställen den riskerar att välta ned saker från, och som inte har något emot att vara ensamkatt".

Oavsett pälsklädd ras får man räkna med att det kommer att fällas, klättras och vältas ner saker. Förväntar man sig att inga anpassningar kommer att behöva göras är risken stor att kattägandet till största del kommer att handla om irritation och stress. Katten kommer även att ha behov av stimulans, aktivering och sällskap. Kommer du själv kunna stå för den biten i tillräcklig utsträckning?

Jag har erfarenhet av både Ragdoll och Birma och även om det finns rastypiska egenskaper skulle jag rekommendera en vuxen omplacering med känd aktivitetsnivå och där man vet på förhand att katten trivs bäst själv. Det finns så stora individuella variationer inom en enskild ras att mogna, färdigutvecklade katter är det säkraste kortet om det är viktigt att katten är precis så som man förväntat sig.

Eftersom både Ragdoll och Birma fäller ljusa hårstån är ljus inredning med ljusa textilier och klädslar verkligen att rekommendera. Ljusa hemmakläder. Håren finns där ändå, men de syns inte lika mycket då.

+1 på inlägg 6.
Tveksamt om jag skulle sälja katt till någon med de kraven på katten.

#8: så fruktansvärt otrevlig. Jag skrev aldrig ner några krav. Jag har gjort så mycket research på katter att det är detta det kokat ner till. Förväntar mig Kattsand i soffan, hår i lunchlådan och att soffan sannolikt kommer bli klöst på. Du kallar mig praktisk taget en olämplig kattägare för jag vill vara införstådd med vad jag ger mig in på och vad jag kan förvänta mig. Det enda jag undrade var vilka skillnader och personlighetsdrag de olika raserna generellt sett har, för att kunna göra ett val som passar både mig och katten bäst.

Katter är överallt högt och lågt. De river ner saker,tuggar på blommor,biter av sladdar. Eftersom du har saker som du är rädd att katten ska ha ner så kommer det att bli problem när katten gör hyss .

#10: igen, det är de generella dragen jag är ute efter. Det är skillnad på Rex och Ragdoll, det borde du väl kunna hålla med om? Är det nu inte någon märkbar skillnad på Birma och Ragdoll är det också ett svar på frågan.

#9: Det jag tror att dom flesta reagerar på är att du skriver att du vill ha en katt… men katten får inte bete sig som en katt eller vara en katt. Precis som Monica skriver i inlägg #10 så är katter överallt. Klättrar, river, hoppar, sitter på, ligger på och välter prylar. Det är så en katt är och beter sig i grunden. Det är inte rasbundet, det är artbundet till katten som art. Är det verkligen det djur du vill ha?

Det du letar efter är något som är högst individuellt och inte kopplat till raser. Vissa individer kan vara mindre klättriga, vissa individer är mindre benägna att vara på andra platser än sina utvalda favoritplatser. En äldre katt med trötta, slitna leder hoppar och klättrar kanske mindre, om du kan tänka dig ge ett hem åt äldre omplaceringar som letar efter ett bra hem sin sista tid i livet?

Men är du rädd för att en katt ska välta saker, då undrar jag om det verkligen är bra att kika efter katter som är kända för att vara klumpiga? Risken finns väl att du fortfarande får en katt som då vill hoppa upp överallt, men som garanterat rasar ner prylar och välter det som kommer i dess väg? Jag har sett viga, smidiga katter enkelt runda eller hoppa över blomkrukor utan att ens snudda vid dom när dom gått över fönsterbrädan, till exempel.

Dock så vill jag tillägga att jag har aldrig träffat på eller hört talas om en katt som aldrig sitter på fönsterbrädan, aldrig är uppe i bokhyllan eller på TV-bänken, aldrig sitter på hatthyllan eller som aldrig provar att sitta på eller utforskar varenda hög, spännande plats i hemmet åtminstone några gånger i livet.

#12: jag skrev aldrig att den inte får göra si eller så, jag undrade vilken av de som är mest benägen till att välta ner saker/vem som är mest nyfiken och klättrig. Jag har haft katt tidigare och vet att man får göra en del uppoffringar, och det är något jag ställt in mig på att göra även denna gång. Är det så att katten jag skaffar har väldigt mycket spring i benen och tycker om att klättra på fönsterbrädan - ja då får jag se till att anpassa miljön och inte ställa det allra ädlaste där katten tycker om att vara. Men går det att förebygga, varför inte?

Jag är anpassningsbar, men det innebär ju inte att man kan göra vissa val så det passar min nuvarande situation bättre.

#13: Det är som sagt inte rasbundet, utan helt och hållet individbundet. Vill du veta det och vara helt säker på det så behöver du som tidigare nämnts skaffa en vuxen omplaceringskatt. En katt som visat att den är si eller så och tycker om eller föredrar vissa saker.

När det kommer till naturliga kattbeteenden som är så pass grundläggande tror jag inte att rasen påverkar speciellt mycket, ärligt talat. Det är inte uppfattningen som jag har fått åtminstone. Vad jag vet så är det ingenting som någon rasuppfödare eller "grundare av kattras" (i brist på bättre ord) har fokuserat på att avla bort eller dämpa hos raskatter i och med att det är ett naturligt beteende hos katter.

Eventuellt att du kan prata med uppfödare av raserna du är intresserad av och se hur katterna är rent generellt i deras linjer, så att säga? Om du planerar att skaffa kattunge så är det nog bästa chansen att kunna förutspå hur katten blir, men det är aldrig någon garanti och det dyker alltid upp några som skiljer sig från mängden.

Det enda sättet att säkert kunna förebygga det är genom att inte ha saker man är rädd om på platser där katten kan komma åt det. Det finns ganska snygga bokhyllor med glasdörrar nu för tiden, till exempel, som jag själv planerar att köpa i framtiden. Kattsäkert för dom allra mest värdefulla sakerna plus skydd från damm och päls, vilket innebär mindre städning. Kan inte bli bättre, helt ärligt. 😄

#0: Hej
Jag har ägt två Ragdoll och en Birma och kan ju såklart bara utgå från dom då. De är ju ganska lika i både utseende och temperament. Lugna och lata skulle jag säja, och helt underbara! Vill vara nära och med där man är men inte så mycket för att ligga i knät.Står i rasbeskrivningen för Ragdoll att de inte är så benägna att klättra på höga höjder och det skulle jag hålla med om. Givetvis så tyckte de om att sitta i fönster å spana men det är ju bara att göra plats så de får göra det. Upplevde aldrig att mina härjade på och rev ner osv. Och förstörde aldrig nåt. Ex så hade vi alltid julgran och ingen brydde sej i den. Det var tre honor. Nu har vi två Maine coon pojkar och det är stor skillnad. Dom är väldigt aktiva och klättrar och hoppar och far fram. Har fått anpassa hemmet och julgran är inte att tänka på. Så jag skulle absolut säja att det skiljer i temperament och aktivitetsnivå mellan olika raser även om det såklart även finns skillnader mellan individer.
Vad gäller pälsfällning så har samtliga av mina katter fällt hur mycket som helst och står man inte ut med det så måste man nog välja annan ras.
Är också individuellt hur mycket pälsvård de behöver. En del behöver borstas dagligen och en del en gång i veckan. Men såklart måste kan vara beredd på pälsvård och ibland kanske bad när det gäller långhåriga raser.
Skulle rekommendera två katter om man tar dem från de är små. De har mycket glädje av varandra och framför allt om man jobbar på dagarna så de slipper vara ensamma.
Hoppas du hittar rätt ras för dej!
Lycka till

#15: Tack för svar! Har övervägt att skaffa två katter, även om jag helst bara vill ha en. Kan man börja med en tror du, och se om behovet verkar finnas för en kompis? Eller ska de helst vara från samma kull?

En avgörande fråga är väl om du tänker ha katten som ren innekatt eller om du tänker ha katten så att den kan gå ut- och in som den själv vill. Jag har själv sex katter och jag har ALDRIG haft några problem varken med katthår eller att de klättrar som de själva vill. De rasar nog av sig när de är utomhus! Bor på landet kanske jag ska tillägga.

#17: Bor i lägenhet, så det får bli en innekatt (för nu). Har dock tänkt att jag ska ge sele och koppel ett försök.

Brittisk korthår är en förhållandevis lugn katt. Nackdelen är att om en 7kg hane får ett busryck så välter han det mesta på vägen;) Fäller dock periodvis mängder. Men är inte mycket för att klättra omkring i gardinerna. Dom flesta britter verkar gilla vatten så en vattenfontän är roligare än nåt annat.
Jag tror att dom flesta katter vill ha en kompis. Tror dom flesta djur (utom dom solitära) vill ha någon att prata med. Sen är det alltid skönt att veta att katten har sällskap om man jobbar t.ex.

#16: Min erfarenhet är att det är klokt att ta båda kattungarna samtidigt om man tänker att de ska vara två. Behöver inte vara kullsyskon men i samma ålder. Brukar också gå bra att ta en och sen en till om den första fortfarande är ungkatt.
Svårare att skaffa katt nr 2 om katt nr 1 blivit äldre. Kan gå bra om man introducerar dem rätt men alla katter vill inte ha en kompis när det blivit van att vara ensamkatt.
Tror dock att katter mår bäst av att få vara två om man har den möjligheten. Och framförallt om det är innekatter.

#0: Vill du ha en ensamkatt så bör du inte skaffa en kattunge, utan istället skaffa en äldre katt som man vet med säkerhet inte vill bo med andra katter. Viktigt att tänka på är att en ensamkatt är mer jobb än att ha 2 katter.

I princip alla katter vill klättra, oavsett ras. Det är liksom så katter är. Katter vill kunna se över stora ytor och se ut genom fönstret, kommer bli extremt svårt att hitta en katt som inte vill göra detta. Detta är varför det är så viktigt med höga klösträd (inte bara en liten klösstolpe).

Finns raser som inte fäller (t.ex rexkatter och nakenkatter) men de har ofta väldigt mycket energi och bör absolut vara minst 2 katter och behöver mycket aktivering och stimulans.

Tyvärr anser jag att med de kraven du har på en katt så bör du läsa på mer innan du bestämmer dig för att skaffa katt. Jackson Galaxy (finns på bl.a youtube) har väldigt bra info om katter.

#21: På vilket sätt är det mindre jobb med två katter? Tänker du på deras sociala behov? Jag tänker dubbel pälsvård, dubbel kattlådehantering, dubbla utgifter osv.

#22: Katter är aktiva djur och vill gärna busa ofta och korta stunder, då är det himla mycket enklare om 2 katter kan busa med varandra. Enligt mig behöver en ensamkatt mycket mer aktivering än vad det tar att rengöra lådorna från 2 katter och klippa klor på 2 katter (har ingen långhårig katt, så pälsvård kan jag ej svara på). Sen är det ju även så att katter kan busa med varandra på ett helt annat sätt än vad vi kan leka med dem.

Men om man inte är hemma 24/7 och ser till att man är vaken så fort katten är vaken så blir det mycket lättare med 2 katter.