Tyvärr är ju inte bara trafik den stora faran för utekatter. Även utekatter som inte går fram till folk kan råka hemskt illa ut pga av människors idiotier. Eller råka bli instängda någonstans. Eller få i sig något giftigt som råttgift eller glykol. Listan av faror är lång.

Jag håller helt med katthemmen. Rekommenderar kontrollerad utevistelse i koppel eller på innätad balkong om man bor så som din dotter.

Det stämmer att det är olämpligt i tätbebyggelse och vid vägar. Din dotter vill ha katt, inte övriga boende på området. Utekatter är ofta inte omtyckta eftersom rabatter grävs upp, katter går in i andras hem, pissar på utemöbler isv. Folk kan sparka på, kasta saker mot och på annat vis skapa obehag eller smärta.

Få bor var det är lämpligt. Tyvärr har folk utekatter ändå och därför dör det katter hela tiden i trafiken. 30 kilometer räcker.

Katterna mår bättre som innekatter och ut i koppelpromenader så är dom trygga. Då lever dom längre, slipper stressen av att flera katter är på samma revir, dom blir inte inlåsta i förråd och försvinner inte spårlöst. Man har full koll på avföringen och urin och upptäcker eventuella sjukdomar fortare.

Och katten riskerar inte dö en ensam plågsam död pga trafikskolor.

Nej, aldrig utekatter i tätbebyggt område. Där jag bor finns det rätt många, och det är ständiga strider och jakter, trots att de är kastrerade.
Katter är också en stor orsak till att småfåglar minskar. Varje sommar ser vi spår av slakten. Finns det lekparker och sandlådor är det stor risk att katten använder dem och blir jagade och hatade för det.
För knappt en vecka sedan blev en grannkatt som ofta var hos oss och var världens goaste lilla kattjej påkörd och dödad, på en 30-väg. Hon blev jagad av andra katter och föraren hade inte en chans att stanna.

Din dotter skall i så fall skaffa två katter som känner varandra och gillar varandra, då blir de inte understimulerade av att bo i en liten lägenhet. De bör dock ha tillgång till nätad balkong. Men hon är bara 20 år, vem vet vad som väntar henne, katter är ett åtagande som löper många år framåt i tiden. Jag har sett så många få problem när de vill resa, plugga borta, blir kär i någon som är allergisk mm mm.

Och har hon ekonomi att ha två katter; bra kattmat är dyr, veterinärbesök är dyra även om man har försäkring, som också är dyr.

En katt håller sig inte inom de områden som man vill att de skulle hålla sig till. Sen är det väldigt naivt att tro att alla åker 30 på en 30 väg. Jag har sett döda katter ligga på 30 väg. Vi bor på en 30-väg och jag märker att tidigt på morgonen och sent på kvällen så kan bilister åka 80 på de vägarna. Mitt på dagen så åker de också aldrig 30 utan det blir lite över 50. Delvis därför så har jag en inomhuskatt.

Kan inte din dotter förlika sig med tanken att katten måste hållas inomhus, så bör hon nog tänka om beslutet och kanske låta bli att skaffa katt just nu.

Tack för inspel.

Håller med, det är nog ingen bra ide med utekatt om man inte bor på landet.

Tyvärr betyder nog det att det inte blir någon katt, eftersom lägenheten kommande 12 månader är bara 25 m2 och en 1:a. För även om hon skaffar 2 som är kompisar så att de har sällskap, så blir de väl understimulerade av att bo så pass litet? Fransk balkong finns (kan nätas in), och en hel vägg är fönster från golv till tak, så de kan titta ut. Men ändå, litet.

#5 25m2 är inte jättestort men katter rör sig i en till dimension, på höjden. Det skulle kanske kunna funka om hon kattanpassar. Gör lite ställen, små hyllor på väggarna så att de kan ta sig uppåt.
Men om hon bara ska bo där ett år kanske det ändå är bättre att vänta det året i alla fall, om hon inte vet hur boendesituationen/livet kommer se ut sen.

Eftersom din dotter vill adoptera en vuxen katt (eller två) tycker jag att det är värt att stämma av med de(t) katthem hon/ni har nära och beskriva boendet och situationen för dem och fråga vad de har för individer som kan tänkas passa.

Den första damen jag adopterade var 10 år vid tillfället, utekatt på landet. Hon anpassade sig klockrent till livet i en (förvisso stor) lägenhet i stan.

Jag tror att det finns gott om lugna, äldre katter som skulle kunna trivas bra i en mindre lägenhet med mycket omtanke och lite planering vad gäller förutsättningar och resurser som #6 poängterat. Så ge inte upp innan ni pratat en sväng till!

Bygga på höjden bör det ju finnas möjligheter för - takhöjden i lägenheten är väl tilltagen. :-)

Hon skall bo där 1 år - sen kommer hon bo större, minst 2-rums, eventuellt 3-4 rums. Lilla lägenheten ligger 5 minuter från oss, så hon kommer vara hos oss en del, och då kunna ta med katten/kattorna hit (stor villa).

Nu väntar hon på sitt bokade besök hos ett katthem - så får vi se om de tycker hon kan adoptera, och om de har 1-2 katter som de tror kan passa.

Tack för inspel!

#8 Det låter inte som om det är värt att börja lägga upp hyllor här och där och liknande om hon ska bara bo där ett år. Det känns lite som slöseri med tid och energi, samt pengar. Det låter som om hon gör bäst i att vänta ett år och först då skaffa katt. Det är väldigt stressande för en katt att flytta, så hon borde tänka efter lite mer. Vill hon faktiskt orsaka onödigt stress för katten med att flytta två gånger inom ett år eller kan hon tänka på kattens bästa och vänta tills hon har flyttat till ett ställe där hon planerar att bo längre än ett år?

För mycket stress kan också leda till att katten börjar kissa fel, vilket sätter igång ett helt annat problem. Så det är något att tänka på.

Problemet när yngre personer skaffar katt är att katten ofta blir ensam hemma mycket, tänker jag. Först är det skola/arbete under dagen, och därefter hänger man med kompisar, går och tränar osv…

När man kommer hem "börjar dagen för katten". Den vill umgås, den vill att det ska hända saker osv. En katt med sena vanor kan bli rätt jobbigt i en liten lägenhet, med en trött matte som helst vill sova.