Katter iFokus

Katter

Etikett: allmänt-kattprat
Läst 1553 ggr
Paddan88
14

Vad är det mest förolämpande en katt gjort mot er?

Som rubriken lyder: när har ni känt er maximalt förolämpade av en katt? Det spelar ingen roll om kattens beteende inte var menat att förolämpa. Jag tror alla som regelbundet vistas med katter har känt sig lite kränkta någon gång. Den gången jag känt mig mest förolämpad var i somras när jag var ute och gick med min katt och hans kattkompis i skogen. Plötsligt kom den tredje hankatten som bor i samma hushåll och mötte oss. Den hankatten gillar inte min katt. Så här gick det till: Katten flyger på min katt och verkar markera sin dominans med sin vanliga Översittartaktik sen vänder han sig och går med stolt svansflring bort till mig och jag tittar bort mit min katt i tron att hankatten stryker sig mot mitt ben ända tills jag känner något varmt och blött rinna nerför benet och inser att kattfan står och revirpissar ner hela mig! Kan tillägga att jag hade en vattenflaska med mig och i ren vrede hämnades genom att hälla innehållet över katten. Det tog ett par dagar innan vi var kompisar med varandra igen efter den incidenten :P

För att dömma mig för den jag är så måste du känna mig väl. Vem är du att säga att jag inte har ett värde bara för att jag inte fick leva som de du anser värdefulla?

SannnaH
7
#1

#0 Haha! Viken historia! Hoppas du kan skratta åt den idag ;) När jag var liten hade vi en katt hemma hos pappa som fullkomligt avskydde alla människor utom just pappa. Katten hade antagligen lämnat sin mamma för tidigt. Den älskade som sagt pappa och kunde gosa i timmar med honom, medan han bara fräste och slogs med oss andra. Så en dag skulle jag vara ensam hemma i några timmar, och visst sjutton passar katten på då! Han bytte från natt till dag så fort de stängde dörren bakom sig och blev helt plötsligt Stockholms myspojke nummer ett. Han lämnade inte min famn på hela dagen och mjölktrampade och snuttade mig på halsen. Några timmar senare kom pappa hem igen och med vässade klor sliter katten sig loss i från mig och återgår direkt till sitt "vanliga" jag. Än idag tror pappa och de andra inte på min historia. Jäkla katt :P

Em_
2
#2

Min pojkväns katt gillar inte att jag sover i "deras" säng. Hon har t.ex. hoppat upp med en duns i min mage för att försiktigt tassa upp på husses bröst och börja spinna. En annan natt trodde jag min hund hade lagt sig över mitt ben. Drar undan benet för att det var sjukt obekvämt, får då ett bett i stortån av katten. Är hon och jag ensamma får jag absolut inte stänga toadörren. Är hon med på toa vill hon ut, får hon inte följa med sitter hon och jamar utanför. Typisk härskar teknik :P


Rafflan
1
#3

Inte förolämpad men det mest udda dem gjort var när min katt med urinproblem hoppade upp framför mig i sängen och kissade i sängen framför mina ögon!! :O 
duktig kille att vissa matte tydligt att man hade urinproblem ^^

Och när jag var kattvakt åt en bekant och ju längre dem var borta desto knäppare blev katten, attackerade fötterna, benen, osv och visade tydligt att jag dög inte och han ville ha hem familjen igen :)

CatchFatch
2
#4

En av mina katter är en riktig husse-katt, husse är den som gäller i ALLA lägen och precis som i TS så var jag ute och gick med våra katter + husse och då strycker sig hanen mot mig .. och kissar..

Min blogg med olika tips & trix, fakta och råd för små husdjur!
http://catchfatch.bloggplatsen.se

ElinaPersson
4
#5

Måste vara när jag lagt fram köttfärs på tining i diskhon som skulle användas senare under kvällen till kvällsmat (kan tilläggas att ekonomin såg katastrofal ut på grund av sjukskrivning och jag hade knappast mkt i frys/kyl)… Då tycker ena katten att det är ett perfekt tillfälle att unna sig själv en god måltid och jag hittar således katten på golvet med köttfärsen helt utdragen på golvet (den låg enbart i en fryspåse) och när jag ska plocka bort det så morrar han åt mig 😃 Dock kunde jag knappast bli sur på honom utan jag skyller alltid ALLT på mig själv (att jag själv vart slarvig, kunde göra annorlunda osv…) 😉

S*KungsgardenCats Origin of Zakouma
S*KungsgardenCats Qiss Me Prince Milo

OberonsMatte
4
#6

Jag försöker att inte bli förolämpad när följande händer:

Ruben ligger på sängen. Jag lägger mig också där och tänker passa på att få lite egentid med honom. Ruben blir jättegosig och allt är frid och fröjd… tills Ruben plötsligt tittar sig sökande omkring och får syn på Moltas som ligger och sover uppe på byrån på andra sidan rummet. Med några snabba och lätta hopp så ligger plötsligt Ruben och myser i Moltas famn och jag ligger ensam och övergiven i sängen. 😮

Sajtvärd Katter iFokus

JontaK
8
#7

#5 Jag antar att det var en av bengalgossarna som gjorde sådär?

Mina katter kan vara nog så förolämpande, ibland på ett charmigt kattsätt men ibland så man tror de verkligen menar det. Tar ett exempel per katt:

Birman Madonna. För ett antal år sedan när jag bodde hemma hos föräldrarna med katterna skulle jag ut på baksidan och sitta i solen en stund. Mitt på dagen var det dags att gå in, precis när jag går fram till balkongdörren ser jag en katt sitta på fönsterbrädan precis jämte nämnda dörr.

Hon tittar rakt i mina ögon sen ställer hon sig på handtaget, dörren är av typen som inte går att öppna utifrån om handtaget trycks ned inifrån. Hon låste ute mig helt enkelt. Till kattens försvar kan jag säga att hon desperat hoppade upp mot handtaget i minst en timme efter detta som för att släppa in mig igen. Jag var utelåst cirka tre timmar, Madonna har aldrig varit så kelig och fjäskig som hon var när jag väl kom in…

Bengalen Aldo. Som alltid handlar bengalherrens djävulskap om mat. Detta hände när han var ganska ung. Jag satt och åt någon form av fryspizza, katten strök runt och tiggde lite som vanligt.

För några sekunder tittade jag bort från tallriken, då hoppade han upp helt tyst, drog bort hela osttäcket och stack iväg med det i full galopp. Han drog in det under skohyllan när jag försökte ta det från honom.

Osten var i princip lika lång som katten som naturligtvis var täckt med tomatsås efteråt…

Jessicahagstrom94
1
#8

Lär säga att det var ganska taskigt av Smille att flyga på mig när jag var liten så att jag blödde som satan från pannan, det blev en bula där efteråt. Jag satt med min dåvarande kompis på altanen och lekte när det hände. 

Annars är det ganska förolämpande när katten bara skiter fullständigt i en när man ropar/lockar.

silversol35
0
#9

#7 Haha! Låste ute dig, sanslöst…. 😊 Kan faktiskt inte komma på något förolämpande en katt gjort. Men en hund vi hade då jag växte upp hade mycket selektiv hörsel och man kunde stå där och ropa sig blå, hon struntade bara i det…. Om man inte ropade "mat" eller "godis"…. (Sorry för ot med hundar….😃)

Nachtaktiv
0
#10

Nu ska jag vara lite tråkig, men: jag har aldrig känt mig förolämpad av ett djur över huvud taget, eftersom de inte har något koncept om vad en förolämpning är. Att förolämpa är en mänsklig social företeelse, det enda djuren gör är att bete sig som djur. Ett beteende som kan te sig på olika sätt beroende på kontext/situation, som kanske med mänskliga mått mätt kan ses som förolämpande. Men djuret förolämpar inte, för det är inte kapabelt till det.

JontaK
8
#11

#10 Nu ska jag vara lite tråkig; människan är ett djur så visst är djur (om än kanske bara ett) kapabla att förolämpa en annan varelse fullt medvetet.

Jag förstår dock din poäng och är övertygad om att tråden handlar om det vi som människor med viss glimt i ögat kan uppfatta som en förolämpning. Så är det för mig i alla fall, har aldrig uppriktigt känt mig förolämpad av ett djur.

Zot
4
#12

Hmm förolämpad nej men förvånade och bana mig själv över klumpighet o ja.

Katten satte sig mitt framför ögonen på mig och sket i min sko för att tala om att hennes låda luktade illa och att det var fel sand enligt henne :P Jag tömde lådan så den luktade inget enligt min näsa. Sen gick hon in och krafsade lite kom ut igen och kissade i soffan :P så ja då bytte jag ut sanden och sen dess har det inte vart något problem =)

Jessicahagstrom94
3
#13

Det var ju rätt förolämpande för några år sedan när jag bjöd hem en kille och hade pratat gott om den enda katten som fanns i mitt liv då - Smille.

När killen skulle hälsa på Smille så försökte han riva killen och om jag minns rätt - fräste, och där hade jag pratat gott om katten.. eeh.. tack Smille!!

Paddan88
2
#14

Ha ha åh vad jag kände att jag hade rätt när jag gissade att det fans en hel del roliga historier som bara väntade på att förtäljas om våra ibland nyckfulla och egensinniga men ack så älskade katter. Tack för att ni delar med ett av dessa historier. Hoppas ni njuter lika mycket som jag av att läsa allt om vad katterna hittat på ^_^

För att dömma mig för den jag är så måste du känna mig väl. Vem är du att säga att jag inte har ett värde bara för att jag inte fick leva som de du anser värdefulla?

Paddan88
1
#15

#10 man får tolka tråden precis hur man vill men precis som 11# säger så handlar det om när vi som människor känt oss förolämpade av våra katter oavsett om katterna haft någon tanke bakom sitt beteende eller ej. I mitt första inlägg så är jag övertygad om att katten jag beskrev inte revirpissade på mig för att jävlas med mig. Det var till min katt Simba den maktdemonstrationen riktades mot. Så tolkade jag det. Och det där med att katter inte känner sig förolämpade, Säg det till Simba när han tvingas ha halsband på sig. Då brukar han tjura i timmtal innan han accepterar det.

För att dömma mig för den jag är så måste du känna mig väl. Vem är du att säga att jag inte har ett värde bara för att jag inte fick leva som de du anser värdefulla?

gmyra
1
#16

#7
Åh, fantastiskt :D  Jag var på väg att bli utelåst på balkongen på samma sätt, när kissen ville ut. Precis tillräckligt för att låsa dörren. Balkongdörren (handtagsgrejset) är rätt så kasst så lyckades lirka upp dörren, phew.

Annars nej, har jag ej känt mig förolämpad. Däremot har min mor kännt sig det av min äldsta kisse, Fonzie. När vi var på besök hos mor o far, och mor går in i ett rum där Fonz är, då springer han ut därifrån. Far var inga problem, men min mor ansåg han vara farlig eller nåt. Vilket hon kände sig förolämpad/ lite ledsen av, för hon har inte varit elak. ( Det är dock mest hon som säger ifrån när han är uppe på borden, så han kanske hade kopplat ihop henne med att man blir bortkörd.)

Så kom en morgon när han ville ut i trädgården och bara mor var hemma o kunde öppna. Dels är hon läskig att springa förbi, dels ska han få på sig halsbandet innan han går ut. Då måste ju HON ta i honom. Det var han tydligen väldigt tveksam till, men sen blev han väl för bajsnödig för att hålla sig längre, så då dög hon. Nuförtiden så händer det att han går fram o kelar med henne. =)

Nachtaktiv
0
#17

#11: Självklart är människan ett djur, men vi lever under andra sociala förhållanden och konstruktioner än vad andra djur gör. Men, jag är glad att du förstod huvudpoängen i mitt inlägg. :)

JontaK
6
#18

Glömde ju bort en mer avancerad form av förolämpning som min första lilla birma Lennon utförde. Där rörde det sig om en omvänd psykologi som faktiskt kändes lite som en slags förolämpning.

Det var några år sen, familjen satt samlade i tv-soffan, båda birmorna låg och halvsov som vanligt. Helt plötsligt försvinner den späda lilla herrn, ingen tänker på det.

Efter cirka tio minuter tar alla människor och äldre birma för givet att han lagt sig på annan plats. Efter ytterligare fem minuter hörs ett hasande ljud från ovanvåningen.

Ytterligare en stund passerar, hasandet är nu nere för trappan. In kommer en katt på något kilo med en väldigt tung stickad tröja tillhörande min far i munnen. Vi hade kanin på den tiden och ett relativt högt hinder var uppsatt mellan hall och tv-rum, detta forcerades med möda av katt och tröja i en märklig symbios.

Han placerade tröjan precis mitt framför bordet, lade sig tillrätta och avslutade spektaklet med att fräsa mot människorna som gick förbi.

Lennon gillade att ligga på denna tröja på undervåningen, nu låg den uppe vilket tydligen inte passade. Själva förolämpningen bestod i att han nu minsann visat att han INTE behöver mänsklig hjälp med sin sovplats, dessutom fräste han aldrig på folk annars.

Mycket speciell liten kisse, synd att han inte ens fick bli ett år…

gmyra
1
#19

#18

:O  Imponerande prestation.

JontaK
1
#20

#19 Vad ska man säga, katter är märkliga djur!

Bengalen har burit iväg alltifrån kräftor till stora köttbitar som har lagt på soffor, mattor, i skor och liknande. På ett sätt lite förolämpande det också.

Birman med tröjan hade ännu mer vridna idéer, men det med tröjan är bland det konstigaste jag någonsin sett en katt göra. Helt planlöst men ändå så planerat! En gång tog han skosnöret mellan tänderna och släpade med hela skon som han placerade precis utanför kattlådan. 😃

[Thiah]
2
#21

Tror mitt kände sig förolämpad ett par gånger av vår gamla katt då han kunde hoppa upp i sängen och kissa på honom när han sov.  Fast karln låg på sidan så hoppa lusse upp och satte sig just på honom och kissa. Fördömda katter 😂

CatchFatch
2
#22

Samma katt som kissade mig på benet - alltså "husse-katten" - var otroligt jobbig innan kastreringen och förutom att han kissade överallt i hela lägenheten så vart han sur på husse en dag och gick upp på soffryggen, strök sig mot husse och kissade husse rakt in i örat! :D

Min blogg med olika tips & trix, fakta och råd för små husdjur!
http://catchfatch.bloggplatsen.se