Annons:
Etikettvila-i-frid
Läst 1601 ggr
Nafurie666
2018-11-16 17:11

gjorde jag rätt? avlivning

jag känner mig så orolig om jag gjorde rätt,

min katt 13 år fick för 5 dagar sen njursvikt, eler det var då hon började visa symptom på det iaf.

hon gick runt och ljamade här och där sådär gnälligt, hon hade dessutom irritation i slemhinnorna i halsen så när hon väl försökte äta så gjorde det ont på henne så hon valde att avstå hon hade ingen aptit men kattgodis försökte hon få i sig men det gick inte, hon magrade, blev väldigt slö och vinglig , hade dålig andedräkt och låg mest och sov förutom då hon skulle dricka vatten eller gå och kissa men då kunde hon ljama för hon hade nog ont. jag hade en veterinärstid idag men beslutade mig istället för att låta våran veterinär i byn göra hembesök och låta henne somna in i sin trygga miljö.

jag tänkte då hon är skygg, inte mot mig men i allmänhet hade hon problem med psyket att hon blev lätt rädd och stressad. så jag ville bespara henne onödigt lidande och resor till vet varav det är 3 mil till närmsta. 

jag undrar i efterhand då jag läst att man kan behandla njursvikt och att katten kan leva i flera år med rätt foder och kanske bara den där första turen till veterinären för dropp (för att återställa kattens dåliga skick) men som kanske endå hade slutat med att hon inte kunnat återhämta sig eller att det skulle krävas för mycket behandling och besök för hennes psyke..

gjorde jag rätt i att låta henne somna in? 

just nu känns det som att man skulle göra vad som helst för att få ha henne här hos mig och att hon skulle fått leva i flera år till.

men det kanske är lätt att tänka så i efterhand trots att man endå gjorde rätt beslut

Annons:
JohanLi
2018-11-16 17:21
#1

Hade katten diagnos på njursvikt?

koppargaller
2018-11-16 17:35
#2

Ja du gjorde rätt.

taxarärbäst
2018-11-16 17:40
#3

du gjorde helt rätt! du var stark som klarade av det

Lussan20
2018-11-16 17:51
#4

Tänk att du gjorde det av hänsyn till katten. Jag hade en katt med samma problem. Vi gjorde som du. Alla djur vi avlivat har varit för deras bästa. I det skicket hjälper inga specialfoder. Tänk på allt fint du haft med kissen, skuldbelägg dig inte. Men visst är det tufft att göra valen för dom.

Min hund är 12,5 år och inte så pigg, men jag litar på att jag tar det rätta beslutet den dagen. Inte många har fått mitt hjärta som hon, ändå är det jag som måste ta beslutet en dag…Du gjorde rätt! Mvh/WL🌺

kattöga
2018-11-16 18:05
#5

Du kan inte ha gjort det mer rätt! Din katt har haft 13 år att njuta av, hon var ingen ungdom längre. Hon mådde dåligt, hade ont, hade svårt att äta - det är inte ett liv en katt är värd! Så det bästa du har gjort är att låta henne befrias från sina plågor och bli fri från allt som hon inte mådde bra av! Nu mår hon bra där hon är, och framför allt fri från det som gör ont! 

Hon följer och vakar säkert över dig från Katthimlen där hon är! 

Nu ska sorgen få komma ut, så att du helas i ditt inre och allt eftersom du helas kommer sorgen bytas ut mot de positiva och härliga minnena som kommer att leva vidare i ditt inre!

Du vet att du gjorde rätt, eftersom du tog det beslutet trots att du inte ville! Du vet att du gjorde rätt, eftersom du valde att hon skulle få vara hemma, där hon var trygg, när hon befriades. Låt inte din hjärna lura dig till några andra tankar och känslor!

Det är svårt, jag vet, men man bär ändå med sig en varm och god känsla när man vet att man befriat den man älskar från dennes plågor! 🌺🤗Hjärta🐱

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Nafurie666
2018-11-16 18:24
#6

#1  JohanLi

njursvikt var inte diagnotiserat, jag hade en veterinärstid bokad men när jag insåg att det var njursvikt (då precis alla symptom var exakt dom samma som njursvikt och 30% av äldre katter får det så kände jag mig väldigt säker) 

som jag skrev hon tappade aptiten,gick ner skrämmande snabbt i vikt, blev vinglig i kroppen,kunde inte hoppa upp på bänkar längre,dålig andedräkt,irriterade slemhinnor,skruttig i pälsen,drack mycket vatten,drog sig undan (till och från kom hon in för att gosa lite) men annars placerade hon sig på köksbordet på en bädd jag lade fram åt henne och sov där. hon ville de första 2 dagarna gå ut hela tiden (kanske för hon kände sig sjuk och ville gå ut för att…) jag vet inte men det slutade hon med när hon blev tröttare eller då hon märkte att jag inte ville släppa ut henne (i hennes skick). 

det jag däremot inte vet är om det var akut njursvikt eller kronisk njursvikt 

men vilket det en var så skulle det krävas att hon skulle få åka 3 mil till kliniken och läggas in med drop och behandlingar mot alla de problem hon fått i samband där, hon hade på så kort tid blivit så mager och svag och smärtor i kroppen,  det kändes som att riskera att krongla mycket med henne i det tillståndet och med hennes psyke, vilket endå kunde slutat med att jag skulle få låta henne somna in då kanske istället på kliniken så hennes sista stund i livet bestod av ren stress och rädsla. så kändes det snällast mot henne att hon fick i lugn och ro somna in hemma, men jag är väl lite i det sorg stadiet just nu att jag klandrar allt jag kanske gjort fel, om hon kunde räddats på ett bra sätt, om jag hade upptäckt det i tid osv…. det är så sjukt jobbigt när ens älskade är borta :( man vet inte hur man ska tänka för att komma till ro

Annons:
Nafurie666
2018-11-16 18:29
#7

tack så mycket för svar allihop <3 det hjälper jättemycket då jag har extremt svårt att kunna bearbeta detta känner jag, det gick så fort allting så jag visste inte hur jag skulle tänka nu i efterhand om allting. men jag försöker tänka på alla fina år vi haft tillsammans och att hon alltid kommer vara en del av familjen <3 och hon behövde inte lida någonting

micki78
2018-11-17 11:30
#8

Den 3:e augusti i år avlivade jag min 20 åriga katt. Vi skulle åka in till veterinären för kloklippning bara och det slutade med att jag fick åka hem själv. Jag tänker ofta på om jag gjorde rätt val, eftersom hon mådde ju bra hemma innan vi kom till veterinären. Jag tänker ofta på om jag gjorde rätt trots att 4 veterinärer sa att jag gjorde rätt som lät henne få somna in. Men det är svårt ändå. Valet var ju mitt, tänk om jag hade gjort si eller så. Men man får försöka att inte tänka så eftersom vi gör ju ändå allt för våra katters bästa. Det som "stör" mig med det hela är att min katt mådde bra innan vi kom till veterinären och att det blev så plötsligt allting.

Lussan20
2018-11-17 12:20
#9

Alltid är det något som stör efter att man tagit bort ett djur. Min förra hund var 13 år och fick livmodersinflammation, de sade hjärtat var för klent för operation. Så vi tog bort henne där och då.

Efteråt kom rösten-men vad är det som säger att hon inte klarat operationen- var det så som de sade.? Tvivlet gror. Men då säger jag till mig själv -jag gjorde det i kärlek, så är det. Man får vara snäll mot sig själv också. Djuret lägger ingen skuld på oss, det gör vi så bra själva. Känn frid i beslutet…Mvh/WL🌺

Maria
2018-11-17 12:51
#10

Fundera inte så mycket. Du gjorde ett bra val med kärlek till din katt bakom beslutet.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Katti
2018-11-18 19:15
#11

Du gjorde absolut helt rätt! Något som har hjälpt mig många gånger är att jag tidigt i mitt liv med djur fattade ett par principbeslut. De är att inget djur ska någonsin behöva leva för min skull. När de har ont och inget eller mycket lite hopp finns ska de få somna in, lugnt och fint. Med tiden har ytterligare en tanke tillkommit. Att, faktiskt, hellre avliva en månad för tidigt än en månad för sent

I ett antal år jobbade jag för AGRIA och då fick man relativt ofta samtal från förtvivlade djurägare som ville avsluta en försäkring. Inte sällan tecknade jag ganska snart en ny försäkring på en ny familjemedlem, och vi småpratade om djurägande och det jobbiga slutet. Aldrig, verkligen aldrig, har jag hört någon säga att de fattade beslutet för tidigt, men däremot ser man ofta i efterhand att djuret borde ha fått gå betydligt tidigare. . .

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Sundaychild
2018-11-18 19:27
#12

Jag har en katt som haft njursvikt sedan han var en 3-4 år, men det upptäcktes i tid och han har mått bra på specialfoder ända sedan dess, han är 13 år idag. Jag vill bara berätta vår historia, utan att ta ställning till vad som är rätt eller fel, du tänkte på din katt och det är väl alltid rätt?

Men, jag vill poängtera att symptomen du nämnde KAN även vara tecken på diabetes. Vår katt började dricka och kissa alldeles kopiösa mängder, jag misstänkte ganska snabbt diabetes och drog iväg till veterinär där jag fick det bekräftat. Han får nu insulin morgon och kväll vilket ju är ett jätteansvar också för ägaren.  

Man måste alltid ta det svåra beslutet i varje enskilt fall, tror inte det finns något som är rätt eller fel bara man försöker tänka på katten och inte på sig själv i första hand.

HjärtaAmor vincit omnia - Kärleken övervinner allt. Hjärta

Tyst
2018-11-20 12:37
#13

Det var både rätt och fint det du gjorde. ❤️

Annons:
Scully
2018-11-30 14:02
#14

Det är oftast de funderingarna man får och du gjorde helt rätt beslut, att tänka på katten och inte dina egna känslor. Har själv fått ta dessa beslut nyligen för två av mina djur. Men jag har samma synsätt som Katti #11. Man får aldrig vara egoistisk, utan djuren ska alltid gå i första hand. De är då man är en sann djurvän. Beklagar det tråkiga och skickar styrkekramar till dig

Upp till toppen
Annons: