Jag har två bebisar.  Den ena, Lusse, kom till mig som 8 veckor. Jag minns hur kaxig han var redan i bilen hem och självsäkert han intog mitt hem.  Efter några månader märkte jag dock att han behövde en vän.  Jag hade alltid önskat mig en grå katt, och så blev fallet. En halvskyggis som kom ifrån en lada men blev räddad till ett privat hem.  Pixie blev dock fostrad av en äldre katt tills hennes 12 veckor.

Dessa två blev goda vänner men så sakteliga märkte jag att allt inte stod rätt till. Lusse verkade inte förstå att sluta bråka när Pixie sa till. Han var rent av elak mot henne. 

Jag tänkte att det kanske hade att göra med att dom var unga, inte känt varandra så länge, var i tonåren, efter kastreringen osv. Vi som människor var tvingade att avbryta deras vildaste lekar då Pixie inte klarade av att få bort Lusse själv. Orsakerna till varför han betedde sig så fanns alltid där.. 

Tills jag kom till detta forum + hittekatter. Jag fick förklarat för mig att min Lusse missat väsentliga delar sin uppväxt.  Han har missat hur man är en katt eftersom han togs förtidigt från sin mamma. För fyra år sedan gjorde jag misstaget som nu kostar mig. 

Lusse ska nu få flytta. Halvskyggisen vågar varken jag eller sambon flytta på så därför får Lusse flytta. Han har sovit vid min sida i 4 år och nu är det slut på det. Bara för att jag inte fattat att en katt behöver minst 12 veckor på sig för att mogna, helst lite mer.  

Så gör inte mitt misstag, låt eran kattunge få de där sista veckorna med sin mamma innan dom flyttar. Vänta hellre en vecka för mycket. För på söndag flyttar min ena bebis och det är inte med glädje jag ger bort honom!