Ja, jag har inte vart direkt aktiv på det här forumet innan, men just såna här saker får mig till att dra mig sakta men säkert härifrån. Det är ett jättebra forum när man vill lära sig om katten och allt sånt, men sen finns det dessa extrema människorna som inte kan lägga band på sig och sina åsikter.

Det här ämnet har vart uppe innan, och det var om en tjej som tagit sin kattunge förtidigt från mamman. Det slutade med att den här tjejen på 12 år blev så himla ledsen och helt förstörd för att man inte kan vara pedagogisk, utan bara slänger ur sig det man vill säga. Oavsett om man så ska förklara något för en 12 åring, som för en 30 åring.

#1 Jag tycker också att det är lärorikt att vara här inne men tror att många som brinner för sin sak har väldigt svårt för att se saker ur en annan synvinkel. Svårt för att sätta sig in i någon annans situation kanske. Samtidigt så beundrar jag på många sätt deras engagemang men det kan bli lite "tjatigt" 😉 och onyanserat ibland.

Varför är det så hemskt att tala om för en minderårig att t.ex en fodersort är riktigt dålig och kan orsaka problem?
Därmed inte sagt att man inte kan anpassa sättet man skriver på till en lämplig nivå.

#3 jag ser inget fel med att lära ut, det jag tycker är beklagligt är som sagt att man inte kan vara pedagogisk, och inte bara skriva "din katt blir psykiskt störd av det här", "din katt kommer dö i förtid". Man måste tänka på hur man formulerar sig, det är jätteviktigt när man pratar över internet. Speciellt när det är yngre människor som tar åt sig väldigt lätt och blir upprörda över väldigt små saker ibland.

#3 Därför att det säkert inte är hennes val men när du får barn själv kanske du förstår det bättre. 🙂 Eller inte!

#5 Haha, egna barn, lär nog vara större chans att jag går på månen än skaffar mig barn 😉
Nej, visst, barnet i fråga kanske inte har mycket bestämmande, men om hon/han blir upprörd över att katten får dålig mat, så tycker man ju att föräldrarna borde lyssna, och byta foder om det finns annat i samma prisklass, alternativt billigare.

#5 Misstänkte det 😃.

Hon har ju skrivit att de inte har råd med bättre mat och att fortsätta att älta om samma sak med henne gör ju bara att hon mår skitdåligt. Hon kanske verkar mogen men en förpubertal liten tjej är ofta väldigt känslig, vill ha bekräftelse och kan verka tuff på samma gång. Hon kanske har frågat sina föräldrar eftersom hon vet att de inte har råd. Det är det första många barn får lära sig idag., "vi har inte råd" "vi har inte råd". Då kan vi andra tycka vad vi vill för vi kanske ger våra djur det bästa fastän vi egentligen inte har råd men då tar vi inte de pengarna från någon annans plånbok utan från vår egen.

#7 Mycket klokt formulerat!

#7 Det där gäller inte bara barn. Även vuxna får påtryckningar här inne och det kvittar om man säger att man inte har råd just nu, been there tasted that.

#9 Instämmer. Alla har inte så bra ekonomi. Och om man skriver det att man inte KAN ändra på kosten, men vet att den nuvarande inte är bra, så kan man skippa att trycka på alltför hårt. Det räcker med att kanske tipsa om något bättre för framtiden. Sedan beror det väl på hur man lägger fram det också.

#10 Jag skrev när jag leta ställning att jag inte har råd att köpa en hög ställning för närvarande då jag är gravid och alla inköp är inte billiga (kostat oss över 15 000kr hittills). Men shit vilket tjafs det blev så jag gjorde det lätt och beställde en hög direkt men körde också därmed ekonomin i botten den månaden. Ångrar dock inte köpet men jag blir lack på folk som har svårt att förstå ibland.

#11 Kan ju direkt säga att jag inte har någon hög ställning. Jag har två korta pelare från Rusta och en halvhög ställning från ÖoB, funkar klockrent. 

Tycker att har man inte ekonomin så får man göra det bästa av situationen. Jag ångrar inte att jag köpte en halvhög på rea. För gissa vad? Annars hade ju inte katten fått någon ställning alls. Men jag håller med dig till fullo om att vissa är lite väl gnälliga och tjatbenägna. Att vänligt tipsa är en sak, att slänga ur sig att ens katt minsann kommer att få men för livet och bli knäpp och inte få sina behov tillgodosedda är en annan.

#12 Därför är jag inte här inne så ofta. Jag är en sådan person som man kan tjafsa med hur mycket man vill, jag bryr mig inte det biter inte på mig direkt, men i längden blir det jobbigt att läsa. 😉

Kan väll inte säga att jag är speciellt perfekt heller och kan väll vara rätt informativ och framåt när det gäller kattavel men det är för att jag sätt för många katter lida. Har däremot full förståelse gentemot folk i alla avseenden och har aldrig för avsikt att trycka ner någon utan bara vara informativ. Som tur är säger folk oftast till mig i trådar eller via PM om de upplever mig förjävlig och det uppskattar jag då jag inte vill framstå som en person med pekpinne i handen. 😎

Jag tycker inte man ska behöva ursäkta sig för att man inte har råd att köpa ett klösträd eller vad än det vara månde. Dessutom gillar inte ALLA katter klösträd. Det är bara att lämna diskussionen om tjat uppstår. 

Det som jag tycker är viktigt är att alla gör så gott de kan med sina djur och vill dem väl och jag tror  att de allra flesta, även de som inte barfar eller har råd med den bästa maten, vill sina djur det allra bästa. Därför smärtar det nog att höra att man inte gör det och att ens älskling kommer att dö i förtid.

Ha en trevlig kväll nu alla kattälskare!

#14 Inte bara på levande katter kan man få höra ditten och datten i kattvärlden. När vår andra katt gick bort i samrådan med veterinär, pga gulsot som inte gick att få buckt på fick jag höra om hur man kan bota katter med gulsot med rätt vård osv i en RIP tråd. Var ju precis vad jag ville höra då… eller kanske inte.

Håller verkligen med dig TS. Ska jag vara ärlig så tror jag inte att det är många som är medvetna om hur och vad som är viktiga ämnen i djurens mat. De flesta hushåll ser nog ut som så att man ger katterna mat från mataffär, tror jag i alla fall.
Kan tänka mig att många föräldrar kanske inte är lika insatta som sina barn(?)

Men iaf. Hade jag varit 12 år och någon hade sagt att min katt kan få allvarliga problem och DÖ så skulle jag bli jätte ledsen.
Tänk på hur ni framför saker och ting och det gäller ju inte bara för yngre, även äldre kan ta illa upp, så tycker alla ska tänka på sättet man uttrycker sig..
Känns som det är många påhopp här och där.
Och det många inte verkar förstå är att alla som är inne på detta forumet faktiskt älskar och bryr sig om katter.
Vad gör man annars här?

Vilken positiv tråd! Blir riktigt glad av att se alla konstruktiva inlägg här. :)

#17 😃japp, det är väl därför den inte har blivit så lång ännu. Men visst är det trevligt när man kan diskutera saker utan att upprepa sig femhundraelvagånger.

#18: Haha! Ja, det vore ju trevligt med en tråd som inte spårade ur i evighetsdiskussioner om samma ämnen… ;)

#16 Man ska inte undanhålla sanningen. inte ens för 12-åringar.

#20 Vems sanning? Din, undrar jag då?

Det finns som vi tidigare påpekat bättre sätt att säga saker på och sen borde man som vuxen veta när man ska sluta.

#20 Klart att man inte ska undanhålla saker för barn bara för att dom är negativa men man kan tänka på hur man lägger fram det..

Ibland kan man ju undra vilka som är barn och vuxna…

Jobbar själv med barn och skulle väl aldrig prata likadant till ett barn som till en vuxen..

Jag tycker inte det spelar någon roll om man skriver till barn eller vuxna, jag anser att man alltid ska tänka efter innan man skickar iväg ett inlägg. Eftersom man bara har text att gå efter och inte kan avläsa tonen på det som sägs eller kroppsspråket är det lätt hänt att missförstå det någon skriver. Sen har jag märkt att det oftast inte spelar någon som helst roll hur pedagogiskt man förklarar något, vissa vägrar lyssna till det som sägs och ser det som påhopp eller en otrevlig ton oavsett hur man skriver.

Kanske ska man inte bara tänka på att ha en trevlig ton när man skriver utan även tänka på att läsa det som skrivs med en positiv inställning. Bara för att personen inte håller med dig och säger det du vill höra så behöver det inte vara menat som något otrevligt. Man måste få informera och säga sin mening utan att få höra att man är otrevlig. Jag syftar inte på någon speciell person eller tråd med mitt inlägg utan tänker mest allmänt att man inte ska vara så snabb med att döma andra.

#20 Sanningen! I tråden av 12-åringen kan jag bara se att  fakta lagts fram. En del inlindat i bomull medan andra skrivit mer rakt fram. 

Och faktum är att 12-åringen börjar sitt inlägg med att idiotförklara alla dem  som en gång talat om för henne varför kattungar bör växa upp med andra katter och alla dem som menar att katter är köttätare, eftersom hennes inte ens 1 år gamla katt fortfarande lever fast hon bara får  "sk skitmat".

#25 Ursäkta mig men jag som jag skrivit i inlägget menar jag inte något illa, alltså inte att idiot förklara. Däremot tycker jag att det är du som håller på och ska idiotförklara hela tiden! :/

Jag vet att avsikten oftast inte är att vara otrevlig  utan det är lätt att missförstå det skrivna ordet. Självklart ska man tänka på  tonen även mot vuxna men i just det här specifika fallet så är det kanske inte så mycket tonen utan ältandet om något när trådskaparen redan hade förklarat hur det ligger till. Dessutom ett slags hot," om du inte köper bättre mat till din katt så dör den tala med dina föräldrar" och bla,bla bla. Har läst det några gånger här på forumet

Nu handlar också tråden om hur man förhåller sig till minderåriga och en del har en förmåga att rusa fram som Stalin gjorde genom Sovjetunionen en gång i tiden, ner med alla som inte ger sina katter rätt mat eller har de rätta sakerna, ner med alla som inte tycker som jag, utan att bry sig om att den som har skrivit inlägget också är en levande varelse. 

Jag bryr mig väldigt mycket om djur men jag bryr mig om människor också, framför allt barn. De är ofta lika utlämnade och försvarslösa som våra katter.

P.S Vet inte hur jag fick med Stalin i det här 😂 men nu är han med i diskussionen i alla fall.

#26 Var någonstans har jag idiotförklarat någon? Ange gärna numret på inlägget. Så ska jag skriva att jag inte menar något illa med just det inlägget. I mina inlägg till dig har jag skrivit rena fakta.

#25: Jag håller inte med om att #26 i sitt första inlägg skulle ha "idiotförklarat" någon som gett henne råd. Det hon uttryckte i trådstarten var väl snarare en reflektion över hur svart-vit debatten lätt blir i dessa frågor (kattfoder och -uppfostran) och hur vissa tenderar att skapa lagar och regler utifrån generella principer för att sedan applicera dem på specifika fall. Att det finns vissa generella principer kring hur katter "bör" tas om hand behöver ju inte betyda att allt annat är förkastligt och att alla de katter som inte får denna "perfekta" uppfostran och utfodring lider eller tar skada. Precis som med människor finns det en individuell känslighet och variation. Vissa barn föds in i en trasig familj, utnyttjas fysiskt och mentalt och lever på skräpmat hela livet - utan att få några större men av detta. Andra barn får precis allt de anses behöva, både känslomässigt och näringsmässigt, men drabbas ändå av svår psykisk och fysisk ohälsa som vuxna. Samma sak gäller självklart även våra katter, allt annat vore ju rent utsagt märkligt. Jag tror att detta är en bieffekt av vårt samhälle som ju bygger på "trygghetsnarkomani", d.v.s att om vi bara gör precis allting rätt så kan inget ont hända. (Och skulle det ändå hända något så är det åtminstone inte vårt fel och vi slipper då känna skuld över det som gick fel.)

# 25 Jag tolkar det inte som en idiotförklaring, däremot mer som ett försvarstal. Men om det nu vore så att det är en provokation eller idiotförklaring, kan inte vi som är vuxna då, sätta oss över det? Barn som blir illa behandlade, eller upplever sig som illa behandlade, blir ofta provokativa. 

Barn lever dessutom i nuet, de tänker inte 5 år framåt och just nu mår hennes kisse toppen. 

Innan barfandet kom  och vikten av god kost till katten så fanns det katter som levde i 20 år. Fortfarande lever väldigt många (vuxna) i blind tro att det är torrfoder som är bäst. Jag fick höra när jag skaffade katt, "ge  för f*n inte blötfoder till katten, då kommer skiten att lukta så fruktansvärt illa". Eller ägaren till en djuraffär: "va? ger du mest blötfoder till katten?" Då får den ju i sig smutsigt vatten för maten består ju till 80% av vatten och det är ju smutsigt". Märkliga argument men man kan inte omvända alla över en natt. Allra minst en 12-åring som inte ens tjänar sina egna pengar.

#28

Jag tror att själva problemet är att när man skriver till en tolvåring så bör man tänka på hur man själv uppfattade saker och ting i den åldern. Och i och med att ansiktsuttryck/gester inte översätts direkt i text så kan det vara bra att utveckla sina meningar med förtydliganden, där man upplever att de kan misstolkas.

I och med att man som tolv år inte har jättemycket att säga till om i ett redan pressat hushåll, känner man antagligen att stressen den vanmakten för med sig är nog. När hon dessutom förklarar att hon mått dåligt ser jag ingen som helst vits i att presentera iskall fakta rakt upp och ner. 

Man kommer ofta längre med att föra ett pedagogiskt resonemang även med vuxna. Jag förstår att det pedagogiska resonemanget med vuxna ibland är för krävande när man haft den diskussionen tusen gånger innan, men det förändrar ändå inte faktumet att mottagaren kommer avfärda större delen av dina argument när de inte presenteras rätt.

När det dessutom gäller ett barn så tycker jag att man 100 gånger av 100 skall ta sig tiden att formulera sig vänligt, pedagogiskt och förstående.

#29 och #31 Jättebra skrivet!

Har bara läst en del i den här tråden. Håller med om att man inte alltid kan tilltala barn på samma sätt som vuxna. Undrar dock hur man ska kunna veta att en person som skriver här är ett barn och därför behöver ett speciellt bemötande?

# 33 I just det här fallet så har hon skrivit själv att hon är 12 år . I vissa fall vet man inte men många ggr kan man "se" det på hur personen skriver. Ibland talar de ju om t.ex att "mamma säger att vi inte har råd att åka till veterinären". Då kan man ju räkna ut att det i alla fall inte är en vuxen även om så klart en vuxen också kan bo kvar hemma hos mamma. Nä , det finns säkert en del som slinker igenom men jag tror inte det är så många. 

De yngre brukar dessutom ofta skriva in såna uppgifter på sin personliga sida.

#28 I princip alla inlägg i min tråd. Tycker att du är väldigt hård emot mig. Du visste att jag inte kunde skaffa bättre mat men ändå fortsatte du, om jag ska vara ärlig: Tyckte du inte att det var fel?

Håller fullständigt med TS! Ibland undrar jag, delar folk med sig av välmening om andras katter (i det här fallet) eller för att de bara måste ha RÄTT?

# 28 Vi kanske inte ska ta den diskussionen i den här tråden och jag tror heller inte att #28 tycker att hon gjort något fel vilket betyder att ni kommer att stå och stampa på samma fläck. Rätta mig om jag har fel. Du märker väl säkert att du har folk här inne som stöttar dig. 😉

#35 Du, du får nog ta och läsa mina inlägg i din tråd en gång till.

#36 Många gånger är det för att de ska bevisa att just de de står för är "rätt", otroligt irriterande :/

#39 Jag förstår att du tycker det är irriterande men ibland får man bara  rycka på axlarna och försöka gå vidare. Se bara på de inlägg du tycker känns bra, men det är också lite så på diskussionsforum, att folk blir väldigt upprörda så fort det är något de tycker är fel och många gånger får man tåla ganska mycket om man är med i en diskussion. Även vuxna känner sig ju tilltryckta ibland när de ber om råd och istället för att få det så blir de fullkomligt utskällda. 

Jag för min egen del som har ett barnbarn  som bara är nåt år yngre än vad du är, tycker att du är alldeles för ung för att gå in i diskussionerna här. Läs och lär och sålla bort sånt du inte gillar och du kan ju också vara med bara när det är lite roliga bilder man ska lägga in och lite annat som inte tar så mycket negativ energi.

Kram till dig och sköt om dig och Trisse.

#39 ja precis :/ Rätt omoget faktiskt.. Och du, ignorera Josefa, känns som om "vissa" endast skriver för att få till reaktioner o diskussioner, o de ger sig aldrig om man ger dem uppmärksamhet…

#40 Nej nej, bryr mig gör jag inte. Har varit mobbad i ca 2 år (är inte det längre) och då blir man bra på att inte lära sig att bry sig så mycket om otrevliga kommentarer. Tack så mycket! :)

#41 Aa, ska försöka :/

Intressant inlägg :)

Dock tycker jag det är svårt många gånger att veta hur gammal personen är om de inte skriver det. Skulle vara bra om det typ alltid stod åldern på folk. För de flesta är det väl självklart att man talar olika till en 12 åring än en vuxen människa.

Skummat igenom svaren, men jag tycker själv att om man som barn skaffar ett djur, där föräldrarna inte har intresse nog att kolla upp saker, så får man faktiskt se till att alla parter har koll!
Skaffar man ett djur, skaffar man ett ansvar!
Har man inte råd att förse djuret med det som den faktiskt behöver, ja då ska man helt enkelt inte skaffa djuret från början!

Vad händer om man försöker tvinga folk att ta emot katter i sitt hem (främst hemlösa katter) fast man vet att personen ifråga inte kan (skälen kan vara ens egna hälsa, platsbrist/ej förmåga att kunna dela av sitt hem, egna katter som inte accepterar andra katter, otillräcklig kunskap om katter, pengabrist så att man ej har råd med korrekt mat, sand, veterinärvård etc.)? Jo, då riskerar katterna att fara illa och bli avlivade eller fara runt från hem till hem i en omplaceringskarusell. Vem gagnar det? Inte katterna i alla fall!

Att de som valt att ta sig an och fylla sitt hem med hemlösa katter eller privata omplaceringskatter är sin sak och deras eget val (men kom då inte och gnäll över era förstörda hem, liv, ekonomi osv). Man har alltid ett val som ibland består av att man måste säga nej. Men ni måste förstå att ert sätt att leva är inte normen. De flesta normala människor varken kan eller vill ha 20-30 katter hemma och det får ni faktiskt acceptera! Det är verkligen inte optimalt att ha så många katter ihop, speciellt inte i en liten lägenhet, för smittotrycket ökar och likaså risken för osämja mellan katterna. Det brukar rekommenderas att man inte har större flockar än 4-5 katter. Den övre gränsen 9 katter borde verkligen vara max för katternas skull. Hur noga man än städar kommer det att lukta kattkiss pga mängden katter (inte så trevligt för vare sig en själv, katterna, grannar eller hyresvärd). Bor man i ett eget stort hus med långt till närmsta granne, god ekonomi och tillräckligt med tid för dem kan man kanske ha fler, men då uppdelade i mindre flockar.

#45 Syftar du på att barnet ska ha den kollen? DEt hoppas jag inte 🙂. Eller vem menar du?

#46. Vuxna som har många katter, vare sig det är pga raskattavel eller att man hjälper hemlösa katter/omplaceringskatter.

Sorry, den frågan var till #44. Vill inte verka otrevlig men då kan jag ju passa på att fråga dig vad din kommentar #45 har med det här inlägget att göra? 🤔 🙂

# 48. Att vi ska tänka på hur vi förhåller oss och skriver till varandra instämmer jag i. Då tycker jag även att man ska tänka på att inte i sina inlägg ideligen försöka tvinga på folk fler katter även när det inte lämpar sig att ta emot fler. Det blir så fel. Det har förekommit vid flera tillfällen och det gagnar ingen. Inte katterna heller. Man måste respektera att det finns folk som inte kan ta emot katter i sitt hem av olika skäl. Jag kan det t.ex. inte, vare sig privata omplaceringskatter eller hemlösa katter och det tycker jag ska respekteras. Ge inte folk dåligt samvete om de inte kan. 

Jourhem som inte förstått vad de ger sig in på om de tar emot skyggisar t.ex. Vad händer om de tröttnar? Jo, katterna ska väck och det kvickt. Vem blir lidande då? Jo katterna som får flytta igen och igen.

#49 Jag förstår vad du menar, det kan bli lite som envetna försäljare fast dessa personer som du säger försöker tvinga folk att ta emot katter gör det ju inte för sin egen vinnings skull.

Jag vill inte tro att det är meningen att tvinga på folk hemlösa katter men jag tror att de som jobbar med det(ofta ideellt) är desperata när trycket blir för stort.

Jag har själv inte sett någon sådan tråd, däremot om någon skriver att hon/han vill skaffa en raskatt så försöker de nog få den blivande kattköparen att tänka om och ta en kisse från något kattstall istället.

Personligen kan väl jag också känna ett stygn av dåligt samvete för att jag har två burmor men om jag inte hade dem så skulle jag inte ha någon katt alls. Jag har dåligt samvete för att orangutangerna och tigrarna och alla möjliga djur är utrotningshotade också. Man kan då hjälpa till på det sätt man förmår och det gäller ju även katthemskatter. Jag tycker inte du ska ha allt för dåligt samvete för att du inte kan ta emot en katt. Gå ur en sådan diskussion bara, det är mitt råd.

Självklart måste men ha i åtanke vem det är man diskuterar med men, är det verkligen okey att ignorera ett djurs mående och situation bara för att det är ett barn som äger djuret?

Jag tycker att det är en svår fråga som egentligen bara borde få sluta i att barn inte ska äga djur. Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så. Om jag som vuxen bestämmer att min katt inte ska kastreras, att jag hämtar den för tidigt från sin mamma, ger den ett dåligt foder, inte försäkrar den eller vad det nu må vara så är det ju jag som får ta ansvar för mina egna beslut. Det är jag som har valt att skaffa katt och jag har ju koll på min egen ekonomiska situation. Men ett barn har inte egen ekonomi och kan därför inte ta ansvar för att se till att ekonomin räcker för allt som en katt behöver. Så är det. Däremot så kan barn påverka sina föräldrar att ta ansvar för kattens mående, något som varken kommer ske om man inte får reda på konsekvenserna eller om man enbart känner sig påhoppad. Det är ju en väldigt skör linje, men jag vet inte m jag håller med ts om att det är för hårt att berätta för en tolvåring, alltså snart tonåring, att viss kost kommer att påverka katten negativt. Kanske såpass negativt att katten efter många år på fodret utvecklar sjukdomar. Att levande varelser mår dåligt av dålig föda borde inte vara något nytt för en tolvåring och inget som skärrar för livet. Sen beror det självklart på hur man lägger upp det, om man tar sig tid att förklara pedagogiskt osv.

#51 Jag vet inte om du anser att en snart tonåring, dvs en 13-åring skulle vara så mycket mer vuxen än en 12-åring. Jag anser i alla fall att man är ett barn. Jag tror nog att den unga damen har pratat med sina föräldrar men stött på motstånd och om du öht har läst den tråden vi diskuterar så skulle du kanske tänka annorlunda.  Eller inte! Ibland får man läsa mellan raderna också innan man kastar sig över någon. 

Jag tycker att många var jättefina mot henne medan andra inte var det. Man kan förklara på ett bra sätt men det blir som ett upplopp ibland och en lång radda av ältande. De säger samma sak fast orden är lite omkastade. Det känns som att jag gör det just nu. 🙂

Nej barn ska inte äga ett djur. Om de får ett djur, vilket som helst så är det föräldrarnas ansvar att se till att det djuret har det bra tills deras unge är 18 år. DEt är egentligen föräldrarna som äger det. Det är de som ska se till att djuret får ett så bra liv som det bara är möjligt med allt vad det innebär med vaccinationer, bra kost  m.m.

 Att ignorera ett djurs mående ska man självklart inte göra men det här djuret mår ju bra. Just nu.  😉Man kan informera men behöver inte göra det på det sätt som en del gör. Jag förstår att det är svårt för en del, men snälla, stanna upp en stund och tänk efter innan ni skickar iväg er kommentar.

Jag menade ju självklart inte att en 13 åring skulle vara mycket mer mogen än en 12 åring, men det tror jag också att du förstod. Jag tror att du mycket väl förstår min poäng i att man inte behöver behandla en snart tonåring som om dom är 5 år och kommer må väldigt dåligt och ha ca noll möjlighet att förstå att dåligt foder kan leda till dåligt mående för djuret, för att inte tala om att ett litet barn inte kan påverka heller. Så som jag tolkar din trådstart så är det ju ett ignorerande av djurs dåliga mående du eftersträvar bara för att det är ett barn man skriver till. Du säger inte att man ska tänka på hur man lägger fram att dåligt foder kan vara dåligt för en katt, du säger ju att det är "j****a övertramp enligt min mening. Snacka om att skapa ångest. Nä man får välja sina krig och de krigen tar man med vuxna." Alltså något man inte alls får säga till barn för att det skapar ångest

Och jo, jag har läst på den tråden du refererar till och den andra tidigare när hon plockade in den hemlösa kattungen och stängde in den i i en transportbur för att den bets. Jag har däremot inte sett något om att hon har skrivit att hon har pratat med föräldrarna, kan självklart ha missat detta, utan mest att hon av helt förklarliga skäl har ställt sig i försvarsställning. Som sagt, man når inte fram varken om man påstår att foder eller tid med mamman har noll påverkan eller om man går fram väldigt hårt och framställer folk som djurplågare.

Flickan säger att de inte har råd och då antar jag att hon har frågat sina föräldrar. Tråkigt att du tolkar min trådstart på det sätt du gör men att jag skulle ignorera att djur mår dåligt bara för att att inte skada barnet är så fel. Jag tycker bara att flera klantade sig rejält och i det ögonblicket jag skrev  min tråd så var jag väldigt upprörd över hur de skrev till henne. I och med det så skapade jag en diskussion där det skrevs lite mer om hur man kanske bör förhålla sig till ett barn. .

#46 Nej såklart kan inte barnet ha den kollen… Men där ligger ju ansvaret hos föräldern i slutändan… Och har inte föräldern det intresset eller den kollen, då tycker jag tyvärr att man i den familjen inte ska ha djur!

#55 På den punkten kan vi verkligen vara överens men det är ju dessvärre inget vi kan göra åt. 😕