Tänkte du bara allmänt, eller inom någon särskild ras? 
Känns som en fråga som är svår att svara på.

Jag kanske var lite otydlig… Jag har träffat flera här uppe som tycker att katter är djur som "klarar sig själva", när jag bodde i Norrbotten släppte någon ut en 6 veckors kattunge på gatan mitt i vintern (-25 grader), etc. Jag har alltså fått uppfattningen om att många här uppe har en mer "gammaldags" syn på katter.

(På Blocket syns ännu knappt några katter nu på våren men de kommer väl till sommaren. De flesta går för <500 kr…)

statusen på katter är låg var man än befinner sig. Men djurskyddet i umeå tar årligen hand om katter utan hem och flera av dem är väl utekastade sommarkatter som överlevt och förökat sig. Hörde en i umeå landsbyggd som sa " här verkar alla kastrera sina utespringande hanar för i min by blir inga honor dräktiga" 😡när ligger ansvaret på bara hanägarna!?

I umeå finns tom en veterinär som kastrerar från 12v ålder (både honor och hanar som jag förstår) men jag tror de flesta väntar tills de är 6månader eller äldre.. 

Raskatter köper folk vars de än befinner sig. Har haft många sällskapsköpare som åkt genom hela sverige och köpt katt hos mig så jag tror inte alla dessa huskattsungar konkurrerar om köparen vill ha en viss ras..

Åker du lite längre upp så har du ett ex antal kattkolonier ute på landsbyggderna som lever i det vilda, många av dem med hög inavelsgrad. Min herre kommer från en av dessa kattkolonier som just nu är lite bättre styr på men det finns ännu flera kolonier och enstaka hemlösa uppåt landet. Dessa katter blir också oftast dödade av rävar, björnar osv eller så fryser de ihjäl när minusgraderna kommer, inte helt ovanligt att se en räv springa med en katt i munnen eller hitta en död katt i något snår.

På landsbyggderna är det vanligt att man skaffar katt och slänger sen ut den. De får bo ute och skaffa sin egen föda eller så får de den billigaste maten som finns, oftast friskies, och de kastreras aldrig. 

Inne i de större städerna finns det de som skiter fullkomligt i detta med kastrering utan vill att sina katter ska paras höger och vänster eller bli parade så det blir fler huskatter. Finns även folk som sen får kattungar, lägger de i kartonger och dumpar de i skogen, under 3 år har det skett 4ggr i en och samma stad.

Så kattstatusen över hela norrland, från sundsvall upp till kiruna/happaranda är låg.

Som jag upplever det är väl statusen väldigt låg allmänt i hela Sverige. Vet fortfarande en del som tycker det är okej att ta katter före 12 veckor. Många kastrerar inte. De släpps ut i tätbebyggt för att "katter ska gå ute" och "katter klarar sig". Det som gjort att jag tappat hoppet om mänskligheten lite extra var när en väns granne tog en katt från kattakuten och först hann jag förstås hoppas att hon skulle sköta den katten bättre än förra och genom att ha hittat till kattakuten kanske fått upp ögonen lite för hemlösa. Men tyvärr så verkade det inte spela någon roll och katten blev fort utekatt i tätbebyggt område och blev tillslut även dräktig för hon kastrerades aldrig. Dom skaffade även en till katt, som verkade vara värd mer för den var vit och måste då ha varit en raskatt.. Även den blev dräktig. Och många jag mött förstår varför man håller raskatter inne. Men inte av anledningen jag tycker borde vara anledningen. För dom har det handlat om pengar. Och det som gör mig extra ledsen är att när folk som faktiskt bryr sig om sina katter inte anser att de ska kosta så mycket i inköp. Men det är lätt att se det negativa.