Om du kastrear dem så slutar de gapa. Även hankatter gapar då de är fertila.

Jag har uppfattningen av att honkatter kan vara lite mer egensinniga, de katter min & min sambos familj haft har skött sig själva och inte varit lila sällskapssjuka, både ras och huskatter. Därför skaffade vi oss en ragdoll hane, och jag vet inte om det är rasen eller könet men han är helt underbar! 😊 Tillgiven, mysig, vill alltid vara där vi är och hoppar alltid upp i sängen när vi ska sova!

En kastrerad hona löper inte, eftersom äggstockarna och livmodern är bortopererad. Så hela löpbeteendet försvinner. Till skillnad från om man steriliserar henne. Då snör eller snittar man av äggledarna, men låter henne behålla äggstockarna och livmodern. Det medför att hon också fortsätter att producera könshormoner som får henne att börja löpa.

# 3 Det finns väl ingen som steriliserar en honkatt även om de säger så?

#4 Förr steriliserade man katthonor, och man kan säkert få dem steriliserade om man säger till om att de verkligen ska steriliseras. Men det finns inga fördelar med att sterilisera om man jämför med kastrering.

Okej då får det nog luta åt hane ändå då. Hade varit kul med hona denna gång då jag knappt haft några hon-djur. Men lynnet går först, men sen ska man aldrig säga aldrig, man kan fastna vid en viss individ. :)

Här är det så att våran honkatt är mycket envisare, mer kräsen med maten, latare än hankatten (jagar inte alls, inte gjrt de 2 åren vi haft henne), vägrar gå ut när det är snö ute eller om det är visst antal grader kallt mm.

Hankatten jagar som tusan i regel, är ute mycket, jämnare i humöret, mer kelsjuk än honkatten (han ligger gärna i famnen, gör ej hon).

Kanske ren slump? :)

Hmm verkar vara lite så folk säger. Är nog ingen slump då man hört detta mycket :)

min hane och hona är som #7 katter förutom det där med kelsjuk, där ligger min hankatt riktigt i lä jämfört med honkatten 😉

#9 Haha ja hon är väldigt kelsjuk hon hihi 🙂

Är det kattunge eller vuxen katt du ska skaffa? Skaffar du en vuxen kan du själv välja personlighet. En kattunge kan ändra sitt sätt väldigt under uppväxten och blir inte alltid som man från början önskat.

#11 Har faktiskt alltid köpt djuren jag haft när de varit små, så det känns bäst och självklart för mig så det blir en kattunge. Vill gärna vara med från början och vill också kunna fodra dem i uppväxten själv. Viktigt tycker jag :)

#12 Jobbigt tycker jag :P Jag tycker det är roligare att lära känna vuxna katters personlighet :) Skulle heller aldrig ha en kattunge som ensamkatt eftersom de kräver så otroligt mycket och jag tycker rent synd om kattungen om den inte har en jämlike att fara runt med.

Jag har en hona som är en riktig knäkatt..

Men har även en hane som är kelig så tror inte de beror på könet..

Är en kvinna mera kelen än en man??

tror de är samma sak med djuren. individuellt 😉

Jag har haft fyra katter varav två honor och två hanar. Honkatterna har i dessa fallen varit lite mer åsiktsfulla än hankatterna men jag tror det är mycket en fråga om personlighet också. Ingen av mina katter har ändrat personlighet från att de varit små tills att de vuxit upp. De har möjligen blivit något lugnare efter kastrering och med stigande ålder men det är marginellt. 

En av honkatterna var en omplaceringskatt som jag fick hem som 1-åring och det tog mycket längre tid att skapa ett band till henne än vad det har gjort med de katter jag haft sedan de var kattungar. Kan också vara en personlighetsfråga men jag föredrar, precis som du, att vara med från början.

Tack för era svar! Läser och tar åt mig :)

#14 Jovisst är det individuellt men överlag brukar det vara på ena eller andra hållet tror jag :) och det verkar som att många här inne upplever på samma vis :D Så tror jag det är t.ex med människor med faktiskt :)

Hm, min honkatt har jag ju inte känt sen hon var kattunge, men henne har jag ändå fått ett bra band till. Hon har helt egna idéer om vad hon ska äta, när hon ska äta, vart hon ska gå och när. Men hon kan också vara en riktig soffpotatis och myskatt, och "går fot" utan sele när vi går promenader.

Hon älskar klapp och gos, så det är nog väldigt individuellt från katt till katt, och även beroende på ras, tror jag. Vår är ju huskatt och jag har ingen som helst aning om vad som ligger längre bak i släkten…

jag har mer honor än hanar. Men det jag har märkt skillnad på av de två kastrerade är att hanen är mer gosig och hängiven än vad honan är.

Jag har inte upplevt någon skillnad på honor och hanar i personlighet. Katter är individer på samma sätt som människor är det. Så sent som för några timmar satt jag med en katt, hon ville inte låta mig gå någonstans om jag inte bar henne, för du stoppade hon mig eller helt enkelt fällde mig :P

Jag har två kastrerade honkatter, båda är lika gosiga :) Men dom är riktiga mamma tjejer med ;) Kommer alltid och trampar på mig och ska gosa, vart jag än är, nästan så det går lite överstyr ibland :P haha ;P

Har dock också hört att hankatter är gosigare men jag har erfarenheten att killar blir lite mer soffpotatisar :) ..

Jag är inte emot att köpa huskatter från katthem osv, har själv en huskatt..Men är temperamentet så viktigt för dig då skulle jag läsa på om raskatter, lite säkrare kort då dom OFTAST följer en rasstandard i utseende och temperament, finns självklart undantag …

Jag har haft tre katter och en hane, nu har jag två honor. Men en av mina två honor är riktiga knäkatter och följer med överallt och en av dom älskar att leka och hon kommer tillbaka med bollen när man har kastat den helatiden. Dom sover välldigt mycket i mitt knä och i sängen när jag ska sova helatiden. Den tredje katten sover, äter och går på kattlådan bara men hon är ju 15 år så är gammal. Har tappat all energi. Hanen som jag hade var också en knäkatt älskade att bli buren helatiden och ville gosa. Men ville aldrig leka. Han var även väldigt gapig om natten, han följde efter mig överallt han med. Så för min del så tycker jag inte direkt det är nån så stor skillnad och juste en av mina honkatter jamar ganska mycket men bara om hon vill kela eller leka. :)

Keligheten är nog individuell. Men jag tycker att honkatter i regel är lite mer dominanta än vad hankatter är. Om man har flera katter av blandat kön, så är det i regel en hona som är högsta hönset. Har man hona och hane så bestämmer honan och hanen anpassar sig lättare efter henne, än en annan hona som gärna också vill bestämma. 

Fast även det beror mycket på katternas personlighet. 

Jag brukar rekommendera en hankatt, när folk som redan har en honkatt vill skaffa en katt till. Kastrerad då naturligtvis.

Det här är min honkatt nu hon ligger alltid i mitt knä känns det som. Men som sagt som #23 säger att det beror på kattens personlighet.

har haft både hanar o honor och alla har haft olika personligheter. Vissa vart keliga gossiga vissa mer självständiga o tar väl en klapp o kel vid matdags 😉 

Vi har två kastrerade hanar ena är kelig o go, andra kelar massor med dottern men ingen annan.

Ang gapiga så går inte katter i regel lika intensivt iaf o gapar efter blivande partner det försvinner efter kastrering, du kan kastrera katten tidig ålder därmed slipper man fertilgapet helt.

Jag har endast haft honor som jag själv ägt så egentligen kanske jag inte ska uttala mig? 🙂 Men dessa har alla varit och är supergoa. När jag var liten tog vi hand om en hankatt i något år åt en person som blev allergisk. Den katten var sjukt gosig :) 

Jag tror det beror väldigt mycket på hur man uppfostrar dem, eller rättare sagt hur mycket tid man spenderar med dem. Leker man mycket och klappar mycket så kommer de ju komma mer till dig. 

Det kan kanske finnas något i att hanar skulle vara mer gosiga, men du kan ju lika gärna få en supergo hona eftersom det inte är så svart-på-vitt hur de blir i slutändan. Väljer man en vuxen katt som IceJossan säger så vet man mer "säkert" hur det kommer bli. En kattunge kan det bli precis hursomhelst med egentligen.

Precis som någon också skrev, fertilgapet kan man undvika genom att katten kastreras så tidigt som möjligt. Tar man en vuxen katt så ska den väl vara kastrerad tycker jag 🙂