Jag hade haft 2 st. De kan busa med varandra plus har sällskap när du är iväg :)

Väljer man att ha 2 katter bör de ha ungefär samma "energibehov" eller vad man ska säga.

Jag tänker så här: Hur tycker jag det är att vara helt ensam utan möjlighet att göra så mycket annat än att leka med mina saker själv (inte ett dugg kul om man är barn) eller sova? Ingen att prata med, bara vänta och vänta. Eftersom jag som vuxen person har väsentligt mycket större möjlighet att göra någonting konstruktivt så har jag det bättre än katten, men det är ju för att jag vet att jag själv kan styra min situation. Vill jag ha social stimulans av artfränder (människor alltså), så kan jag skaffa det. Det kan ju inte den lilla kissen oavsett hur gammal den är. Därför tycker jag att du ska skaffa en kompis till din ragdoll. Det behöver inte vara en annan ragdoll. Det går precis lika bra med en hemlösing från ert närmaste katthem.

Så mitt svar är - skaffa en kompis. Men du ska kolla med föräldrarna att de kan acceptera det och att de förstår mitt resonemang.

Tycker också att en kompis vore en bra idé :)

Man bör ha två!

Katter behöver oxå ett socialt liv, dvs du kan inte ersätta deras normala sociala samspel fullt ut!

Ragdoll är en väldigt sällskaplig ras så jag skulle rekomendera två.

Tack så hemskt mycket för alla svaren! "Min" uppfödare säger att hon inte vanligtvis rekommenderar två katter, men att det såklart är roligt för den att ha en kompis.

Jag ska definitivt ta upp detta med mina föräldrar och se vad de tycker. Jag har ju inte fyllt 18 så jag kan ju inte bestämma helt själv!

Det verkar dock, enligt vad jag förstår, definitivt bäst att ha en till katt. Finns det någon speciell ras ni rekommenderar som går bra med en ragdolls temperament?
Jag har som sagt funderat på perser och maine coon, men även norsk skogkatt och russian blue.

#6 Varför rekommenderar hon inte vanligtvis 2 katter? Intressant att veta :) Märker det på våra, att de uppskattar sällskap :)
Perser tror jag passar eller varför itne en ragdoll till? :) Eller birma :)

#7 Hon sa att hon sålt massvis av kattungar som fungerat perfa ensamma. :)
Dock menade hon ju inte att hon rekommenderar ensamkatter, utan att det inte är nödvändigt med två helt enkelt.

Har blivit väldigt förtjust i perser! Jag tyckte inte alls att de var vackra förut, men nu tycker jag att de är så otroligt bedårande och charmiga. Ragdolls verkar jättehärliga, birma kan jag inte så mycket om, kanske borde kolla upp? Tack!

Jag har en ragdoll och en hittekattskompis till henne. Jag skulle personligen aldrig ha en ragdoll som ensamkatt. De är så pass sociala så jag tycker att de passar bäst med en kompis.

Tycker att det är lite märkligt av en uppfödare att inte rekommendera en kattkompis till en så pass social ras.

Jag har som sagt en huskatt till min ragdoll som kattkompis. Kanske inte det bästa alternativet nu i efterhand då min ragdoll är lugn och försynt medan huskatten drar runt som en ångvält  De har inte direkt samma aktiveringsbehov om jag säger så 

Jag har även haft ragoll tillsammans med en Maine Coon och de passade väldigt bra tillsammans. Jag tror även att Brittisk kort- eller långhår samt Norsk Skogkatt skulle passa bra.

Det främsta är att kolla att katterna verkar ha samma aktiveringsnivå, samt leker på samma vis. Det misstaget gjorde jag att inte kolla på när jag skaffade mina två. De leker tillsammans men huskatten kan vara lite hårdhänt mot Ragdollen.

Ett bra argument att säga till föräldrarna är att det är inte jobbigare att ta hand om två katter mot en. Det blir oftast lättare då de inte behöver samma aktivering som om ni endast skulle ha haft en katt. (Det körde jag på min sambo när han var tveksam till att ha två katter).

Lycka till med nya kissen i vilket fall. Ragdolls är verkligen underbara katter 

#8 Aha okej :) Ja vissa trivs bäst som ensamkatter men många gånger uppskattar dem sällskap, speciellt om man är borta länge på dagarna :D

#9 Åh, tack för svaret! Dina katter låter jättehärliga! Tycker det är så roligt att se två katter leka.

Jo, mamma har varit katträdd ett par år men hävdar bestämt att hon vant sig vid tanken på katt, speciellt en som är så lugn och snäll som en ragdoll. Dock säger hon att hon tycker det kan verka lite svårt med två stycken, då jag kan "hålla koll på" en katt (speciellt eftersom ragdolls enligt vad jag förstått gärna hänger med matte runt i huset?) men två stycken blir svårare.

Jag ska definitivt ta det i åtanke när jag lägger fram förslaget. Tack! :)

#11

Jag tycker att det måste var väldigt svårt att vara rädd för en Ragdoll  De båda ragdolls jag har haft skulle knappt göra en fluga förnär (vilket exakt in på min nuvarande som är en helt värdelös jägare och har inte förstått att man inte kan stirra och jama ihjäl en fluga )

Sen är det ju så att har man två katter har man två katter som följer efter en vart man än går istället för bara en  Om jag byter rum följer båda efter.

Mina släktingar skaffade endast en ragdoll till att börja med. Jag sa till dem direkt att jag rekommenderade att de skulle ha två katter, för att det blir lättare för dem. Men de skulle bestämt bara ha en. En månad efter de hade fått en första kattungen kom nästa. De märkte att det inte funkade att bara ha en katt.

Den enda nackdelen att ha två katter är att visst det blir lite dyrare men man får så mycket tillbaka när man ser att de trivs ihop och är glada 

#12 Min mormor hade tydligen någon siamesvariant (säger mor min iallafall) som det var full fart på och som kunde utan förvarning hoppa upp och klänga sig fast i ens rygg, riva på låren, bita en i tårna när man sov, väntade på hatthyllan för att hoppa ned på ens huvud och nacke och så vidare och så vidare. Låter roligt nu när man hör det i efterhand, men mamma är jätterädd.

Tror en av delarna i att hon tyckte att det skulle bli kul att skaffa katt är för att ragdolls är så snälla och via vad jag läst inte så hoppiga - men hon säger också att en katt är okej, men två katter kommer inte in i hennes hus.

Hon kanske ändrar sig när jag säger att det är enklare att ha två? Och kostnaderna är redan inte enorma, tycker jag - min uppfödare sa att en stor säck foder för 600 kronor räcker hur länge som helst för två katter, detsamma med sand. Försäkring borde väl inte bli dyrare än max 1000 kronor per katt och år, efter vad jag har sett.

Att mormors katt gjorde som den gjorde berodde allra troligast på att den var understimulerad. Hade den haft en kompis skulle den inte behöva söka spänning på det viset. Och hade den ändå gillat att hoppa fram och överraska hade det varit den andra katten som fått brottas.

En 10 kgs säck foder köper jag varannan månad (knappt 700.-) till mina 3 vuxna katter. De får dessutom blötmat varje dag. Ingen jättekostnad alltså. En 14 kg säck sand per månad går åt, så det är ytterligare 200.- och så försäkringen som ligger på 60 - 100.-/katt och månad ungefär. En av dem är över 8 år och då blir det dyrare att försäkra.

Du får väl låta mamma läsa våra inlägg i den här tråden så kanske hon lättare går med på att skaffa kompis till din misse.

#14 Tack! Då har jag en tydlig bild av kostnader, ingen fara alls tycker jag. :)

Det är först när katten blir sjuk som det blir dyrt, även om man har försäkring. Det är alltid en självrisk som brukar vara ett fast belopp och så tillkommer en rörlig självrisk i procent av vad behandlingskostnaden är. Krävs det medicinering så får man bekosta hela det beloppet själv. Det är en kalkyl man också måste ha i bakhuvudet. Inte alla djurägare tänker på det, utan räknar bara på hur dyr katten är i inköp.

#16 Jodå, det är klart. Vi har haft några djur innan så vi är medvetna om det!