Ha, ha, jajamensan, nog brukar de bete sig så när man provar selen till en början - lite som om den bara vips försvinner om man leker "förlamad":)

Nu var det så länge sedan jag skolade in en misse på sele, men jag vill minnas att jag lät den sitta på en stund varje dag, när de vant sig vid att ha den på (utan att "förlamas") gick vi promenarde inomhus med sele och koppel, och sedan blev det en stund utomhus osv.

Nu är han ju ändå van vid att vara utomhus i den inhängnade trädgården hos mig, så det är förmodligen inte det som blir "eldprovet" utan att få honom att vänja sig vid selen…:)

En del katter gör så. Sen är det så olika, ibland glömmer de helt bort selen och blir som vanligt när de kommer ut och får se en massa spännande saker.

Selma blir jätteglad när man tar fram selen, springer och leker te, men när man kommer in och ska ta av den är den pest!

*s* han drar en vals med förhoppning att du ska lägga ner *s*

Ge det lite tid och öva, glöm inte bort att beröma och ge honom någon form av belöning så han fattar att han kan få ut något av det här oxå ;-))

Lycka till

Hehe nej han lär inte komma långt med sina "förlamade" framben:P Mina katter överdrev också när jag seletränade dom. Dom försökte tvätta av den och när det inte gick så fick dom ryck hoppa runt och sen bara föll ihop på marken för att sen göra om allt gång på gång. Springa ifrån den har dom också försökt haha:P

Hihi

Såna knäppisar till katter ni verkar ha ;)

Min kisse glömde snabbt bort selen när vi lekte med henne. Idag går hon lika bra som hundarna i koppel :)

Toker la sig också platt ner på magen stirrade surt på mig och RULLADE in under soffan. Trötter försökte backa ur selen så att när han fick den på sig gick han baklänges hur länge som helst.

Jag har fortsatt att träna lite då och då och det blir bättre för varje gång. Men jag tror att de tycker att det är lite läskigt med nya saker bara..

*Skrattar* jo det där känner jag igen. Det går över.

Oh vad roligt att läsa om andras seleupplevelser. Skrattar gott, kan verkligen se dem framför mig. Vi övar på varje dag så snart ska han väll fatta galoppen.

Har köpt sele till tre av våra katter, med varierande testresultat;

Skogis nr.1: ruskar på sig och går vidare som om ingenting har hänt.

Skogis nr.2: far runt som en iller, välter stolar, ålar efter golvet och beter sig allmänt skumt, men till slut så inser han att den sitter där den sitter.

Maine Coon: en något lugnare variant av Skogis nr.2, och han blir ungefär två meter lång, men inser också efter ett tag att det nog inte är så farligt.

Första gången ja satte på Lina ett halsband blev hon helt tokig, trodde hon kunde springa av sig det. Men hon fick ha på den till en början 5 min per dag, sedan höjde, nu har hon på sig det dygnet runt, då hon blivit ute katt. Men sele gillar hon inte, då ligger hon helt stilla under soffan, vägrar komma fram och vägrar röra på sig.

Saga blev som en isbitt dom första gångerna hon hade sele på sig, och när hon väl rörde sig så såg hon helt stel ut och kröp fram, liggande på kolvet. men nu är hon van vid sele och går riktigt fint i den. Halsband gillar hon inte så mycket än, men jag använder inte det på henne så mycket så hon har inte blivit van vid det.

Han vänjer sig, jag lovar. Som 5-åring så började vi med pejl till Arne, med reaktionen att jag fick ta promenad med honom hem. Helt superjobbigt, upptäckte jag, alltså att ha katten i famnen kanske 1 km. Så jag började vänja den lille vid sele. Ok, det såg inte trvligt ut, jag mer eller mindre släpade katten första tiden. Men ju närmare vi kom hemmet, desto gladare var han att gå! NAturligtvis blev han uppmuntrad när han gick fint. Numera går han i sele mycket bättre än sambons ouppfostrade jakthundar. Han till och med kissar och bajsar när han har sele på sig!

halsband går mycket bättre för mig än med selar. Men jag var tvungen att ta bort pinglan på halsbandet. Toker trodde att det var en leksak och försökte få tag på den. Såg rätt roligt ut när han hoppade upp i luften och försökte vända sig samtidigt för att leka med pinglan :S

Men oj, han "svimmade". Det brukar mina missar också göra ibland när de inte tycker om saker och ting. Lyckligtvis brukar de vänja sig ganska snabbt.

Hur går det med Sigge i selet nu, Linda?

Lotus gjorde precis som du beskriver det.. Men när hon la sej ner så ställde jag henne upp, och så sprang jag ner för trappan till köket och ropade: Kom så får du godis Lotus! (Hon har lärt sej att komma när man säger så) och då kom hon farande ner för trappan och fick lite kattgodis! Nu har hon nästan alltid på sej selen och hon bryr sej inte så mycket..

min katt var 10 år första gången han fich halsband bodde på ett ställe innan det där alla visste vems katten var. Men han brydde sig inte alls

jag vill inte ens tänka på mina katter i sele. vilken kalabalik det skulle bli. dom behöver inte ha de så dom kan gott få slippa.

Ha ha. Det är tokigt att skratta åt andras bekymmer men det är svårt att låta bli. Jomsan blev väldigt stelbent hon också då hon fick sin första sele. Sedan var jag och bytte den till en lite mjukare och smidigare variant. Den blev hon mindre stelbent och klumpig i. Jag lät den helt enkelt sitta på några dygn innan jag tog av den. Sedan funkade det väldigt bra, men jag fick nog lyfta upp henne först innan jag tog fram selen för hon ville egentligen inte gå ut. Hon var iaf närmare ett år innan hon fick selen på sig första ggn.

Joppe var mycket yngre och jag satte Jomsans sele på honom bara för att testa hur han skulle bete sig. Jag fick långnäsa för han reagerade inte alls, brydde sig liksom inte. Då tog jag ut honom och satte även kopplet på. Han gick iväg som en världsvan katt ända till kopplet tog slut. Då var det totalt stopp och han ramlade omkull. Han låg och funderade vad som hänt en liten stund, steg upp och gick iväg igen utan problem.

Nu har dom inte haft selen på eftersom vi bor ute på landet. Visserligen mycket nära en väg där det nog kör mycket tung trafik men det har tydligen kattorna lärt sig, man sitter på vägens kant då dessa passerar om man inte springer in i häcken och gömmer sig vill säga…

Med min lilla Jonna gick det hur lätt som helst. När hon fick på sig selen för första gången brydde hon sig inte alls, utan gick runt som vanligt, som om ingenting hade hänt. Men det är värre med lilla Signe som jag provade sele på för första gången igår. Hon blir värsta utbrytarkungen och gör att för att komma ur selen.