Maine coon eller sibirisk katt skulle kunna funka, men det kan vara så att han är allergisk mot dem med, men som jag förstått det så kan man vara allergisk mot vissa individer men inte andra (jag är allergiker själv, så jag vet från egen erfarenhet, jag tål maine coon tex.), finns egentligen ingen kattras som är helt allergivänlig.

Men mitt tips är att testa och besöka olika uppfödare och se om han reagerar på dem.

Allergivänliga katter vet jag tyvärr inte så mycket om, annat än att det kan vara väldigt individuellt hos allergikern. Vissa lär sig även att umgås med "icke allergivänliga" katter.

När det gäller tapeterna så kan man uppfostra katter precis som hundar etc. Säg nej när de gör fel och erbjud dem ett bra och stort klösträd eller liknande där de kan vässa klorna hur mycket de vill och få beröm för det.

Jag har själv en kattdam på 1.5år som inte hade fått någon uppfostran tidigare. Hon kloade på min soffa, men efter att jag hade sagt "Nej!" bestämt och puttat bort henne så förstod hon. Hon började därefter kloa på dörrmattan vilket jag tyckte var helt ok. Vi hade ett litet klösträd som hon inte var intresserad av, men när vi nu har skaffat ett större så använder hon det istället för dörrmattan. Soffan har hon inte rört på ett par månader :)

Det finns jättefina porslinskatter.Om man diskar dem regelbundet så bör det gå bra.

Dvs det finns ingen kattras som alla allergiker kan ha utan problem.Har man tur kan det finnas vissa individer man klarar av bättre än andra.

Vissa katter är hopplösa med att klösa och vissa gör det aldrig.Man får räkna med en viss förslitning när man har djur.Kan man inte tåla det så ska man nog inte ha djur.

Det går tyvärr inte att säga att just han tål en viss katt eller en viss ras..
Det går tyvärr inte ens att säga att allergiker brukar tåla nakenkatter eller jätte håriga katter…

Vet dock att endel klarar av en RAS och andra bara klarar av olika IDIVIDER..så det gäller nog som folk redan skrivit, ni får helt enkelt träffa olika uppfödare..Ett bra tips är att åka till dom raserna ni är intresserade av även när dom har kattungar för dom brukar man reagera mest på, samt att sambon får en filt med sig hem som katterna legat på som han kan ha i sängen :)

Hoppas ni hittar en ras / individ som han tål :)

Skulle säga att det beror nog väldigt mycket på vad din sambo är allergisk mot och hur mycket allergisk han är.

För många verkar det handla om att det funkar tillräckligt bra och går att hantera med medicin. Och så finns det säkert dom som inte ens behöver medicinen.

Och så bör man nog främst kolla efter en vuxen katt. För ibland tål man inte katten när den är kattunge men att det går bra när den är vuxen t.ex.

Tack för svar.

Tyvärr får vi nog avstå katt om det inte finns en viss ras som man kan vara säker på att pälsallergiker tål.

Det skulle inte hjälpa att besöka olika uppfödare då han inte reagerar direkt. Vi kan t.ex vara hos mina föräldrar lätt 1,5-2 timmar utan att han känner något speciellt, men efter 2 timmar börjar ögonen rinna nästäppa osv. Mina föräldrar har 2 vanliga bondkatter.

Det skulle ju vara hemskt att skaffa en katt som man tror kan funka men efter några dagar får han kanske besvärligt.

Det är ju helt beroende på vilka ämnen och substanser som han är allergisk mot. Det generella vanligaste är att många är allergiska mot ett protein som katterna har antingen i saliven eller utsöndras via huden, båda hamnar i pälsen naturligtvis. Dock finns det mutationer där ca 1 på 50 000 katter saknar detta och på så vis kan i viss mån kallas allergifrikatt (dock finns det andra ämnen som man kan vara allergisk mot så 100% fri från allergi är det ju inte). Ett amerikanskt företag har tagit fram och avlar katter som har just denna mutation. Dock kostar de ca 25 000 kr och uppåt sen plus transport från usa. De katterna är kastrerade vid försäljning och det är väntlistor.

Som kattuppfödare skulle jag troligen inte sälja till en som redan har pälsallergi, för vill inte riskera att mina avkommor blir omplacerade utan att kunna se till att de hamnar i bra hem.

Tapeterna får vara i fred men man får ju då ha golvtill tak klösträd i så många rum som möjligt, här har vi 4 st golv till tak träd i en 3:a. Enda gången det hänt något med tapeterna var när vi hade en inneboende kattvakt i en månad som av outgrundlig andledning inte klippte klorna (blev grymt besviken och arg på kattvakten). Så numera så står det med feta bokstäver i instruktionsmanualen vid framtida kattvaktande av andra kattvakter =)

Länk till de som föder upp katterna : http://www.allerca.com/html/hypoallergenic.html

info om olika kattraser och deras mängd proteiner som utsöndras typ, bra info iaf: http://www.catster.com/cat-breeds/hypoallergenic-cat-breeds

Men varför tror du att han MÅSTE reagera just när ni är där för att veta om han är allergisk ? Ni vet ju att han te.x reagerar på din mammas katter ett tag efter ni vart där. och då märker ni ju det efter ni vart hos en uppfödare med ? O.o det är ju inte meningen att ni ska åka till en uppfödare o vara där en stund sen ta med er katten hem..

Just därför kan det vara bra att få en filt att ha i sängen när han sover för då kommer han antagligen veta hur han reagerar på rasen sen

Min man är också pälsdjursallergiker men vi var hos hans systerdotter som har en sphynx och "provnosade". Det gick bra så i somras köpte vi en egen nakenfis och det har gått jättebra.

#7 Ja vi har ju ingen aning om vad det är för ämnen eller substanser han reagerar på. Det vi märkt är ju bara att efter en viss tid så får han besvär med bondkatterna, och även med schäferhund som en annan släkting har

#8 Nej det är ju det jag menar. Att om vi är hos en uppfödare en halvtimme eller en timme så kanske det går jättebra under den tiden men man törs inte lita på det då han oftast klarar 1-2 timmar utan besvär. Ja låna hem en filt kanske man får göra.

Det han har märkt är också är att det har blivit bättre jämfört med då han var barn.  Då fick han besvär efter bara några minuter hos människor med katt/hund.

Men han är rädd att få tillbaka den superjobbiga känsligheten om han utsätter sig för en katt i sitt eget hem 24 timmar..

Har sett på en volontär hos oss som från början var hyperallergisk och medicinerade för att kunna jobba (hon ville verkligen vara med katter) hur hon har slutat medicinera och nu klarar arbetspassen. Men hon har valt att inte ha katt hemma för att inte utmana ödet.

Det finns också de som är lätt överkänsliga, men som utvecklar en fullfjädrad allergi över tid. Eftersom det är mer individ (djurets) än ras det hänger på skulle jag vara väldigt försiktig med att dra några slutsatser av att man besöker en uppfödare några timmar eller lånar hem en ordentligt hårig filt.

Det är lika smärtsamt för katten att bli återlämnad som det är för äagaren att behöva göra det, så tänk efter före. Kanske kan ni vara jourhem åt något katthem för att testa? Då har ni inte förbundit er att ha katt för lång tid och ni gör samtidigt en god gärning.

Grannen är tokallergisk emot katter trots att han är uppvuxen med en mamma som har uppfödning. Då gick det bra men nu tycks det inte gå lika bra. De åkte och testade hos en uppfödare som har Cornish rex, dyra katter men nu har de två stycken hemma och det fungerar bra. Hör er för hos uppfödare och testa, kanske hittar ni någon som faktiskt fungerar. Uppfödare har ju oftast fler än bara en katt och då borde han reagera snabbt om ni åker och hälsar på.

Det finns ingen garanti, men Sibirisk katt, Devon Rex, Cornish Rex, Sphynx kan fungera för allergiker. Man måste testa och provnosa!

Nu talar jag av egen erfarenhet som var väldigt allergisk som barn men som växte från det (eller utsatte mig för det tillräckligt mkt).

Vill man verkligen vill ha katt och får enbart obehag av det och inga dödliga konsikvenser (som exempelvis jättesvårt att andas) så finns det saker man kan göra för att underlätta tillvaron. Jag var väldigt ung när jag blev allergisk men tillät inte mina föräldrar göra sig av med våra katter eller andra djur och de ville ju inte heller. Vi begränsade så att katterna inte kom in i mitt sovrum, jag undvek klappa och kela med dem, ville jag kela ändå så gick jag direkt och tvättade händerna efteråt samt bytte tröja etc. visst fick jag leva rätt några år med snorig näsa och kliande ögon på morgonen men det var det helklart värt. Sen lärde jag mig att jag tålde hankatter bättre än honkatter, långhåriga bättre än korthåriga så jag kunde anpassa mig lite.

Sen lär kroppen anpassa sig efter era egna katter, jag har alltid tålt familjens katter bra mycket bättre än mina vänners, hos en vän kunde jag inte gå in i huset utan att direkt reagera och då behövde inte ens katten ha varit inne alls under dagen. Numera bor jag själv med mina två korthåriga huskatter och reagerar inte alls, jag ser det lite som en långvarig behandling likt den där de faktiskt sprutar in det man är allergisk mot i kroppen. Det är min teori och verkar ha fungerat på mig men betyder ju inte att det fungerar på alla.

Jag valde katt och tog konsikvenserna, något jag är superglad över idag, dock vet jag ju inte hur gärna din pojkvän vill ha katt och vad han är beredd på att ta om ni inte hittar en katt han inte reagerar på.

#14 Vilken solskenshistoria!! Som volontär skulle jag önska att fler var som du.

Jag tål inte huskatter men cornish och skogis och maine coon har funkat bra för mig.

Mitt råd är att ta med ett örngott till uppfödaren som man "gnuggar" katterna med ganska ordentligt. Om sambon klarar att vila huvudet mot det en hel natt utan några som helst besvär skulle jag säga att han mest troligt tål rasen/individerna. Jag har själv erbjudit en köpare detta och ser det inte som besvärligt öht.

Lycka till! :)

Har läst en del om La Perm, den kanske kan fungera? Det finns flera uppfödare i Sverige, säkert finns det ngn som kan hjälpa er?!. Det är en så gullig ras, lockig päls:-)! Lycka till!!

Jag är själv allergisk men klara mig cornish tjej bra. Maine Coon har jag svårt med, men däremot så går ragdoll bra. Så som andra har sagt så är det individuellt. Åk på flera besök hos uppfödaren och inte bara en gång. Träffa inte flera olika raser under samma dag eller för tätt inpå varandra för då kan de ju vara svårt att veta vilken katt det egentligen var som man reagerade på.

Men lycka till och hoppas att ni hittar eran kisse tillslut.

Angående taperterna så har ingen av mina katter jag haft under åren gått på tapeterna. Försök att undvika klösandet genom att ge kissen bra klätterträd som den förhoppningsvis föredrar framför möbler och tapeter. Men lite knonande får man nog räkna med. Min kisse föredrar mina skor som tur är framför möbler som hon aldrig är på :P